Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 12:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/nisse-ett-val-avgransat-kaos/

Kultur

Nisse: Ett väl avgränsat kaos

Foto: Dinendra Haria/LNP/Shutterstock

Kåseri. Om man vill se kaoset i London under just denna omvälvande period måste man veta exakt vart man ska gå.

Just nu är en spännande tid att åka i väg till London och såväl jag som en del andra undrade hur det skulle vara att möta ett land i uppror, skakat i sitt innersta, på randen till kaos.

Det enkla svaret är att det inte märks alls. Staden är stor och de flesta fortsätter med sitt vanliga. Turisterna myllrar, t-banan skumpar lika trång som alltid, musikalerna spelar. De mondänaste kinakrogarna tar bokningar till nära midnatt och erbjuder sofistikerade munsbitar till dunkande klubbmusik.

Mig påminner det om när en vän var i Barcelona häromåret, just som kravallerna där var världsnyheter, och glatt förkunnade att han inte hade märkt någonting.

Sen råkar vi vara i närheten av Downing Street på lördagseftermiddagen och tänker att vi ska gå dit och se om det är något ståhej. Vi har sett premiärministerns port förr, men det var på 1900-talet. Dessutom är vädret strålande.

Fast det går inte. Hela gatan är nu höggradigt avstängd, med gedigna järnstängsel och vakter med jättelika maskingevär. Från ena sidan.

Från andra sidan kommer vi inte ens så långt, det är ljusbilar och poliser så att man som närmast kommer ett kvarter från gatans mynning. Så vi går åt andra hållet, mot parlamentet som ligger så nära (och t-banestationen som vi vill åka från).

Där är det ännu fullare uppställning. Gulvästade poliser i flera led, trots bara några enstaka demonstranttyper med EU-flaggor. Fast om vi gör en kringgående rörelse, åt Westminster Abbey till, så når vi en annan zon där en klase Brexitaktivister håller låda på hög volym för vem som än vill diskutera, invid en jätteflagga med budskapet ”Brexit now!”

Till saken hör att halva det enorma parlamentskomplexet, inklusive Big Ben, är under renovering och täckt av byggnadsställningar, så allt ser mer tillfälligt och nödlöst ut än det annars skulle. Vilket är perfekt rent scenografiskt.

Helikoptrar cirklar ovanför och en bit bort hörs säckpipemusik. Det visar sig vara en snubbe i kilt som spelar för att få ihop pengar till sin vårdnadsprocess, men valet av plats och tidpunkt känns större än så.

Dagen efter köper jag The Observer och ser en bild på förstasidan med demonstranter och poliser som vrålar mot varandra. Samt rubriken ”Battle at Westminster”.

Så det var ett slag. Och vi såg efterdyningarna. Sen tog vi t-banan.

 

Läs fler kåserier av Nisse, till exempel om hur ens knän kan svara på det man utsätter dem för.