Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-20 20:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/nisse-folksamling-vid-konstsamling/

Kultur

Nisse: Folksamling vid konstsamling

Foto: Michel Euler

Kåseri. Att få ut sin biljett till den fullbokade Da Vinci-utställningen var ungefär lika lätt som att sen komma fram till själva konstverken.

Prick klockan tio är vi framme vid pyramiden som utgör entré till Louvren, den som liknar en meteorit av futurism kraschlandad på det gamla slottets gårdsplan. Flera köer ringlar genom fållor av stålräcken, vi letar oss fram till rätt – som sen grenar sig i två, varav den vi väljer strax förenas med en av de andra köerna (som vi hade fel biljett för att stå i).

Systemet är som en konstinstallation i sig, men in kommer vi och följer alla andra till den grad att vi inte upptäcker någon garderob förrän vi hamnar i nya köer för att först köpa automatbiljett till röstguide och sen hämta ut densamma, mot att vi lämnar in våra pass i pant.

Efter det är vi inne och med vinterrock och axelremsväska tar jag upp mer plats än jag rimligen har rätt till, i en utställningssal där det är så mycket folk att man inte ser några särskilda klungor framför olika konstverk, bara en enda tjock kö som startar vid biljettviseringen och sen aldrig glesnar.

Eller rör sig, vad det snart verkar.

Det verkar lite galet att boka in en konstutställning flera månader i förväg, inte bara till rätt dag utan även klockslag. Men vad gör man om det är femhundraårsjubileum av Leonardo da Vincis död och självaste Louvren i Paris har hämtat dit mer av vad som finns bevarat än som någonsin kommer att samlas på samma ställe igen; antagligen.

Ändå har ”Mona Lisa” fått hänga kvar på sin vanliga plats bland Louvrens permanenta samlingar. Det säger något om nivån: konsthistoriens kanske mest kända tavla är inte ens med, trots att den finns under samma tak.

Jag köpte våra biljetter i oktober, och fick bekräftelse per mejl. En månad senare insåg jag att några biljetter inte hade kommit, så jag mejlade biljettkontoret. Igen och igen. Ringde så upp och fick tala med en dam som försäkrade att det inte var några problem, de hade bara haft lite problem med datorerna. Jag hade ju mitt bokningsnummer, så det var bara att komma.

Vid det laget hade jag redan försökt köpa nya biljetter, för säkerhets skull, och upptäckt att hela vår helg var fullbokad, samtliga tider. Efter det började min oro växa en liten aning varje dag.

Fast i mitten av december kom plötsligt ett mejl med biljetterna och nu är det trängseln jag minns mer än all konst.

En stor upplevelse var det likafullt.

 

Läs fler kåserier av Nisse, till exempel om de oanade svårigheterna att komma ut ur Paris.