Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 11:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/niklas-wahllof-kroppsvard-och-halsa-har-blivit-var-tids-angsliga-klassmarkor/

Kultur

Niklas Wahllöf: Kroppsvård och hälsa har blivit vår tids ängsliga klassmarkör

Kan man få en fiskpedikyr, tack?
Kan man få en fiskpedikyr, tack? Foto: Holger Hollemann/TT

Det är ”ren och skär livskvalitet” som gäller. Men den kostar pengar. För vi ska vila ut på något bättre hotell vid kusten tillsammans med någon hälsoguru. Hur mycket kroppsvård och kommersiellt kvacksalveri tål Sverige?  

Tre lite luggslitna typer i ett inte helt nytt fordon kommer under en grå januarisöndag knastrande grusvägen fram med fika i blick. Det luktar fränt av apa inne i bilen. ”Jag ska ha en kanelbulle”, säger en. ”En kopp kaffe och en glass för mig”, uttrycker en annan. Den tredje, i baksätet, mumlar något om Ramlösa. 

Nu bromsar bilen in framför den stängda infarten till en gård av lite bättre snitt. För 200 år sedan uppförd som privatbostad åt en förmögen människa som behövde spatiösa utrymmen i vacker miljö att hålla fester och middagsbjudningar i, i dag ett typiskt skärgårdshotell. Sådana som finns överallt längs våra kuster, vid sjöar och vattendrag. De som skriver ”Anno” på sina hemsidor.

”Här öppnar 750 kvadratmeter ren och skär livskvalitet”, läser de tre på en bred byggentreprenörpresenning uppsatt på grindstugan bredvid de stora järnsmidda, nu kedjade portarna. Under tryckt tystnad fortsätter de att ta del av allt som står där, av allt som man kommer att kunna göra här när ombyggnaden är klar i vår. Alla aktiviteterna fyllda av skoj, skratt och rörelse som kan bokas. Alla behandlingar som man kan undergå, som att sitta i skräddarställning och andas, eller healing, eller kanske bara vanlig simpel massage. Allt nyttigt som man kan äta och dricka, och sedan hur otroligt skönt man kan sova. Genom att tillbringa ett veckoslut här.

Vi kan nog glömma bullarna. Och glassen. Att vara lite luggsliten också.

För språket är lika tydligt som självsäkert: Här gäller ”ren och skär livskvalitet”. Detta är porten till Edens lustgård, förvisso ett Eden under ombyggnad men ett Eden ändå. Som kräver ett antal tusenlappar i utbyte.

Smidesportarna utgör också själva gränsen genom samtidskulturen. Mellan att ha och att inte ha, som Ernest Hemingway brukade säga, och mellan att tro och att inte tro. Tydligen mellan livskvalitet och, vad då, ett skitliv?

Skiljelinjerna mellan vilka som är hälso- och slappna av-geschäftets förkunnare och följare, och vilka som inte är det, har sällan varit skarpare. Eller producenter och kunder för att ta mer adekvata uttryck. Alla som hänger på är människor med någon form av framgång på jobbet, verklig eller upplevd, utan större hälsoproblem, inga missbruk, fria från psykisk åkomma eller annat som grusar välståndets maskineri. Har duktiga barn. 

Ändå har det för just dessa blivit en hygienfaktor att ägna sig åt de former av kroppsvård och hälsa som man kan hitta utanför gängse vetenskapliga rön. Hur det kan komma sig att den rationella samhällsklass som exempelvis politiskt kräver vetenskapliga fakta för att överhuvud taget lyssna på någonting har hamnat i detta sagoland av frifräsande schamaner, yogainstruktörer och må bra-medier är egentligen inget mysterium. 

Det är bara ännu en klassmarkör, som i tider av särskilt oheliga allianser mellan kommers, kvacksalveri, självömkan och patologisk självbespegling har sopat banan extra blank och friktionsfri. Så pass att vi kanske får leva med detta ända till syndafloden. Inte ens vetskapen att de i ingefära ingående oljorna shogaols och gingerole orsakar leverproblem lär väl få fäste.

Men alla vet att livets kvalitet inte har att göra med om du kan sitta skräddare eller ej. Om du blundar eller inte. Hur du vilar händerna. Du kan till och med vara lite luggsliten efter en helg med några vänner. Ha undlåtit att röra på dig. Lukta apa. Det är ingen fara.

Och att kaffe, bulle och Ramlösa finns på bensinmackar.

Läs fler krönikor och andra texter av Niklas Wahllöf