Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-03 22:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/ola-larsmo-valdet-kan-minska-nar-poliskaren-reformeras/

Kultur

Ola Larsmo: Våldet kan minska när poliskåren reformeras

Där förtroendet för poliskåren är lågt ligger demokratin risigt till.
Där förtroendet för poliskåren är lågt ligger demokratin risigt till. Foto: James Cooper/TT

Polisen i Minneapolis ska byggas om från grunden. Det kan bli en nystart för den lokala demokratin. Lärdomar finns att dra från fredsprocessen på Nordirland. Där minskade våldet när poliskåren fick större folkligt stöd.  

Häromdagen kom nyheten att en majoritet i Minneapolis city council vill starta om den lokala polisen som institution. Lägga ned polisen? Beslutet skickade en chockvåg genom medierna, även om council president Lisa Bender gjorde klart för CNN att det knappast handlade om att staden inom kort skulle stå utan poliskår. 

Situationen i Minneapolis är också den att det lokala polisfacket trots upprepad kritik för polisvåld motsatt sig reformer.  Men logiken på sociala medier översatte snabbt detta till att Black Lives Matter-rörelsen krävde att polisen nu skulle läggas ned litet här och där.

Vågen av demonstrationer i USA kräver framför allt respekt för den demokratiska rättsstatens bärande stag: likhet inför lagen. Det är absolut inte första gången breda krav på reform av rättsväsendet fordrats för att demokratin ska fungera. Men underligt nog verkar få påminna sig att just detta var ett krav för att fredsprocessen på Nordirland skulle bli av. Där lades anrika Royal Ulster Constabulary helt enkelt ned 2001. Ingen anarki utbröt. Det blev till och med lugnare eftersom folk förstod att konstruktiva reformer höll på att rullas ut.

Det finns likheter mellan Nordirland och kampen för lika rättigheter i USA. Den katolska minoriteten i Nordirland inspirerades på sextiotalet av och hämtade metoder från Medborgarrättsrörelsen. Och när fredsprocessen fick fart krävde den katolska gruppen att den dåvarande poliskåren måste bort om man skulle kunna komma framåt. 

RUC hade också grundats i samband med delningen av Irland 1921, vid samma tid som katoliker såg sina rättigheter inskränkas. Gång på gång kom hård kritik om korruption och om polisvåld riktat mot den stora katolska minoriteten, som under många år fick se sin medelinkomst sjunka, vars bostadsområden förföll och vars valkretsar ritades om för att minska deras röststyrka. Behandlar man människor så blir det bråk.

Det var inte så att alla poliser var katolikhatare och råskinn. Men den katolikfientliga Orangeorden hade ett stort antal medlemmar i kåren, och flera senare utredningar har visat att det fanns kopplingar till protestantiska terrorister som UVF, liksom att RUC spelat en ljusskygg roll i flera politiska mord.

”Police (Northern Ireland) Act 2000” slog fast att en ny kår skulle byggas upp, med 50 procent katolska och 50 procent protestantiska poliser. Man inrättade en särskild ”Police ombudsman” dit allmänhet skulle kunna vända sig med anmälningar om rättsröta och polisvåld.

Hur det gick? Anarki utbröt inte. Brottsligheten försvann inte heller. Nordirland blev inget paradis. Men våldet minskade – inte bara för att polisen ombildades, utan därför att fredsprocessen gjorde att folk kände att makthavarna lyssnade.

Jag slås ofta av hur okända viktiga erfarenheter från fredsprocessen på Nordirland är. Men det händer faktiskt att demonstranters starka och högljudda krav på rättvisa blir politisk verklighet. Och sluta nu dilla om att ”vänstern vill lägga ned polisen”. Vad det handlar om är ifall demokratin kan avskaffa orättvisor som kostar människoliv.

Läs fler kommentarer och andra texter av Ola Larsmo 

Ämnen i artikeln

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt