Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Mytomspunnen ”sexflotte” från 70-talet sjösätts på vita duken

Marcus Lindeen (h) på den mytomspunna flotten som nu blir film.
Marcus Lindeen (h) på den mytomspunna flotten som nu blir film. Foto: Eva Tedesjö

Trollhättan. Marcus Lindeens ”Flotten” skildrar Acaliexperimentet från 1973, en av tidernas mest bisarra mänskliga studier.

DN var med på inspelningen tillsammans med några av de ursprungliga deltagarna.

Det är mörkt i den stora hangaren i Trollhättan, bara träkonstruktionen mitt på golvet är ljussatt, dramatiskt: en flotte i trä. Maria Björnstam sitter och blossar på relingen medan kamerorna filmar, röken rinner långsamt upp mot taket.

I maj 1973 var hon en av 11 personer från olika länder och med olika expertiser och personligheter som gick ombord på flotten Acali för att delta i ett socialt experiment. Under mer än tre månader korsade de Atlanten i flotten, en livsfarlig resa, och lät sin tillvaro dokumenteras – en studie som den excentriske spanskmexikanske antropologen Santiago Genovés låg bakom.

Filminspelning med Marcus Lindeen, Trollhättan.
Filminspelning med Marcus Lindeen, Trollhättan. Foto: Eva Tedesjö

Det är januari 2016 när jag och DN:s fotograf besöker inspelningen av Marcus Lindeens dokumentärfilm ”Flotten”. I en stor inspelningsstudio har han byggt upp en stiliserad version av Acali i naturlig storlek, och samlat så många av de ursprungliga deltagarna i experimentet han kunnat för att låta dem berätta sin historia. Några har hunnit gå bort, någon är för sjuk, men sju stycken är här, och Maria Björnstam är en av dem.

Hon var flottens kapten, och den som var mest skeptisk till att vara med i filmen, berättar Marcus Lindeen när vi ses igen, två och ett halvt år senare. Det har tagit tid att göra färdigt filmen, men den har redan hunnit vinna huvudpriset på Köpenhamns dokumentärfilmfestival CPH:DOX. Nu är det dags för svensk premiär.

– Maria hade inte pratat om experimentet på fyrtio år. Hon var den av deltagarna som var mest traumatiserad av upplevelsen. På den tiden var hon den deltagare som hade mest att förlora – hon var Sveriges första utbildade kvinnliga sjökaptenen, och det var ironiskt att hon skulle hamna mitt i den här sexskandalen på Atlanten. Det skämdes hon över, och hon har varit arg sedan dess, säger Marcus Lindeen.

Sexskandalen, ja. Acaliexperimentet blev vitt omskrivet när det begav sig, och i medierna började det snart kallas för ”The sex raft”, sexflotten. Santiago Genovése hoppades studera den mänskliga naturen och ta reda på varför konflikter uppstår, och hymlade inte med att han hoppades att alla möjliga känslor skulle väckas mellan deltagarna. Han gjorde också allt för att trigga både lust och vrede ombord på den trånga flotten.

Då och då stängdes två av dem in ensamma i kabyssen. Deltagarna fick fylla i ständiga enkäter: Vem på flotten är du attraherad av? Vem skulle du vilja göra dig av med? Allt från menscykler till humör registrerades i stora detaljerade diagram. Experimentet påminner på många sätt om en extrem dokusåpa, 30 år före sin tid. Men allteftersom veckorna och månaderna gick stod det klart att det, även om det förekom en del romans, inte blev någon vidare sexflotte av det hela, skandalrubriker till trots.

Den mytomspunna flotten.
Den mytomspunna flotten. Foto: @imageAuthorName

Det är inte första gången Marcus Lindeen utforskar 1970-talens experiment – i hans pjäs ”Djur som dör” ingår bland annat berättelsen om en amerikansk psykolog som adopterade en schimpans och uppfostrade den som människa. Hans fascination för den eran handlar delvis, säger han, om att det är tiden strax innan han själv föddes 1980.

– Min bild är säkert romantiserad och nostalgisk, men den tiden har ett skimmer, saker var möjliga, människor verkade mycket mer öppna för att experimentera med sex, droger, att leva tillsammans. Även på den vetenskapliga scenen tilläts forskare överskrida en massa etiska gränser som vi aldrig skulle göra i dag. Som psykologen som adopterade apungen och tog bilder på där hon onanerade till porrtidningar och pratade teckenspråk och serverade whisky på en liten bricka – det är helt gränslöst. Det är något spännande med det.

