Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-21 05:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/nervkittlande-skrack-om-en-lockande-superkraft/

Bokrecensioner

Nervkittlande skräck om en lockande superkraft

Gustav Tegby har skrivit boken ”Beröringen”. Foto: Kajsa Göransson

Elin är en vandrande dödsängel vars blotta beröring dödar, så hon har levt isolerat. Men när pappan dör förändras allt: Elins krafter upptäcks av några som har andra planer för henne.

När polisen ringer på dörren till lägenheten där en man lever i hemlighet och isolerad med sin sextonåriga dotter tror man att en ny övergreppsskandal à la Josef Fritzl uppdagats. Men det är på många sätt mycket värre än så. Flickan Elin är en vandrande dödsängel vars blotta beröring dödar och isoleringen är självvald för att de ska skydda såväl sig själva som världen utanför. I alla fall intalar de sig det. Debutanten Gustav Tegby har skrivit ett riktigt imponerande och nervkittlande kammarspel, en low-key skräckberättelse om ett slags superhjälteuppvaknande. I Umeå.

Nåväl, superhjälte är väl inte det Elin betraktar sin förmåga som i ”Beröringen”. Snarare förbannelse. Men varje gåva kan ju användas till att göra både gott och ont. Ingen föds väl ond, typ? När samhället omhändertar Elin efter hennes pappas oväntade död sätts en händelsekedja i gång som oundvikligen leder till mer död. Det visar sig dock att det finns andra som i åratal letat efter Elin och hennes pappa och som har fruktansvärda planer för henne och hennes ”gåva”. 

Illustration: Rabén & Sjögren

Även om ”Beröringen” är Gustav Tegbys debut som författare har han en lång och gedigen meritförteckning som dramatiker. Och det märks. Språket i boken är föredömligt tajt med riktigt bra tempo i de effektiva dialogerna och i de associativa inre monologerna. Grymt bra hantverk är vad det är. Och detta blir extra tydligt i den första, mer kammarspelsliknande delen av boken då Elin passerar genom fosterhemsplacering, socialtjänst, psykologmöten, polisförhör, skolintroduktion, vänskapsbyggande och kanske spirande kärlek. Tegby lyckas undvika att vare sig förenkla eller överdriva Elins minst sagt händelserika och utmanande tillvaro.

Men de fanatiska zeloterna i den västerbottniska mördarsekten vill utnyttja Elins förmåga för sina egna syften och de tvekar inte att döda för att komma åt den. Elin tvingas in i en mordisk konspiration med syfte att rena världen från ondska och hon ställs inför ett i princip omöjligt dilemma. Kan hon verkligen döda en människa för att hennes eget liv står på spel?

Läs fler recensioner av Steven Ekholm och fler av DN:s ungdomsboksrecensioner