Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-17 00:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/nisse-nar-pengar-var-krangligare/

Kultur

Nisse: När pengar var krångligare

Foto: TOLGA AKMEN

Kåseri. Att betala utomlands är inga problem, så länge man har pengar. Fram med kortet bara. Det är lätt att glömma hur det en gång var.

Hur man gjorde förr? Jag minns en gång på 80-talet när jag var på besök hos vänner i London och lätt panikslaget insåg att min reskassa höll på att sina. Det var den stora oron inför varje utlandsresa: hur mycket pengar behöver man ta med? Kommer det räcka?

Men eftersom London är ett världsbankscentrum – och jag hade fått in pengar på kontot hemma i Sverige – kunde jag gå till en storbank i city, köa i diverse kassor och via en hel del byråkrati skapa ett ärende för att ta ut pengar från min hemmabank.

Så fick kvarnarna mala och på eftermiddagen dagen efter kunde jag komma tillbaks och göra mitt uttag. Det kändes inte smidigt ens då, men det gick.

Utan det perspektivet går det inte att förstå min bävan några år senare, inför att för allra första gången ta ut pengar från en bankomat i främmande land. Bara så där, in med kortet och pengar i handen. Det var i Paris, nästan trettio år sen. Frihetskänslan var vida överlägsen milstolpar som att för första gången ha en mobiltelefon i fickan, eller att för första gången få tillgång till internet (medan det fortfarande var lite oklart vad man skulle där och göra).

Att man behövde kontanter var hur som helst självklart, det var bara vissa sorters utgifter som kunde betalas med kort. Av typen internationella hotellkedjor och lyxbutiker. Samtidigt var det vanskligt att resa i väg på långresa med alla pengar som behövdes instoppade i den egna packningen.

Det var därför man köpte resecheckar. Som var en sorts pengar i främmande valuta, oftast dollar, som man köpte dyrt på hemmaplan, beställde i förväg och sen behövde skriva sin namnteckning i ena hörnet av innan banken släppte dem ifrån sig.

Sen gick man in på en bank i fjärran land och skrev på checken igen, och om namnteckningen liknade den som redan fanns där fick man ut den summa som stod på checken. Minus ännu en avgift.

Nu är det länge sen jag reste med resecheckar, men mer ofta än inte stod det Thomas Cook på dem, företaget som ibland påstås ha uppfunnit hela konceptet. Alltså samma brittiska resebjässe som gick i konkurs i förra veckan.

Som var en anrik bolagsgrupp med verksamhet av många slag, men för mig är namnet för evigt förknippat med de där närmast förtrollade resecheckarna, som var en så självklar förutsättning för allt resande. Tills de plötsligt inte var det längre.

 

Läs fler kåserier av Nisse, till exempel om vilka morgonsånger man helst bör hålla för sig själv.