Marcus Lindeen hade bestämt sig för att nästa film skulle handla om en återförening av människor som gjorde något radikalt tillsammans på 1970-talet, och när han snubblade över Acaliexperimentet kändes det perfekt, berättar han.

– Det finns två dimensioner i filmen. En lättsam och spektakulär – vem vill inte höra mer och sex och våld på en flotte på Atlanten? Men också ett lager som handlar om visioner. Experimentet var inte politiskt på det sättet vi tänker oss 1970-talet, utan handlade om att förstå vår existens.

Maria Björnstam (mitten) var svensk kapten på Acali.
Maria Björnstam (mitten) var svensk kapten på Acali. Foto: James Gray/ANL/REX

Acali var ett misslyckat experiment. Under resans gång blev Santiago Genovés alltmer desperat efter konflikt och drama, och utsatte deltagarna för allt grövre manipulationer. Vid ett tillfälle lät han dem höra varandras svar på enkätfrågorna – vem som ville ligga med vem, vem som avskydde vem. Maria Björnstam beskriver det i filmen som ”Gestapometoder”.

Konflikten mellan Björnstam och Genovés eskalerade och nådde sin kulmen när Genovés begick myteri och själv tog rollen som kapten, mitt under en hotande orkan. Deltagarna blev alltmer frustrerade, och det stora dramat kom att utspelas inte mellan dem – utan mellan deltagarna och Santiago Genovés. I dokumentären berättar de hur de vid ett tillfälle funderade över att mörda honom i smyg. Santiago Genovés är inte med i dokumentären. Han dog strax efter att Marcus Lindeen påbörjade researcharbetet 2013.

– Det tyckte jag såklart först var ett problem. Men på ett sätt var det bättre för filmen att han inte styrde berättelsen. Han har gett sin version i sina böcker, nu får försökskaninerna ge sin.

På plats i studion i Trollhättan ser jag Marcus Lindeen regissera deltagarna. Dialoger som i den färdiga filmen ser spontana ut tas om gång efter gång, formuleringar föreslås och läggs i deltagarnas munnar, repliker arbetas fram. Det är ett arbete som ligger långt från den bild många kanske har av en dokumentärfilmare som fluga på väggen, en tyst åskådare utan agens. Studiodokumentären är ett format Lindeen jobbade med även i Guldbaggebelönade ”Ångrarna” (2010), första delen i en planerad triptyk som så småningom ska slutföras.

Under inspelningen måste du ha varit det närmsta gruppen kom en Santiago Genovés. Har du tänkt på det?

– Det slog mig inte förrän på studiogolvet, mitt i inspelningen. Deltagarna började relatera till mig som jag tänker att de relaterade till honom, de började skämta med mig, kalla mig för ”Santiago 2”. Jag hade inte insett det förrän då: jag upprepar exakt det han gjorde. Jag har också samlat in pengar och övertalat finansiärer, övertalat människor att vara med, orkestrerat inspelningen som var ett stort projekt. Jag har också byggt flotten, även om det var en spökversion. Och precis som han ville ha vetenskapliga resultat, vill jag ha ett konstnärligt resultat. Jag vill ha någonting av deltagarna. Helt plötsligt insåg jag att vi var lika, jag var han.

Under klippningsprocessen var det en av de stora frågorna, berättar Marcus Lindeen: hur ska Santiago Genovés hanteras. Till slut, efter att en sen natt skrivit ett långt personligt brev till den döde vetenskapsmannen, bestämde sig Marcus Lindeen för att ge honom en röst i filmen i form av en voiceover. Texten bygger på forskarens egna anteckningar och böcker som publicerades efter Acaliexperimentet.

– Jag förstod att jag måste få fram hans rädslor, att han försvagas, att han erkänner sitt misslyckande. Att komma närmare honom och också försvara honom – ge honom lite värdighet, säger Marcus Lindeen.

Acaliexperimentet

11 personer deltog i experimentet som startade den 12 maj 1973 på Kanarieöarna. Under drygt tre månader levde de på flotten som skulle färdas över Atlanten till Yucután i Mexiko.

Bakom experimentet stod den spanske antropologen Santiago Genovés, och syftet var att studera mänskligt beteende och samlevnad under stress.

Med på flotten fanns bland annat svenska Maria Björnstam som var Sveriges första kvinnliga sjökapten.

Marcus Lindéens dokumentär ”Flotten” har premiär den 21 september. I filmen har han återskapat flotten och samlat delar av den ursprungliga besättningen för att ta reda på vad som egentligen hände under resan, och varför försökspersonerna till slut gjorde myteri.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.