Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-03 06:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/nicholas-wenno-pandemin-stanger-filmvarldens-mest-galna-och-magiska-motesplats-i-cannes/

Film

Nicholas Wennö: Pandemin stänger filmvärldens mest galna och magiska mötesplats i Cannes

Palais des festivals under festivalen förra året.
Palais des festivals under festivalen förra året. Foto: Arthur Mola/AP

Inför det mörka hotet från Coronaepidemin hade Cannes filmfestival inget annat val än att ställa in i maj. 

Ett allvarligt bakslag mot hjärtat i den globala konstfilmens blodomlopp, skriver DN:s Nicholas Wennö som hoppas att världens största filmfestival återuppstår i sommar.  

Tyvärr lyckades det nya coronaviruset med det som bara Hitler och några revolutionsyra franska nya vågen-regissörer tidigare gjort: att ställa in Cannesfestivalen. 

Årets Cannesfestival, som skulle ägt rum som vanligt i mitten av maj, skjuts på framtiden. På torsdagen tvingades festivalbossen Pierre Lescure till slut att göra det enda raka i skuggan av det allvarliga globala hälsoläget. 

Naturligtvis var det bara en tidsfråga innan verkligheten skulle spräcka festivalledningens bubbla. Med tanke på att cirka 200.000 personer från hela världen normalt sett minglar på den lilla strandremsan vid Medelavet, är Cannesfestivalen en av världens potentiellt sett mest livsfarliga smitthärdar. Samtidigt stod det också tidigt klart att många skulle ha lämnat återbud – inte minst Hollywoods filmadel som är kända för sin hygienskräck och riskovillighet utanför bioduken. 

Regissören Bong Joon-ho tar emot Guldpalmen för sin film Parasit i Cannes 2019.
Regissören Bong Joon-ho tar emot Guldpalmen för sin film Parasit i Cannes 2019. Foto: Vianney Le Caer/AP

Att festivalen skulle kunna hållas enligt planen mellan den 12-23 maj fanns inte på kartan. Därför har många av oss förvånats över festivalledningens överoptimistiska omvärldsanalys som påminner om Asterix och hans tappra galler som vägrar ge vika för en övermäktig kraft. Men till skillnad från serievärldens galler har Cannesfestivalen ingen magisk trolldryck att ta till – bara champagne. 

Det är tredje gången som festivalen tvingats ställa in. Faktum är att festivalens glamorösa historia började med en snabbstängning redan efter öppningskvällen den 1 september 1939 när Nazityskland invaderade Polen. När festivalen återuppstod i askan efter andra världskriget hade den en obruten svit fram till generalstrejkernas 1968 då Francois Truffaut, Jean-Luc Godard och andra revolutionsyra regissörer gjorde gemensam sak med studenterna genom att symboliskt riva ner bioduken och stänga festivalen.   

Regissören Quentin Tarantino tillsammans med sin fru Daniela Pick i Cannes förra året.
Regissören Quentin Tarantino tillsammans med sin fru Daniela Pick i Cannes förra året. Foto: Petros Giannakouris/AP

Det är förstås en enorm förlust för den internationella filmkonsten. Cannes är inte bara världens största festival – utan och också den i särklass viktigaste. Och, om man vill vara lite franskt pretentiös: själva hjärtat i konstfilmens globala blodomlopp. Venedig, Berlin och Toronto i all ära, men det är Cannes som alltjämt är det viktigaste skyltfönstret för den globala filmen och en bubblande, galen och magisk mötesplats mellan konst och kommers. 

”A très bientôt” – vi ses mycket snart – skriver festivalen i sitt pressmeddelande och blickar nu optimistiskt mot månadsskiftet juni och juli. Hur det blir återstår att se. Mais oui, Cannes, hoppas att vi ses igen snart!