Filosofen och författaren Åsa Wikforss har valts in på stol nummer 7 i Svenska Akademien, och ersätter därmed Sara Danius. 

Wikforss är professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet sedan 2008 och har bland annat skrivit boken ”Alternativa fakta: Om kunskapen och dess fiender” (2017). I juni 2018 valdes hon in i Kungliga Vetenskapsakademien och hon var också en av förra årets Sommarpratare i P1.

Hon fick erbjudandet att ta plats i Akademien för en vecka sedan.

– Det är klart att det är spännande, men jag tänkte igenom det noga eftersom jag håller på med andra saker samtidigt – jag är forskare framför allt. Men jag kände att det går. Akademien har rötter i upplysningsfilosofin och har uppdraget att samla in, bevara och sprida kunskap, och det är en tradition som jag hör till. 

Var det självklart för dig att tacka ja?

– Jag är van vid att titta på forskningsråd i Sverige och utomlands och vet hur sådana ska se ut. Så jag har tittat på hur Akademien jobbat om sina stadgar, och att man för första gången har en verksamhetsberättelse med full transparens. Det såg ut som jag förväntade mig att det ska se ut.

Läs även: Åsa Wikforss gör Svenska Akademien fulltalig 

Wikforss menar att Akademiens uppdrag att sprida kunskap rimmar väl med den goda populärvetenskapens sätt att förlänka den svåra specialiserade forskningen till allmänheten. 

Som din bok om ”alternativa fakta”?

– Just det! Den boken handlar om kunskapens betydelse för oss som individer och för samhället, och vad som händer när kunskapen är under hot. Och just våra institutioner är viktiga då.

Du tillträder i december. Hur ska du förbereda dig fram till dess?

– Jag kommer att ägna mig åt att läsa en del. Jag ska också fundera lite på vad min roll kommer att vara och sätta mig in i detaljerna: det är inte bara jag, vi blir fyra stycken och samtliga är kvinnor – det är oerhört viktigt för mig, hade det varit tre killar hade jag inte velat vara ”the token woman” (ungefär ”den inkvoterade kvinnan”, reds anm). Men så ser det inte ut alls nu. 

Med viss trovärdighet kan man säga att det är ny akademi nu, vad tänker du om det och krisen som varit?

– Det var en oerhört stor kris och sorglig på många sätt, men jag är övertygad om att allt ser väldigt bra ut nu. Jag blickar framåt. 

Du står för den analytiska anglosaxiska filosofiska traditionen – flera akademiledamöter, bland annat Horace Engdahl, står för den kontinentala traditionen. Blir det en filosofisk clash inom Svenska Akademien? 

– Nej, det tror jag inte – visst är det olika traditioner men det är inte så att de inte har gemensamma beröringspunkter och att vi inte pratar med varandra. Man måste specialisera sig och det här har jag valt – det är helt problemfritt.