Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Nina Bouraoui: ”Litteraturen är ett svar på barbariet”

I hennes nya roman vävs sorgen över det terrordrabbade Paris samman med kärlek, svek och separation. Helena Lindblad träffar Nina Bouraoui i en stad som försöker återerövra känslan av frihet.

Mentalt hade hon packat väskorna. Om Marine Le Pen vann presidentvalet skulle författaren Nina Bouraoui gå i exil.

– Det är fegt att tänka så, jag vet det. Man borde stanna, kultur är ett sätt att bekämpa extremism. Jag älskar att vara fransyska, att skriva på franska. Men jag är också algerier, homosexuell, kvinna, författare, jag är allt det som Marine Le Pen hatar, sade hon när vi träffades på kaféet Le Rostand i hörnet av Jardin de Luxembourg i början av maj.

– Det går inte. Jag kan inte stanna om hon vinner, samtidigt som jag också vet att jag representerar motståndet mot hennes politik, fortsatte hon.

Läs recensionen av Nina Bouraouis ”Standard”

Jag åkte till Paris mittemellan de två valomgångarna i den franska samtidshistoriens mest laddade presidentval, med tungt hjärta och känslan av farväl till en älskad stad. Kanske var en främlingsfientlig, EU-hatande högerpopulist på väg att flytta in i Elyséepalatset.

– Nej, det händer inte, inte den här gången i alla fall, försäkrade mig den hyllade franska författaren.

Vi ska prata om hennes nya bok ”Strändernas skönhet”, som kommer ut på svenska lagom till hennes Sverigebesök den 13 juni, och utspelar sig plågsamt tydligt i hennes terrordrabbade och konstant hotade hemstad.

Och det visade sig att den 49-åriga parisiskan med den lyriska berättarrösten – som ägnat ett långt författarskap åt frågor om sorg, förlust och identitetskris i postkolonial anda – fick rätt den där milda majdagen. Emmanuel Macron vann valet och nu ser hans parti La République en marche dessutom ut att lyckas i parlamentsvalet på söndag. Men Nina Bouraoui menade också att man inte ska glömma de utmaningar som väntar den franska regeringen.

– De måste ta folks frågor och oro på allvar, ta ett nytt ansvar. Frankrike är som en sjuk gamling, som måste väckas till liv igen.

Det gäller att lära sig att våga älska igen, att våga se andra, även de som är annorlunda, och att inte vara rädd.

Kärleksdramat i ”Strändernas skönhet” ramas in av terrorattackerna mot Charlie Hebdo och rockklubben Bataclan 2015. Den är lika delar en besvärjelse mot dåden som skakat Frankrike, och en universell berättelse där en smärtsam separation och vidhängande kärlekssorg laddas med stark politisk betydelse.

Tilltalet är mer konkret är vanligt. Den resa ut ur de självbiografiska landskapen som hon inledde med sin förra bok ”Standard” är ett faktum, även om boken rör sig i hennes hemkvarter i Marais i centrala Paris.

– Jag tycker att jag alltid på något sätt speglat dagspolitiken, även om jag är en diskret person och mitt motstånd formuleras i mina romaner, inte i pamfletter och plakat. Men när jag skrev den här historien kändes det nödvändigt att den skulle genomsyras av det som hänt och det som jag upplevt, även om jag känner en enorm frihet att röra mig i en känslomässig värld som inte är min.

Du har tidigare berättat att även storyn är tagen direkt ur verkligheten. Den låter nästan för bra för att vara sann?

– Just när jag famlade lite efter vad jag skulle skriva om inträffade attacken mot Charlie Hebdo och dagarna efteråt blev min allra närmaste väninna lämnad av sin man.

– Hon erbjöd mig så småningom att använda mig av hennes historia. Och allt jag berättar är faktiskt helt sant! Det visade sig vara helt rätt för mig, det fanns något allmängiltigt i hennes historia som även berörde mig väldigt djupt. Det som gör kärlekssorger så svåra är ju att de oftast återuppväcker känslor från gamla separationer, ända tillbaka i barndomen.

– Jag blev som besatt av att dissekera det här uppbrottet, jag kände mig som en obducent med skalpell som försökte leta efter en dödsorsak, säger Nina Bouraoui och tillägger också, nästan lite förläget, att hon dessutom kände sig lite ansvarig för väninnans kris.

– Det var faktiskt jag som en gång introducerat de två för varandra och jag ville dels hämnas henne lite grand, dels ge henne boken som en gåva, som ett sätt att ta sig vidare.

Just som väninnan började komma på fötterna igen inträffade attackerna mot rockklubben Bataclan och uteserveringarna på Rue Charonne den ljumma kvällen den 13 november, inte långt från Bouraouis bostad.

– Under en vecka kunde jag inte skriva, allt kändes meningslöst, tomt och löjligt. Döden var så nära. Min gata var full av buketter för att hedra dem som flytt dit för att dö. Jag förlorade lyckligtvis ingen närstående, men vänner gjorde det. Och jag hade lika gärna kunnat vara där. Det var bara en slump att jag var hemma och lagade ugnsstekt kyckling just den fredagskvällen.

Men sedan släppte förlamningen, berättar Nina Bouraoui.

– Jag kände att det enda sättet att göra motstånd för mig är att fortsätta skapa. Livet är starkare än allt annat. Litteraturen är ett svar på barbariet.

