Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Några av de grundläggande frågorna som måste besvaras om Akademien ska räddas

Foto: Magnus Hallgren

Händelseutvecklingen kring Svenska Akademien är snabb och kaotisk. Här är några av de grundläggande frågorna som måste besvaras om Akademien ska räddas. 

1. Är Akademiens beslut i torsdags giltigt?

Torsdagens sammankomst fick ett dramatiskt slut då Sara Danius och Katarina Frostenson lämnade Akademien. Beslutet förklarades vara del av en ”rekonstruktion” av Akademien, som den senaste tiden varit djupt splittrad. 

Enligt Sara Danius meddelade ”Svenska Akademiens direktör Anders Olsson och med honom ett antal andra ledamöter” under mötet att de saknade förtroende för henne som ständig sekreterare, med följden att hon också lämnar sin stol.

Akademiledamoten Sara Stridsberg, som gick ut från Börshuset vid Danius sida, har dock kommit att ifrågasätta giltigheten i torsdagens beslut. Hon skrev under helgen i ett uttalande till DN:

”Vi var elva personer närvarande på Akademiens möte i torsdags. Vi var tre personer som motsatte oss beslutet med all vår kraft. Jag, Jesper Svenbro och Per Wästberg. Jag ifrågasätter om torsdagens så kallade beslut ens kan betraktas som giltigt. Jag skulle inte säga att spelet är förlorat.”

Argumenten bakom att beslutet skulle kunna ogiltigförklaras har hittills inte förklarats närmare, och den typen av missförtroendeförklaring som riktades mot den ständiga sekreteraren har tidigare varit oprövad mark inom Akademien.

Svenska Akademiens direktör Anders Olsson, som under en övergångsperiod tagit över rollen som ständig sekreterare, skriver i ett mejl till DN att ”beslutet är giltigt” men meddelar att han tidigast kan ställa upp en intervju under tisdagen, när Akademien väntas skicka ut ett pressmeddelande om advokatutredningen som genomförts.

2. Kan och bör regeringen ta över huvudmannaskapet över Akademien?

I en debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet (14/4) lyfter Nils Gustafsson, doktor i statsvetenskap vid Lunds universitet, frågan om huruvida det inte är regeringens eller kammarkollegiets uppgift, i stället för monarkens, att fastställa stadgarna för Svenska Akademien.

Gustafsson drar paralleller till andra akademier, däribland Vitterhetsakademien och Kungliga Vetenskapsakademien, som också grundats av regenter, men vars yttre förhållanden, efter flera reformer, i dag slås fast av regeringen. 

– Det är principiellt viktigt att diskutera, eftersom kungahuset formellt har lämnat över alla beslutfattande uppgifter till regeringen. Frågan är varför situationen skulle vara annorlunda för Svenska Akademien? Deras stadgar har förvisso inte ändrats och inte behövt prövas, men monarkens befogenheter har gjort det, säger Nils Gustafsson till DN.

Hovrättspresident Fredrik Wersäll, som i höst tillträder posten som riksmarskalk, har på förfrågan av hovet, utrett Akademiens rättsliga ställning i relation till kungen. Hans slutsats är kungen har rätt att förfoga över stadgarna, och att regeringen saknar inflytande.

– Jag har stor respekt för att det finns olika uppfattningar, eftersom frågan inte är rättsligt löst. Men stadgarna har varit oförändrade sedan 1786, och jag kan inte se att de förändringar som gjorts i regeringsformen har påverkat just den här delen av kungamakten, säger Fredrik Wersäll.

Han betonar Akademiens självständighet, men enligt hans tolkning finns inget utrymme för att man på egen hand kan ändra sina stadgar. För att möjliggöra och modernisera fortsatt arbete har kungen också aviserat att kompletteringar av stadgarna kan bli aktuella inom en snar framtid.

Nils Gustafsson ser gärna att ansvarsfrågan för stadgarna prövas, men bedömer chanserna som låga att regeringen frivilligt skulle vilja ta på sig det formella ansvaret för Akademien.

– Det skulle nog uppfattas som skönt att slippa, även om deras roll bara skulle vara att ta emot ett förslag på nya stadgar, samtidigt som det stora reformarbetet sker internt. Oavsett är det viktigt att se över vilket förhållande regeringen ska ha till den här typen av fristående organisationer, säger Nils Gustafsson. 

3. Kan Svenska Akademien bli av med rätten att dela ut Nobelpriset? 

Det är på uppdrag av Nobelstiftelsen som Svenska Akademien delar ut Nobelpriset i litteratur. Nobelstiftelsen grundades år 1900 och det första Nobelpriset i litteratur delades ut 1901. Enligt Alfred Nobels testamente från 1885 skulle litteraturpriset tilldelas en författare som ”under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta” genom att skriva ”det utmärktaste i idealisk rigtning”. 

Enligt anvisningarna skulle det delas ut av ”Akademien i Stockholm”. Nobelstiftelsen tolkade formuleringen som att Alfred Nobel avsåg Svenska Akademien, inte Vitterhetsakademien. I slutändan bör det vara upp till Nobelstiftelsen att avgöra vilken institution som får dela ut priset. Det är de som betalar. Nobelstiftelsens styrelse konstaterade förra veckan att ”förtroendet för Svenska Akademien har tagit stor skada” och påminde om att ”det uppdrag som Svenska Akademien har fått innefattar ett ansvar för att leva upp till Alfred Nobels intentioner”. 

Hur mycket krisen måste eskalera innan Akademien blir av med rätten att dela ut Nobelpriset är oklart, men om Nobelstiftelsen skulle ta till en så drastisk åtgärd som att frånta Akademien rätten att dela ut Nobelpriset behövs också ett nytt alternativ som motsvarar Alfred Nobels vilja. Det trollas knappast fram över en natt. 

