Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-15 12:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/nisse-en-hardhudad-typ/

Kultur

Nisse: En hårdhudad typ

James Brown, knäskyddens kung. Foto: Simon Kreitem

Kåseri. När människan börjar utsätta sina kroppsdelar för plötsliga påfrestningar har kroppen sina högst specifika sätt att svara.

En av de saker som James Brown var berömd för på 60-talet var att han kastade sig så ohämmat ner på knäna under sina scenshower, och imponerad nog att själv sno tricket var Detroitrockaren Mitch Ryder (i dag mest känd som en av Bruce Springsteens ungdomshjältar).

Problemet var bara att hans knän tog så mycket stryk av detta att Mitch Ryder snart fick både lägga om scentaktik och operera sina knän. När han sen råkade springa på James Brown frågade han således om inte denne också hade fått problem med knäna, och fick en omedelbar motfråga om vilken sorts knäskydd han använde.

Det hade Mitch Ryder naturligtvis aldrig tänkt på.

Under sommarens segdragna behandlingar av altanträ ägnade även jag mig åt en hel del ned-på-knästående och sen upp igen, om än i annat tempo, och min hustru påpekade då gång på gång att också jag borde använda skydd. Sen påminde hon om den gamla Mitch Ryder-historien, utan att jag gjorde så mycket annat än att humma något om att det kanske kunde vara en god idé.

Och det gick bra den här gången. Förutom lite träningsvärk och annan materialtrötthet, men det kommer automatiskt så fort medelålders män ska göra något de inte brukar.

Häromdagen kom dock en oväntad eftersläng, när jag sisådär sex veckor efter avslutat underhållsarbete står i duschen och plötsligt märker hur ovanligt stora mängder död hud vill bort från mina knän just precis nu, och det hela utvecklar sig till en av de mer överdrivna peelingstunder jag har upplevt.

Jag hade uppenbarligen burit runt på hur mycket hud som helst på mina knän.

Det fick mig tänka på min gamle farfar, född 1890, som på 1920-talet höll på att stryka med när han togs in för brusten blindtarm och sen blev kvar på sjukhuset i nio månader. Det kusligaste under den tiden, berättade han långt senare, var när huden började släppa från trampdynorna under fötterna, eftersom han inte hade använt dem på så länge.

Precis samma sak – i lite mindre skala – hade alltså mina knän nu ägnat sig åt. När påfrestningarna ökade i början av juli såg de till att skaffa ett tjockare, skyddande hudlager; när det sen inte behövdes längre ömsades det bort i slutet av augusti.

Och det var först då jag ens märkte det.

 

Läs fler kåserier av Nisse, till exempel om hur lätt det är att lita på väderprognoser.