Undrar man över kraften i fake news är det bara att tänka på Kinesiska muren. Jag vet inte när jag först hörde att den var världens enda byggnadsverk stort nog att kunna ses från månen, men fastnade gjorde det. I mig och så många andra att det i dag knappt går att tänka sig minsta presentation av muren utan att just den detaljen dementeras.

Nej, det är inte sant, men ändå omöjligt att få ur huvudet.

Inte är det en mur heller, utan en serie av murar som tillsammans bildar ett svåröverskådligt befästningsverk, byggt av olika kejsare under ett par tusen års tid och så många och överlappande att uppgifterna om murens längd sträcker sig från 580 mil till nästan fyra gånger så mycket.

Och redan 580 mil är mycket nog att motsvara sträckan mellan Peking och Moskva.

När engelsmannen William Lindesay under 1987 sprang hela muren i två pass, ett på våren och ett på hösten (för att slippa sommarhettan), handlade det bara om en sträcka på cirka 250 mil. Vilket fortfarande är ungefär som London till Istanbul, eller flera månader om sisådär ett maraton om dagen. Längs en mur som ofta var igenvuxen, förfallen, bitvis nästan försvunnen.

Han har även upptäckt ett tidigare okänt avsnitt mur i Gobiöknen och skrivit fem böcker om muren, samt häromåret gjort en dokumentär som med drönare flygfilmar hela sträckningen från starten vid havet i Shanhaiguan till ökenstaden Jiayuguan i Kinas nordvästra inland, där man verkligen ser hur mycket olika sektioner av muren skiljer sig från varandra.

Fast vi åker till samma Badaling som majoriteten av alla murturister, vilket rankar lågt på prestigeskalan men ändå går att se som exakt rätt sätt att göra det på. Eftersom det ligger enkelt nåbart med en dagsutflykt från Peking, ser ut precis som de mest kända bilderna och förutom själva muren inkluderar enorma mängder av andra besökare som också ska upp och kliva på denna förvånansvärt branta mursektion, där vissa passager är trappor och andra möjligen borde vara det.

Där stretar folkmassorna på, från småbarn till pensionärer och huvudsakligen kineser. Muntert fotograferande allt och alla – inte minst en stor och blond gubbe från Sverige, vars skägg tycks nästan ofattbart skojigt. Vilket förvandlar mig från turist till turistattraktion och från betraktare till betraktad.

När jag därefter själv plåtar kineserna runt omkring mig känns det genast lite mer jämlikt.

 

Läs fler kåserier av Nisse, till exempel om hur extremt vilse man kan bli i Kina.