Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-18 03:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/nisse-i-stallet-for-mode/

Kultur

Nisse: I stället för mode

Ett par skor som gjort sitt – utan kåsörens medverkan. Foto: Cheeser1/(CC BY 2.5)

Kåseri. Samma mat varje dag? Nej, så kan man inte ha det, det skulle bli en mardröm. Kläder däremot...

Jag var inte alls beredd på hur snabbt mina skor hade förfallit. Det var ju mina nya, de civiliserade gångskorna som jag av slitageskäl valde bort när det blev dags att åka ut till landet – då jag i stället tog de sämre skor som hade varit de nya och civiliserade fram till förra skoköpet.

Ett naturligt generationsskifte, helt enkelt.

Men någon gång under sommaren visade sig de nya och fina vara i ungefär samma kondition som sitt föregångarpar, så mot slutet av semestern var det de som åkte på till landet också. Och då förföll ännu snabbare.

Jag ville gärna tro att det var en sämre modell, men det var svårt eftersom jag sen länge köper samma sort, av samma märke, på samma ställe. Ibland har de bytt design, men i stort sett har jag gått i samma skor sen millennieskiftet. Oavsett årstid och världsdel.

Detta enligt principen att om jag väl har hittat något jag trivs med då håller jag mig där. Jag är nämligen emot de flesta kläder, och finner föga glädje i att mödosamt pröva mig fram till det jag till nöds kan stå ut i. Ungefär som jag gissar att vissa modeintresserade halvanorektiker förhåller sig till maten.

Därför är också modets växlingar min fiende, eftersom det jag vet mig gilla sällan finns kvar nästa gång jag vill handla. Men jag är åtminstone så pass miljövänlig att jag nöter på det jag har tills det slitits ut.

För kungligheter gäller andra förutsättningar, och vår kronprinsessa får uppmuntrande tillrop då hon en andra gång använder samma stass som hon visat sig offentligt i några år tidigare. Även den förra kulturministern fick vid något tillfälle samma uppmärksamhet, vilket kändes rent absurt.

När jag själv köper något dyrt vill jag hellre bära det ofta, så att prislappen per gång krymper. Första gången jag köpte löparskor var prislappen så irriterande hög att det i sig blev en orsak till att jag alls fortsatte efter de första, halvt omöjliga rundorna. Jag måste ju ner under tresiffrigt per användning, åtminstone.

Med min jättestora svarta skinnjacka är det lite annorlunda, den har jag haft i bortåt tjugofem år men fodret måste bytas ut med bara några års mellanrum och det blir verkligen inte billigare med åren.

Att ingen noterar när jag återigen bytt det får jag leva med.

 

Läs fler kåserier av Nisse, till exempel om konsten att späda ut läskeblask och andra drycker.