Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Nisse: Gott och blandat

Kåseri. Japaner kan vara noga med sin buffémat. Undrar vilket intryck de fick av det svenska lunchutbudet härom dagen?

Det är ingen lunchbuffé jag skulle rekommendera någon, men den är stor och sväljer många gäster och ibland går jag dit. I synnerhet på torsdagar, då det finns pannkakor med sylt och grädde.

Ska en buffé vara funktionell bör två saker gälla. Dels bör det mesta av maten vara relativt fast i konsistensen, så att den inte rinner ut på tallriken och geggar ihop sig med grejen bredvid. Dels bör de olika rätterna höra till ungefär samma kulinariska värld, så att det ena kan ligga bredvid det andra utan att det blir läbbigt om man får lite av båda på gaffeln.

Alla som erfarit en tallrik med libanesisk kalasmat vet att det finns matkulturer där det senare är själva poängen, man kan säga detsamma om exempelvis koreanska smårätter, srilankesisk ”rice and curry”, italienska antipasti och rätt många vegorestauranger. Man kan lassa på lite av varje och allt går utmärkt ihop med allt annat.

Japansk mat är dock inte sådan, där tenderar det mesta att vara noggrant åtskilt på sitt eget fat och serveras med sitt specifika tillbehör.

Inte heller är traditionell svensk mat sådan, se bara på julbordet som kräver massor av förkunskaper för att hovmästarsåsen ska gå till gravlaxen, senapen till julskinkan och rödbetorna till kalvsyltan.

Även om allt sen hamnar på samma tallrik.

På buffén i torsdags rådde ett annat virrvarr. Där fanns köttfärsbiffar, panerad fisk, asiatisk wok, ärtsoppa och en hel del annat. Samt tillbehör placerade lite där det var möjligt, med lingonsylt och brunsås till köttfärsbiffarna lika omärkta som blandsylten och vispgrädden till pannkakorna. Eller citronklyftan och majonnässåsen till fisken.

Därtill var det proppfullt av en japansk turistgrupp. Som myllrade runt och plockade lite försiktigt än här, än där. Små smakprov av olika grejer som de sannolikt inte visste exakt vad det var, eller åtminstone hur en typisk svensk skulle kombinera.

Jag försökte titta så lite som möjligt på deras tallrikar, och konstaterade att den ensamma pannkakan med bara en klick vispgrädde i alla fall inte borde vara oätlig. Men vilket intryck dessa turister kommer att bära med sig av genuint svensk lunchmat vågar jag inte ens gissa.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.