”Allt är vanligt. Allt känns bra. Inget särskilt man vill ha.”

Så börjar ”Ledsen”, Lotta Olsson och Emma Adbåges första gemensamma bilderbok. Det är en alldeles alldaglig dag på förskolan. Man vinkar hej då till pappa, äter lunch och dricker ur pipmugg. Leker lite. Alla tillsammans, men ändå var för sig som riktigt små barn har en tendens att göra. Den som någon gång stigit in på en småbarnsavdelning vet hur det brukar se ut; barnen nära varandra på golvet men samtidigt i helt egna världar. Någon pillar på bondgårdens djur, en annan bygger ett torn och en tredje utforskar glädjen i att hoppa högt. Koncentrerade ansiktsuttryck, små kroppar vända in i lekens möjligheter. 

Med en markant blyerts och dova jordfärger, en palett påfallande lik den i den prisvinnande bilderboken ”Gropen” från 2018, fångar Emma Adbåge harmonin i precis den disharmonin. Hon har alltid varit bra på att gestalta vardagens små skiftningar i sina bilder. Realism och igenkänning, värme och humor.

Samma klangbotten finns i Lotta Olssons varsamt destillerade texter. De är poetiska, men aldrig undflyende och ofta balanserande mitt i den vardagliga dramatiken, som i ”Just nu” (2019) då de mest flyktiga ögonblicken flyter över Olof Landströms skära landskap. Ingenting är för litet för att upptäcka, ingenting är för litet för att se.

Tillsammans har Olsson och Adbåge skapat en renodlad bilderbok där de vita fälten i illustrationerna förstärker berättelsens epicentrum, det som pågår inuti, inte alltid går att sätta ord på och kanske måste gråtas ut. ”Ledsen” är, precis som titeln antyder, en närstudie av en känsla och hur ledsamheten tar över kroppen, påverkar andningen, påverkar allt till orden fastnar i halsen och inte lyder alls.  Ett älskat gosedjur, en mjuk dinosaurie får symbolisera tryggheten medan dagen har sin gilla gång för bokens huvudperson. 

”Men… sen!”, en liten hand som smyger sig in i bildens utkant. Knycker och rycker i marginalen.

Det är skönt att få gråta, skönt att få tröst. ”Skönt att gråta mer. Skönt att alla ser.”

Läs fler av DN:s barnboksrecensioner och fler texter av Alexandra Sundqvist