Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Glen Campbell sjöng den elegantaste schlagercountry som gått i ett par boots

Countryartisten Glen Campbell har avlidit, 81 år gammal. DN:s Nils Hansson minns en vital sångare som alltid var respekterad i genren.

Det finns artister som dör plötsligt och oväntat, och så finns det artister som Glen Campbell. När hans sista album gavs ut i början av sommaren var det döpt till ”Adiós” och tillkomsten hade varit mödosam, eftersom han, svårt drabbad av alzheimer, var tvungen att sjunga in det mer eller mindre en rad i taget.

Läs mer: Countrystjärnan Glen Campbell är död

Ändå lät han både igenkännlig och närmast vital på albumet, där han sjöng kända sånger som låg nära hans egna största succéer och gästades av stjärnor som Willie Nelson och Vince Gill. Den stora avskedsturnén var annars avklarad 2012 och tidigare avskedsalbum kom både 2011 och 2013.

Men hans stora epok var det sena 60-talet och decenniet därefter, när han sjöng den elegantaste schlagercountry som gått i ett par boots, ofta med lika stora framgångar på både pop- och countrylistorna. Genombrottet kom med ”Gentle on my mind” 1967, den största hitten var ”Rhinestone cowboy” 1975, påfallande många av de övriga var skrivna av låtskrivarlegenden Jimmy Webb: ”By the time I get to Phoenix”, ”Wichita lineman”, ”Galveston”. Alla sjungna med en ren, mild tenorstämma och subtil, obesvärad frasering.

På många sätt representerade han den kommersiella, stort arrangerade musik som tidens outlawcountry med Waylon Jennings och Willie Nelson ställde sig i motsats till, men han var alltid respekterad som både sångare och musiker. I början av karriären var han lika mycket gitarrist som sångare, flitigt anlitad som studiomusiker i Los Angeles. Han agerade därtill inhoppare för Brian Wilson i The Beach Boys när denne slutade att turnera.

En egen tv-show hade han också under några år. Däremot var han ingen framträdande låtskrivare, säkert delvis beroende på att han hade tillgång till några av branschens bästa. Och i det speciella hörn av musikhistorien där countrymusiken under några år ingick förening med den mest sofistikerade vuxenschlagern, där hade han få övermän.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.