Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 09:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/nisse-sa-hurtigt-att-det-gor-ont/

Kultur

Nisse: Så hurtigt att det gör ont

Sigge Fürst till frukosten. Foto: Sören Hoffman Person

Kåseri. Det finns skarpa gränser för hur klämkäck man får låta på morgonen, som jag krampaktigt försöker respektera.

Världens mest enerverande låt? Ja, kandidaterna är så klart många men en är definitivt signaturen till radioprogrammet ”Frukostklubben”, där Sigge Fürst på lördagsmorgnar mellan 1946 och 1978 hälsade lyssnarna välkomna med en klämkäck entusiasm som skulle kunna driva kraftverk:

”God morgon! God morgon!

Hör fåglar sjunga glatt god morgon, god morgon i kör.

God morgon! God morgon!

Kom du hem sent i natt: God morgon, förlåt att vi stör.”

Redan det är halva texten och alltsammans är över på en halvminut, men intrycket kan sitta kvar desto längre. Jag känner själv av sviterna ibland, mer än fyrtio år senare, då jag kliver in på DN:s redaktion någon särskilt glåmig vardagsmorgon och får bita mig i läppen för att inte spontant utbrista i denna rent åtalbara – moraliskt om inte strikt straffrättsligt – hälsningssång.

Från min egen uppväxt minns jag hur den hördes från köket varenda lördagsmorgon, timmen före Hasse Tellemars ”Ring så spelar vi”, och att det för mig var själva definitionen av urmodig underhållning utan rimligt existensberättigande.

Därför blev jag djupt förbluffad när jag som knappt tonårig läste Tvillingdeckarnas ”Mysteriet med silverkulan”, med följande scen: Tvillingdetektiven Klas Bergendahl har slagits medvetslös och vaknar upp instängd i en källare på vischan. Han hittar en radio och slår på den lagom till morgonandakten. Och eftersom det är lördag beklagar han att han inte kom till sans lite tidigare, då kunde han ju ha fått höra ”Frukostklubben”.

Som om det var ett efterlängtat favoritprogram! Fast boken gavs visst ut 1950, då programmet bara hade sänts i några år och var radions spjutspets i en ny och mer lössläppt riktning – ett underhållningsprogram redan på morgonen.

Det tar emot att tänka sig ett medieklimat där detta innebär ett stort fall framåt för nöjesutbudet.

Å andra sidan har jag med åren fått en annan inställning till det tillkämpat hurtiga, inte minst genom Stockholmsklubben Sunkit och dess vurmande för kantstött, misskänd och otidsenlig kultur. Och skam till sägandes har jag där blivit smittad av en än mer svårartad morgonsång: den tyske cowboyen Tom Astors djupt inställsamma ”Hallo, guten Morgen Deutschland”.

Skulle jag utbrista i den någon olycklig morgon skulle ingen ens begripa vad det var jag hojtade om. Måtte det aldrig inträffa!

 

Läs fler kåserier av Nisse, till exempel om hur lätt det är att missa det rådande Brexitkaoset i London.