Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-20 16:41

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/nu-gar-skam-pa-torra-land-i-gubbangen/

Kultur

Nu går skam på torra land i Gubbängen

Regissören Åsa Berglund Cowburn omgiven av skådespelarna Lotta Östlin Stenshäll, Nina Haber, Sofia Rönnegård och Josefin Ankarberg. Foto: Marc Femenia

En kavalkad av dåliga kvinnor och andra stigmatiserade damer. På Moment i Gubbängen rycker regissören Åsa Berglund Cowburn av horluvan från årtusenden av kvinnohat.

Ingrid Borggren
Rätta artikel

Skam är ett begrepp att ösa ur. Framför allt om man lägger till kvinna. Manusförfattaren och regissören Åsa Berglund Cowburn är nu inne på sin tredje pjäs hos Teater Moment där hon tillsammans med ensemblen undersöker kvinnor och skam.

I den första, som snarare handlade om skamförlösning, gav hon sig i kast med Emily Brontës roman "Svindlande höjder", nedkortad till 12 minuter. Två skådespelare på en miniscen i en skrubb, fyra personer i publiken. Under de intensiva minuterna hann publiken både skratta och gråta. 

Den lilla pjäsen valdes ut till Scenkonstbiennalen 2017, där den spelades 40 gånger under fem dagar. Skådespelarna blev helt slut men fick i gengäld publikens totala kärlek. Man kommer väldigt nära när publik och ensemble sammantaget är sex personer. 

Nästa pjäs, ”Rödluvan”, fick ta steget ut på Moments lilla scen. Pjäsen, som handlar om övergrepp, hade premiär bara några dagar innan #metoo drog igång.

– Sedan spelade vi den i våras och märkte att föreställningen togs emot på ett annat sätt, med ett större allvar och med fler frågor, säger Åsa Berglund Cowburn. 

I nya pjäsen ”Den babyloniska skökan och andra dåliga kvinnor” undersöker hon återigen skammen. Den babyloniska skökan från Uppenbarelseboken, har haft många betydelser genom århundradena. Som ett epitet att ge en kvinna med makt, som omskrivning för staden Rom, för Jerusalem, för New York och, inte minst, för 30-talets dekadenta Berlin. 

Protestanter har använt skökan som bild för den katolska kyrkan, den kristna högern i USA anser att det är islam. Den babyloniska skökan har fått stå för det urartade, det moraliskt förkastliga. 

– Men i pjäsen undersöker vi begreppet ”dålig kvinna”. Man kan ju vrida och vända på det på olika sätt. Och då kommer skamlösheten in också, för den kan vara ett sätt att spränga de givna gränser som finns, säger Åsa Berglund Cowburn.

– Något som slagit mig när jag drog igång det här är att jag också i hela mitt liv känt mig dålig på att vara kvinna, och då är jag ändå ganska normativ. I förhållande till den ideala kvinnligheten är vi alla freaks.

– Kvinnligheten är en ganska trång liten kostym. Jag har alltid känt att den är för liten för mig, att jag vill vara mer än vad jag tror förväntas av mig. Men frågan är vem som förväntar sig. Det kanske är jag själv. 

Här blir det en kavalkad av fula, onda, våldsamma, arga, tråkiga, galna, bångstyriga, fåfänga och äckliga kvinnor.

När de nu stiger in på Moments stora scen gör de det i form av en freakshow från den viktorianska eran, en cirkus där man förevisade människor som avvek från normen, som elefantmannen och skäggiga damen.

Här blir det en kavalkad av fula, onda, våldsamma, arga, tråkiga, galna, bångstyriga, fåfänga och äckliga kvinnor. 

Är det verkliga historiska personer med i föreställningen? 

– Det kan vara verkliga personer, det kan också vara skådespelarnas egna personliga erfarenheter. Vad innebär det till exempel att bli gammal i förhållande till att vara kvinna? Men sedan är det också fiktiva personer, som vi hittar på för att undersöka någonting. 

– Det blir en blandning av det personliga, det samhälleliga och också det historiska. Och om man tar begreppet “dålig kvinna”, vems blick är det? Vem tittar och vem bedömer?

 

”Den babyloniska skökan”, Teater Moment. Premiär 2 mars