Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-20 16:50 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/nationalister-vander-ryggen-at-musiken/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Nationalister vänder ryggen åt musiken

Musiketnologen Benjamin Teitelbaum sitter på bilden bland väntande vid Stockholms centralstation.
Musiketnologen Benjamin Teitelbaum sitter på bilden bland väntande vid Stockholms centralstation. Other: Anette Nantell

Sveriges radikala nationalister har städat bort musiken för att få en mer intellektuell framtoning. När de sitter i riksdagen behövs inte längre musiken som enande kraft, menar forskaren Benjamin Teitelbaum.

När någon ska sälja en bostadsrätt brukar mäklaren ge rådet att stuva undan allt personligt. Kulturella markörer riskerar i en säljsituation att stöta bort presumtiva köpare, då så många som möjligt ska kunna spegla sig i bostaden. Kanske går det att säga att den svenska alt right-rörelsen tillämpat en liknande säljmetod på sin ideologi. I en ny bok menar musiketnologen Benjamin Teitelbaum att Sveriges radikala nationalister har städat bort den subkultur som en gång skapade sammanhållning i rörelsen. Efter vit makt-musikens storhetstid har radikala nationalister i stället utvecklat en anti-musikkultur.

Foto: Anette Nantell– I samband med att rörelsen började dra till sig mer makt blev den symboliska kampen mindre viktig. Den subkulturella verksamheten krympte i takt med att nationalistiska rörelser fick politiskt inflytande. Det handlade inte bara om att den gamla skinnskallekulturen försvann, utan det fanns medvetna försök att tona ner musiken, att tona ner det subkulturella för att kunna bygga en starkare rörelse som kunde locka till sig fler sympatisörer från mainstreamsamhället, säger Benjamin Teitelbaum över ett glas varm choklad på ett kafé nära Stockholms centralstation.

Den amerikanska forskaren talar en svenska som är överraskande fri från brytning. Han bor och verkar i Colorado, men är på besök i Sverige för att bevaka konferensen "Identitär idé", som i helgen arrangerades på hemlig adress i Stockholm. Boken ”Lions of the north” presenterar resultatet av fem års etnografiska fältstudier av radikala nationalister i Sverige, alltifrån nationalistiska artister till SD-politiker och aktivister i organisationer som Nationalsocialistisk front.

Trots att högerpopulismen har haft en stark medvind under den här perioden har högervindarna i musiken mojnat år för år. I dag är det i stort sett vindstilla på den scen där SD-ledningens festfavoriter Ultima Thule en gång var en självklar referens. Benjamin Teitelbaum hänvisar till en undersökning från 1998 som visade att nästan 20 procent av alla killar i gymnasiet lyssnade på vit makt-musik ibland eller ofta. 2005 hade Sverige nästan tre gånger fler nationalistiska band än alla andra nordiska länder tillsammans och en högre andel sådana band per capita än något annat land i världen. Vit makt-musiken uppfattades som ett verktyg för värvning av unga män till rörelsen. Ändå gav den ett magert resultat för de som ville se reella förändringar av invandringspolitiken.

– Det fanns mycket öppen diskussion om detta bland nationalister under 00-talet. Vissa såg den här gamla musikkulturen från skinnskalletiden som ett hinder, eftersom den byggde på en dekadent subkultur som tilltalade en alltför liten del av samhället. Trots vit makt-kulturens i internationellt perspektiv unika genomslag hade Sverige vid den tiden inget högerpopulistiskt parti i riksdagen, till skillnad från andra länder i Europa.

Ändå har nyare musik spelat stor roll för de radikala nationalisternas skinnömsning de senaste åren. Pop, folkmusik, singer-songwriterballader, techno, rap och reggae är genrer som aktivister och artister har omfamnat efter att vit makt-musikens mer punk- och metalbetonade toner började klinga av efter millennieskiftet. Runt 2010, när Benjamin Teitelbaum inledde sin studie, fanns flera artister som bidrog till att förnya de radikala nationalisternas identitet och framtoning. En av dem var Zyklon Boom, en Umeåbaserad rappare som tagit sitt artistnamn efter Zyklon B, den gas som nazisterna använde under Förintelsen.

