Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-09 03:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/nils-hansson-kenny-rogers-var-mer-an-bara-country-och-mer-las-vegas-an-nashville/

Musik

Nils Hansson: Kenny Rogers var mer än bara country, och mer Las Vegas än Nashville

Kenny Rogers med Dolly Parton på scen 1983, samma år som de sjöng ”Islands in the stream”.
Kenny Rogers med Dolly Parton på scen 1983, samma år som de sjöng ”Islands in the stream”. Foto: Bei/REX

Kenny Rogers var en av countrymusikens allra mest framgångsrika, ständigt lika mild på ytan och med betydligt mer än country i sin repertoar. DN:s Nils Hansson minns countrystjärnan som blev 81 år gammal. 

Härom veckan sjöng Jill Johnson ”Islands in the stream” i duett med Emil Svanängen i sin ”Jills veranda” på tv. Ungefär samtidigt såg jag Klara Söderberg från First Aid Kit sjunga den i duett med Markus Krunegård på hennes nystartade countryklubb i Stockholm.

Och få duettlåtar över huvud taget lär vara mer sjungna på världens karaokemaskiner än denna klassiker som Kenny Rogers sjöng in 1983 med Dolly Parton, och som sen dess kallas countryklassiker trots att det rent musikaliskt är en sorts mjukdiscoballad som The BeeGees ursprungligen skrev för Marvin Gaye.

Men så var det med Kenny Rogers. Han var en av världens mest framgångsrika countryartister, och på många sätt en symbol för den delen av branschen som står absolut mitt i den kommersiella mittfåran. Men skrapar man bara en aning på ytan blir han märkvärdigt svår att placera på genrekartan.

Typiskt nog skivdebuterade han som tonårig doowopsångare 1957, blev sen basist bakom jazzsångaren Bobby Doyle, fortsatte i folkgruppen New Christy Minstrels och hade sin första hit 1968 som sångare i det psykedeliska rockbandet First Edition, med LSD-tripplåten ”Just dropped in (to see what condition my condition was in)”.

Det verkliga genombrottet kom dock året efter med countryballaden ”Ruby (don't take your love to town)” där Kenny Rogers sjunger en av countryns mer groteska otrohetshistorier till en lunk så puttrigt stillsam och med en röst så vänligt småpratande att man fick lyssna rätt noga på texten för att höra de uppdämda känslostormarna.

Sådan kom Kenny Rogers att fortsätta låta när han blev soloartist på 70-talet och firade triumfer med countrylåtar som ”The gambler”, ”Coward of the county” och ”Lucille”. Allihop lika milda på ytan och återhållet sjungna, oavsett vilka historier de berättade.

Och vissa av dem, som evergreenballaden ”Lady”, går knappt att höra ett uns av country i, även om det var så han alltid fortsatte att kategoriseras. Låt vara en sorts country som har närmare till Las Vegas än till Nashville, som fick flera av sina största låtar dramatiserade till tv-filmer och som till och med Prince en gång skrev en låt till (”You’re my love” från 1986).

På fredagen somnade han in i sitt hem efter en tids sjukdom, 81 år gammal.

Läs mer: Countrystjärnan Kenny Rogers död