Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-06 10:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/nina-stemmes-elektriska-elektra-livesands-over-hela-varlden/

Musik

Nina Stemmes elektriska Elektra livesänds över hela världen

Illustration: Stina Wirsén

2016 var året när den svenska sopranen Nina Stemme slutgiltigt erövrade Metropolitan i New York. ”Hon slog knockout på operavärlden”, skriver Camilla Lundberg.

Nina Stemmes belägring av Metropolitan Opera började redan den 11 januari.

Premiär på Puccinis ”Turandot” i Franco Zeffirellis kitschigt överdådiga scenografi. Med extra allt; inklusive Nina Stemmes migränframkallande huvudbonad.

För henne var detta ingen debut på Met; den klarade hon av år 2000. Då var det i rollen som Senta i Wagners ”Den flygande holländaren”, i en direktsändning som nådde över Atlanten. Borta i Skåne satt Birgit Nilsson vid radioapparaten och skickade bums ett fax till scenporten på Met:

”Den bästa Senta jag har hört!”

Nina Stemme som Elektra. Foto: Kristian Schuller

Men med undantag av fem föreställningar 2010 var Metropolitan den världsscen som Nina Stemme var minst bekant med. Märkligt. Hon var ju redan det tjugoförsta århundradets största i sitt fack, det som kallas dramatisk sopran. La Scala, Covent Garden, Wienoperan – överallt triumferade hon i de riktigt stora huvudrollerna: Aida, Tosca, Isolde, Brünnhilde…

2016 hade hon hunnit fylla femtio och i två omgångar korats till världens bästa operasångerska. Det var hög tid att inta The Metropolitan Opera.

En gång var det en svensk sopranstjärna som invigde hela Metropolitan: Christina Nilsson, anno 1883. Ett par år senare återvände hon i triumf till Stockholm. Berömd som ingen annan, och en publikdragare – av katastrofala mått. Tjugo personer trampades ihjäl i folkmassan som samlats utanför Grand Hôtel för att beglo sångstjärnan från stora världen.

Affischer med Nina Stemmes bild snurrade runt på New Yorks bussar och tunnelbanetåg

Nästa Nilsson på Met, Birgit – vem annars – rev ner taket med slutapplåder i femton minuter för sin första Isolde i Wagners opera på Metropolitan. Året var 1959 och från den dagen skulle Nilsson regera över den scenen i femton år framöver. Hon brukade säga: ”Isolde gjorde mig berömd. Turandot gjorde mig rik.”

Med Isolde stämde detta även för Stemme. Hösten 2016 var förväntningarna på Metropolitans nya ”Tristan och Isolde” höga som stans skyskrapor. För vid det här laget visste långt fler än bara operaälskarna vem Nina Stemme var. Affischer med hennes bild snurrade runt på New Yorks bussar och tunnelbanetåg.

Många visste också att det var samma fantastiska sopran som slagit knockout inte bara på Met utan på hela operavärlden med sin ”Elektra” tidigare under våren 2016. Richard Strauss granithårda psykodrama krävde en Elektra som står på scen ovan musikhistoriens största och ljudstarkaste operaorkester i hundra oavbrutet högdramatiska minuter.

Nu var det publik i hundratusental som satt fastnaglade av Nina Stemme. Metropolitans ”Elektra” sändes live ut över världens biografer; i Sverige in till minsta tätort med Folkets hus. Själv golvades jag av den på Ekerö utanför Stockholm.

Och med ”Tristan och Isolde” fullbordades Ninas erövring av Met. Liksom en gång Birgit Nilsson rev hon upp en applådstorm efter premiären den 26 september. Och liksom ”Elektra” gick också denna föreställning ut till biosalongerna runt om i världen. Det var nu, hösten 2016 i New York, som Nina Stemme kunde räkna in sin hundrade Isolde.

Hon har sagt att just denna roll har varit hennes bästa investering. I mer än två år arbetade hon med att plugga in det väldiga partiet, som kröns med den ikoniska ”Liebestod”. En skönast tänkbara död i den allt uppslukande och förbjudna kärleken till Tristan.

Birgit Nilsson brukade säga att bekväma skor var förutsättningen för att klara av dessa maratonoperor. Nina Stemme såg till att hon hade en yogamatta bakom scenen.

Den 27 september 2016, dagen efter den minnesvärda Isoldepremiären, trädde en annan svensk sopran fram på Metropolitans jättescen. Nu var det ”Don Giovanni” med Malin Byström: en i raden av svenskor som triumferar i Mozarts operor på Met under 2000-talet. Andra eftersökta sopraner är Katarina Karnéus, Camilla Tilling, Miah Persson.

Nina Stemme är heller inte ensam om huvudrollerna i det tunga dramatiska sopranfacket. Även Erika Sunnegårdh, Irene Theorin och Katarina Dalayman har gjort dem på Metropolitans jättescen. Men Sveriges meste Metsångare heter Mattei.

Det är Peter Mattei som för den svenska sångkulturen vidare in i 2020-talet. Efter oräkneliga Don Giovannis och Barberare från Sevilla ska han debutera med den krävande rollen som Wozzeck i Alban Bergs grymma opera. Den 11 januari strålar han ut från Metropolitan, live till Folkets hus-biograferna här hemma.

Läs en intervju med Nina Stemme när hon var nominerad till DN:s kulturpris 2014.