– Zyklon Boom har varit en ledande intellektuell inom de mer belästa, identitära kretsarna. Det som man hör i hans rapmusik är en nästan fetischistisk intellektualism: många referenser till svåra ord, till Friedrich Nietzsche, till Julius Evola. Han skryter med sin egen bildning och hur beläst han är, något som var otänkbart i vit makt-musiken, som i stället präglades av en hypermaskulinitet som byggde på antiintellektualism. Så genom hans raplåtar har han försökt ge en helt ny bild av vad det betyder att vara en invandringskritiker.

Det fanns medvetna försök att tona ner musiken, att tona ner det subkulturella för att kunna bygga en starkare rörelse som kunde locka till sig fler sympatisörer från mainstreamsamhället.

En annan de nya artisterna var Saga, som är Sveriges hittills största radikalnationalistiska musikexport. Det senaste decenniet har hon haft konserter i bland annat Storbritannien, Tyskland, Finland, Ungern och USA. Några av hennes låtar som laddats upp på Youtube har mer än en miljon visningar och hon fick stor uppmärksamhet då Anders Behring Breivik hyllade henne som en förebild efter sitt terrorattentat i Norge.

– Internationellt är hon större än Ultima Thule och hon var en av de kvinnoröster som kom fram efter vit makt-vågen, då det uppstod ett slags feminism även i de här kretsarna. Sagas bakgrund är att hon hade traumatiska upplevelser i sin ungdom som hon kopplade till invandringen. Men hon har mer eller mindre lämnat scenen efter Breivikdådet. Hon har gjort ett par låtar och spelningar, men det som hände i Norge påverkade henne starkt.

Ett annat försök till musikalisk förnyelse under 2010-talet var nationalisternas omfamning av folkmusiken. Samma år som SD kom in i riksdagen började Sverigedemokraternas nuvarande gruppledare Mattias Karlsson tala om hur de ville stödja folkmusik med offentliga pengar, vilket fick Folkmusiksverige att slå bakut.

– Det var en massa demonstrationer runt om i landet och väldigt turbulent kring den frågan 2010-2011. Jag tror att Folkmusiksverige lyckades nå ut med sitt budskap att nationalister inte var välkomna. Jämfört med andra länder består folkmusikkretsar i Sverige huvudsakligen av välutbildade, välmående stadsbor. Klyftan mellan dem och SD:s väljare är ganska stor.

Många radikalnationalister fann i stället en ny kärlek i neofolk, en mer populärinriktad genre med akustiska inslag och med rötter i både folkmusik och industrirock.

– Det är inte folkmusik, tycker jag som själv håller med sådant. Men en hel del, alltfrån de i SD-ledningen till den yttersta högerkanten, är intresserade av neofolk. En populär artist är Solblot, som själv inte är så intresserad av politik, men ändå tilltalar många.

Som ett led i nationalisternas försök att fjärma sig från sin subkulturella närhistoria har de även omfamnat artister ur det klassiska, svenska kulturarvet. Benjamin Teitelbaum nämner Cornelis Vreeswijk och Monica Zetterlund.

– Jämfört med skinnskallekulturen, som i de här kretsarna fått kritik för sina rötter i en brittisk import från Jamaica, uppfattas sådana artister som unika för Sverige. Jag har till exempel haft en lång intervju med Linus Bylund om hans beundran för Cornelis Vreeswijk. Han tyckte att Cornelis fångar en väsentlig del av det svenska sinnelaget och vemodet.