4. Finns det möjlighet att återupprätta förtroendet för Svenska Akademien?

Vetenskapsakademiens ständige sekreterare Göran K Hansson konstaterade nyligen att en akademis förtroende byggs upp i samklang med det omgivande samhället. Lika beroende som Vetenskapsakademien är av forskarsamhället är Svenska Akademien av kulturlivet, både det svenska och det internationella. Även om Akademien instiftades 1786 finns sannolikt en gräns för mycket institutionens värderingar kan skilja sig från samtidens. Redan nu menar 150 forskare, huvudsakligen svenska, i ett stort upprop att Svenska Akademien har förlorat sin legitimitet.

Vetenskapsakademiens ständiga sekreterare framhäver att en akademis förtroende bland annat bygger på oberoende gentemot särintressen och strikt upprätthållna jävsregler – det senare något som Svenska Akademien har haft uppenbara problem med. En intressant skillnad mellan de två akademierna är att Vetenskapsakademiens ledamöter sitter i mandatperioder: ”Ingen kan dominera en priskommitté i decennier, och även min ständighet är begränsad i tiden”, skriver Göran K Hansson. 

Vetenskapsakademien har ännu äldre stadgar än Akademien – dess så kallade Grundreglor är från 1739 – men en annan intressant skillnad gentemot Akademien är att deras stadgar har reviderats flera gånger, senast av regeringen år 2006. Att Akademiens högste beskyddare kung Carl XVI Gustaf meddelat att Akademiens stadgar kan komma att kompletteras är ett steg i samma riktning. Frågan är om en modernisering initierad från hovet kommer att uppfattas som tillräcklig.

5. Vad har Svenska Akademien med Kulturprofilen att göra?

Stridigheterna inom Akademien handlar i hög grad hur man hanterat kopplingarna till den så kallade Kulturprofilen. Mannen har, tillsammans med sin hustru, akademiledamoten Katarina Frostenson, ägt en central kulturscen i Stockholm, i DN kallad Klubben. 

Svenska Akademien har under länge stöttat Klubben ekonomiskt, samtidigt som flera av ledamöterna regelbundet besökt eller medverkat i evenemangen. Kvinnor som jobbat i verksamheten de senaste femton åren har i DN beskrivit Klubben som Svenska Akademiens egen scen, ”deras vardagsrum”.

Kulturprofilen har av 18 kvinnor anklagats för sexuella övergrepp och trakasserier, varav flera händelser ska ha inträffat i Svenska Akademiens lägenheter i Stockholm och Paris, varav den sista han under en period ska ha haft som uppdrag att sköta. 

Mannen har, genom sin advokat, tillbakavisat samtliga anklagelser som riktats mot honom. Det gäller även de uppgifter som Svenska Akademien offentliggjort, att han utsatt ”ledamöter, ledamöters döttrar, ledamöters hustrur och personal vid Akademiens kansli för oönskad intimitet eller opassande behandling av vederbörande”.

Som DN tidigare rapporterat ska mannen, vid flera tillfällen, haft kännedom om beslut som fattats i Akademien men ännu inte offentliggjorts – däribland gällande Nobelpristagare och nya ledamöter. Skulden för läckan har av flera ledamöter lagts på hans hustru, Katarina Frostenson.

Flera andra ledamöter har också kopplingar till Kulturprofilen. Ledamoten Per Wästberg föreslog vid minst två tillfällen att mannen skulle tilldelas en kunglig orden. Wästberg och ledamoten Horace Engdahl, rekommenderade också år 2006 att mannen skulle tilldelas statlig inkomstgaranti i form av så kallad konstnärslön.

Horace Engdahl har i en tidigare intervju med DN (2016) talat om sin vänskap med Kulturprofilen och lyft fram honom som en livsstilsförebild: ”Han lever det goda livet, han är nästan ensam om det, den ende som har förstånd, han borde göra om Klubben till en stilskola för unga män: bli inte hipsters, bli gentlemen!”, sade Engdahl.

6. Vad händer härnäst?

Fortfarande har Svenska Akademien inte presenterat innehållet i den advokatutredning som gjorts av Hammarskiöld & Co. Advokatbyrån uppmanade sedan Akademien att polisanmäla Klubben. Men i morgon tisdag väntas Akademien ge ”ett svar” på utredningen, enligt uppgifter som Anders Olsson har gett till TT. Uttalandet ska komma i form av ”ett utvidgat pressmeddelande”.

I veckan kommer Akademien annars att försöka hitta tillbaka till rutiner och arbetsro, uppger en källa för DN. Eftersom mycket energi har gått åt till bråket har många ärenden fått vänta.

Fler ledamöter kan lämna Akademiens arbete. Kjell Espmark vill att Horace Engdahl självmant avgår:

”Jag bara hoppas att Horace Engdahl ska kunna förmå sig att lämna sin stol. Annars ser jag ingen väg framåt för Svenska Akademien”, skriver Kjell Espmark i ett meddelande till Svenska Dagbladet. 

Fler ledamöter kan också ansöka om permanent utträde, så som Klas Östergren redan har gjort. Hovet kan snart komma att presentera sina aviserade kompletteringar av Akademiens stadgar, som tillåter ledamöter att utträda.

Stadgarna föreskriver att Akademien måste ha tolv närvarande ledamöter för att kunna fatta viktiga beslut (för enklare ärenden räcker det med sju). För att inte bli handlingsförlamad kan Akademien försöka få kungen att under en tillfällig tid godkänna att man bara är tio eller elva som fattar de stora besluten, uppger en källa till DN.

Läs allt om Svenska Akademiens kris 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.