Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-18 18:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/nationalmuseum-svarar-vi-vill-visa-samlingarna-i-ett-nytt-ljus/

Kultur

Nationalmuseum svarar: ”Vi vill visa samlingarna i ett nytt ljus”

Bild 1 av 2 Nationalmuseum vill ge nya perspektiv och upplevelser, skriver Susanna Pettersson.
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 2 av 2 Nationalmuseum vill ge nya perspektiv och upplevelser, skriver Susanna Pettersson.
Foto: Cecilia Heissner/Nationalmuseum

I Nationalmuseums nya hängning slarvas mästerverken bort, skrev Per I Gedin i en debattartikel (DN 17/9). ”Det är viktigt att vi tittar på konsten med nya ögon”, svarar Nationalmuseums överintendent Susanna Pettersson.  

Museisamlingarnas historia omfattar många olika sätt att presentera konstens stora berättelse. Nationalmuseums uppdrag är att visa samlingarna i ett nytt ljus utan att mekaniskt upprepa äldre sätt. 

Alla de nordiska nationalgallerierna har förnyat sina samlingspresentationer, till exempel öppnar nya Nasjonalmuseet i Norge nästa år och Rijksmuseum i Amsterdam lade ned ett omfattande arbete med att kontextualisera sin samling i samband med återöppnandet 2013. Hur samlingspresentationerna utformas är ur dagens perspektiv en viktig fråga kopplad till kontextualisering, ny forskning, konstens historia samt besökarnas förväntan.

Läs mer: 

På Nationalmuseum visas konst och design från 1500-talet fram till i dag kronologiskt och tematiskt. Återkommande teman är konst och politik, nära naturen, samlingshistoria, nationalism och genus. Vi vinnlägger oss om att tillhandahålla ny forskning i både presentationen av samlingarna likväl som genom utställningar, seminarier och publikationer. Enligt det uppdrag vi har från regeringen ska vi levandegöra de äldre konstformerna och deras samband med den nutida konsten och samhällets utveckling samt verka för konstnärlig och kulturell förnyelse. Ett museums roll i dag är att erbjuda olika berättelser, idén att det bara finns en korrekt version av konstens historia är förlegad.

I den modernistiska konsthistorieskrivning som Per I Gedin utgår ifrån har de kvinnliga konstnärerna lyst med sin frånvaro, trots att de i verkligheten många gånger fanns där. (DN 17/9). Detta är något som många konstinstitutioner, däribland Nationalmuseum, har försökt att ändra genom att återigen synliggöra dem och förvärva deras verk till samlingarna. 

Vi har sedan 1980-talet gjort utställningar och pedagogiska program utifrån ett feministiskt perspektiv. I de salar med konst från 1870-talet till sekelskiftet 1900 som Gedin tar upp visas nu över trettio kvinnliga konstnärers verk. Det är därför viktigt för oss att diskutera tidens konstnärsnormer och om hur de kvinnliga konstnärerna och författarna tog alltmer plats i tidens konst. Men vi problematiserar också hur vissa konstnärskap dolts, som till exempel Karin Larssons.

Under 1800-talet var konstnärerna kosmopoliter som i hög grad bodde och utbildade sig utomlands. De ställde ut på Parissalongen där mångfalden av tidens konstriktningar var representerad. De konstnärliga nätverken sträckte sig från S:t Petersburg till Lissabon. På 1880-talet hade svenskarna främst konstnärer som Jules Bastien-Lepage som förebilder. På 1890-talet var det bland annat Gauguin som konstnärer som Helmer Osslund och Carl Wilhelmson var påverkade av. 

I salarna på museet går det att se flera av Ernst Josephsons mest impressionistiska målningar och porträttet av Godfrey Renholm som är påverkat av Manet. Vi har därför valt att visa internationell och svensk konst sida vid sida för att ge perspektiv och nya upplevelser och synliggöra att konsten inte var en isolerad företeelse i respektive land.

Josephsons ”Näcken” är placerad i ett sammanhang som visar hur banbrytande hans motiv med folksagor var för de nationalromantiska konstnärerna på 1890-talet. Temat är barnets århundrade och betonar bilderbokens betydelse för skapandet och förankringen av idén om det nationella. Placeringen av Gustaf Cederströms målning av Karl XII:s likfärd i en sal om nationalismens framväxt har med kulten kring kungen under sekelskiftet att göra. 1898 publicerades bland annat Verner von Heidenstams ”Karolinerna” och det hölls stora nationella manifestationer på Skansen och i Kungsträdgården. 

Samlingarna skapar en helt fantastisk utgångspunkt för olika tolkningar och debatter. Forskningen genererar nya perspektiv även till ämnen som vi tror att vi redan kan. Därför är det viktigt att vi tittar på konsten med nya ögon. Nationalmuseum kommer att fortsätta arbeta utifrån olika perspektiv – och väcka diskussion om konsten och dess roll i samhället.

Läs mer: Varför slarvar Nationalmuseum bort sina mästerverk?