Men den dominerande trenden är att musiken har fått minskat betydelse i svensk nationalism. Orsaken är att utbudet av sociala smörjmedel vuxit på andra håll, menar Teitelbaum. Medieverksamhet på nätet, poddar och alternativa publikationer har blivit fler samtidigt som sociala medier erbjuder billiga och effektiva kanaler.

– Nationalisterna har gjort analysen att det i dag finns andra metoder att samla en publik. Samhället i stort är heller inte längre lika uppbyggt kring musiksubkulturer. Inte heller i vänsterns rörelser ser man så mycket musik, som till exempel i Bernie Sanders-rörelsen. Sedan är de svenska nationalisterna just nu mest av allt inriktade på att komma in i regeringen.

Foto i text: Anette Nantell

Tre radikalnationalistiska artister efter Ultima Thule

Saga

Sångare från Småland, född 1975, med en popularitet som fortfarande växer. Hon kallar sin musikstil ”frihetspop”. Enligt Benjamin Teitelbaum framställer hon sig själv som en inkarnation av den vita rasen, ”en gestalt som får uthärda personlig smärta på grund av mångkulturalism, invandring och rasblandning”. I sin hit "Valkyrian" sjunger hon ”Jag är Valkyrian/som ska ta dig hem!/Skänk din styrka till de som kämpar än!”. Hennes huvudsakliga publik består av folk som själva identifierar sig som nationalsocialister. Efter att Anders Behring Breivik hyllade Saga 2011 verkar hon ha dragit sig tillbaka från scenen.

Zyklon Boom

En rappare från Umeå som 2009 släppte skivan ”Välkommen till avfolkningsorten”. Enligt Teitelbaum tillhör han den identitära falangen bland dagens nationalister. I låten ”Håll käften” skryter artisten om att han läst Nietzsche sedan han var 13, i ”Tigerrytt” vill han avskaffa idén om jämlikhet och krossa humanismen och i ”Du är bög” rappar han: ”Varenda pulkabacke på planeten ska jag sanda/och döda folk i samma anda, som Världsnaturfondens panda/Jag ska avskaffa rösträtten för varenda idiot/Jag tycker som Public Enemy, fast alldeles tvärtemot”. Också Zyklon Boom har dragit sig tillbaka från musikscenen, av oklara skäl.

Nordisk ungdom

En politisk aktionsgrupp bildad 2010 av besvikna medlemmar i Nationaldemokraterna. Lanseringen skedde med reggaelåten ”Tänk”, vars refräng lyder: ”Att förlora sitt land är tråkigt javisst/Så res dig upp här, etnopluralist!/Alla har rätt till sitt eget land, javisst!”.

Etnopluralism är en tanke om att ingen etnisk grupp är mer värd än någon annan men att alla måste leva åtskilda. Nordisk ungdom, som enligt Statens medieråd är en fascistisk organisation, har bland annat kastat ägg på flyktingförläggningar, grisblod på monumentet på Raoul Wallenbergs torg och vandaliserat konst som de anser vara dekadent.

Fakta:Benjamin Teitelbaum

  • Musiketnolog verksam vid universitet i Colorado och tidigare föreståndare för Nordiska studier vid samma lärosäte.
  • 34-årig amerikan med både judiskt och svenskt påbrå. De svenska rötterna kommer från moderns morföräldrar från Värmland och Västergötland.
  • Boken ”Lions of the North – sounds of the new Nordic radical nationalism” (Oxford university press, 2016) är den första musiketnologiska studien av radikala nationalister i Sverige.
  • Började utforska sina svenska rötter under gymnasieåren, då han också han lärde sig att spela nyckelharpa. Spelar i den svenska folkmusiktrion Bjärv och hade från början tänkt skriva sin avhandling om ”asymmetriska polskor i Värmland”.
  • Beskriver sin politiska ståndpunkt som ”en i amerikanska sammanhang övertygad demokrat”. Har i New York Times kritiserat Sverige för negativ särbehandling av Sverigedemokraterna.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.