När man läser ”Strändernas skönhet” känns det som det i undertexten vilar en annan slags kärlekssorg, en annan slags separation som är geografisk och geopolitisk snarare än individuell och känslomässig?

– Ja, på senare år har folk börjat uttrycka fascistiska och rasistiska åsikter mycket mer fritt och öppet än förr. När Jacques Chirac och Marine Le Pens pappa möttes i presidentvalsomgången 2002 gick folk man ur huse. Så var det knappast i år. Jag har oroat mig mycket för normaliseringen av extremism och populism i Frankrike, säger Nina Bouraoui som ofta berättat om svåra tidiga erfarenheter av rasism i sin egen familj. Hennes morfar, som i dag är 103, har till exempel aldrig accepterat att hans dotter gifte sig med en algerier.

– Efter terrorattackerna förlorade vi parisare dessutom ett slags lätthet, en bekymmerslöshet, en oskuldsfullhet, och ja, frihet... De känslorna är väldigt svåra att återerövra.

– Man vet att man kan lämna sin lägenhet på morgonen och aldrig komma tillbaka. Så fort jag ser en uteservering tänker jag på det som hände. Dessutom är jag ofta i Nice och har många vänner där, efter lastbilsattacken den 14 juli förra året så kände jag mig på något sätt helt inringad, som om ingen plats var säker.

Den krigsstämning som rådde i Paris när Nina Bouraoui satt i sin lägenhet och skrev, och som fortfarande delvis präglar gatorna i den franska huvudstaden, återkallade också traumatiska minnen från hennes barndomsland Algeriet som ofta återkommit i hennes romaner. Minnen från inbördeskriget som skakade landet på 90-talet, när fadern fortfarande delvis jobbade där, kom tillbaka.

– Då kändes det som terrorn hade dödat min barndom. De där mörka känslorna kom upp till ytan igen efter terrorattackerna här, berättar hon.

Men Nina Bouraoui påpekar också att boken inspirerats av de vågor av värme, lojalitet och solidaritet som präglade Parisgatorna efter novemberattackerna – och att den röda tråden är kärlekens möjlighet.

– När jag har pratat om den här boken märker jag att jag alltid säger att kärleken är det som räddar oss. Det gäller att lära sig att våga älska igen, att våga se andra, även de som är annorlunda, och att inte vara rädd.

– Trots allt som har hänt älskar jag att skriva om Paris. Här finns så mycket magi, mystik och romantik. Jag vill gärna att det ska fortsätta vara så, att den här staden inte bara förknippas med tragedier.

Ett annat tema i boken är hur nätet och sociala medier påverkar relationer i dag. Älskaren är otrogen via en app och gör slut på ett åtta år långt förhållande via sms. Den sörjande kvinnan kan inte låta bli att gå in på den nya kvinnans blogg där hon ständigt tycker sig se hotfulla bilder och budskap riktade mot henne.

– Till och med jag tyckte den där bloggen var rätt läskig, säger Nina Bouraoui och skrattar.

– Det är verkligen inte så att jag velat skriva en antimodern roman. Jag uppskattar sociala medier som alla andra, men jag kan inte låta bli tycka att nätet invaderar oss och att det påverkar separationer och kärlekssorger. De blir mycket mer långdragna och smärtsamma i dag för att det inte går att undvika sitt ex, allting är synligt hela tiden. Det är lätt att bli masochistisk, som min huvudperson i boken, och svårt att sörja i fred när allt delas och kommenteras, säger hon.

Den högproduktiva Nina Bouraoui verkar inte låta sig själv störas för mycket av sociala medier och är redan i full färd med nästa roman, en sagolik historia som utspelar sig från åttiotal fram till nutid, som räknas komma ut redan nästa år.

– Så fort jag inte skriver blir jag deppig, orolig och melankolisk. Jag lyder blint ett råd som jag fick av Marguerite Duras när jag var ung. Hon sade: ”Så fort du har avslutat en roman så sätter du genast i gång med nästa. Annars sitter du i skiten.”

Fakta. Nina Bouraoui

Född: I Bretagne 1967 och delvis uppvuxen i Algeriet.

Har publicerat ett femtontal romaner sedan debuten 1991 med ”Förbjuden betraktelse”. De flesta är översatta till svenska, som till exempel ”Dockan Bella”, ”Pojkflickan”, ”Kärlekens geografi” och ”Enstörig”. Samtliga på Grate. Hennes ”Onda tankar” belönades 2005 med det prestigefulla Prix Renaudot.

Älskar att skapa låttexter, har bland annat skrivit tre sånger för Céline Dion.

Läser: Aurélie Silvestres självbiografiska ”Nos 14 novembre” om terrorattacken mot rocklubben Bataclan och debutanten Hélène Zimmers ”Fairy tale”.

Lyssnar på: Fauve, Julien Doré, Benjamin Biolay och Etienne Daho

Tittar på: Väntar ivrigt på andra säsongen av den åttiotalsromantiska skräckserien ”Stranger things” på HBO.

Möter en svensk publik på Kulturhuset Stadsteatern den 13 juni i ett samtal med DN-kritikern Ingrid Elam om sin nya roman ”Strändernas skönhet” som nu kommer på svenska.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.