Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Nisse: En invasiv art – för vissa

Kåseri. Kanske kunde någon naturvårdande instans uppdra åt mig att sköta om Sveriges lupiner.

Vi hade verkligen ingen aning om att lupinerna höll på att bli ett nationellt problem. I Värmland har länsstyrelsen startat en motståndsrörelse, och som ett alternativt sätt att högtidlighålla Sveriges nationaldag har Fältbiologerna utsett den 6 juni till Stora lupinbekämpardagen.

Att dessa fagra blommor kan ge upphov till en sådan avsky kunde vi inte föreställa oss när vi häromåret blev förtjusta i ett lupinbestånd på en äng i närheten. Vi visste inte ens om det var tillåtet att plocka dem, så vi smög dit en ljus sommarnatt och grävde upp några stycken som vi planterade på vår dåvarande stugtomt.

Det gick inte bra alls, de dog samfällt och snabbt. Precis som de stiliga köpelupiner som min hustru handlade med sig från en butik inne i stan.

Ur det perspektivet känns det som ett hån att nu läsa om lupiner som en art så ursinnigt invasiv att det krävs extrema metoder för att alls kunna hålla den i schack. Kanske kunde någon naturvårdande instans uppdra åt mig att sköta om Sveriges lupiner framöver, då skulle de snart skrumpna ihop och problemet försvinna.

Jag läser också hur lupinen beskrivs som en inplanterad art, som inte har här i landet att göra. Vilket förvånar mig stort, efter ett besök på lyxkrogen Fäviken för några år sen. Där pratade chefskocken Magnus Nilsson sig varm för lupiner som en kulturväxt med lokal förankring, som han var i full färd att skapa ny spetsgastronomi kring.

De lokala bönderna hade fordomdags odlat lupiner för att ge till kreaturen, förklarade han, eftersom de är så proteinrika. Redan hade han experimenterat fram en sorts svensk tofu på lupinbas.

Sen dess känner jag att jag är på lupinernas sida, även om det blåser snålt och främlingsfientligt kring dem just nu. Däremot tror jag inte att det har något att göra med gentlemannatjuven Arsène Lupin, som jag fascinerades storligen av på svensk tv i mellanstadiet. Eller med att namnet egentligen betyder varg, vilket ju annars är en art som får svenska känslor att slå i taket.

Och faktiskt lär lupinen en gång ha kallats vargböna, vilket är ett lika avförtrollande namn som senapskål för ruccola. Man kan rent av undra om den skulle ha planterats lika glatt under det namnet.

Även om blomman skulle ha varit lika snygg ändå.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.