Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-05 09:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/ola-larsmo-varfor-vill-uppsala-gora-sig-av-med-de-konstnarliga-utbildningarna/

Kultur

Ola Larsmo: Varför vill Uppsala göra sig av med de konstnärliga utbildningarna?

Bild 1 av 4 Författaren Werner Aspenström är en av dem som påbörjade sin bildningsresa på en folkhögskola.
Foto: Stig A Nilsson
Bild 2 av 4 Regissören Suzanne Osten protesterar mot planerna...
Foto: Thomas Karlsson
Bild 3 av 4 ... liksom konstnären Stina Wollter ...
Foto: Fredrik Persson / TT
Bild 4 av 4 ... och Gunnar Ardelius, författare och verksamhetschef på Ideell kulturallians.

På tisdag fattar Region Uppsala beslut om att lägga ned samtliga estetiska utbildningar på Wiks folkhögskola. Det är en tydlig vink om vad regionen anser att samhället kan klara sig utan.

Så var vi där igen: vad är det för mening med utbildning i kulturens yrkeshantverk?

När Biskops-Arnös folkhögskola för tre år sedan bestämde sig för att lägga ned sin dramatikerutbildning blev det stor uppståndelse – och till sist backade skolledningen. Utbildningen blev kvar.

Förra året bestämde sig Region Uppsala för att lägga ned sin teaterutbildning på Wiks folkhögskola – och åter blev det debatt. Men linjen försvann. Dåvarande kulturdirektören Kajsa Ravin talade om ”effektiviseringskrav”. Denna vår har Regionen bestämt sig för att på ett bräde stänga ned samtliga estetiska utbildningar på folkhögskolan – alltså även konst- skrivar- och musiklinje. Man talar om att man ”pausar” dem. Men som lärarna påpekar är det inget man stänger av och startar som en bil. De talar om kompetensförluster. Kurserna har utan tvekan haft gott renommé och inte minst skrivarlinjen har setts som en av landets främsta. Från och med i höst finns de inte längre.

Sättet att lösa konflikten är att till hösten avskaffa konstutbildningarna rakt av

Jag talar med ordföranden i Regionens kulturnämnd, Cecilia Linder från Moderaterna, och förstår att Wiks folkhögskola är ett ämne hon fått många frågor om. Hon hänvisar till ”arbetsmiljöproblem” på skolan och att antalet sökande till de estetiska linjerna gått ned drastiskt, utom till musiklinjen.

– Därför har vi bestämt oss för att stoppa intaget till dessa linjer och göra en ”omstart” av skolan. Vi måste också fråga oss vilka kurser vi behöver. Det fordras i dag fler utbildningsplatser för vård och omsorg och pandemin kommer att resultera i en arbetslöshetskris. Uppdraget kan nu handla om att erbjuda omskolning för arbetssökande. Det kanske inte blir lika många långa kurser.

Linder säger att de estetiska kurserna ska komma tillbaka, men att man ännu inte kan säga i vilken form.

Läs mer. Johan Hilton: Dramatisk förnyelse sker ofta i skuggan av de stora scenerna 

De arbetsmiljöproblem hon talar om beskrivs av lärarna som krav att lärare på en estetisk linje en dag skulle vara ett nio till fem-jobb och att alla regionanställdas anställningar plötsligt skulle vara identiska, oberoende av arbetsuppgifterna. Var man på plats efter att man ”stämplat ut” blev det reprimander. Att till exempel musiklinjens lärare kunde behövas intensivt under en viss period av repetitioner eller fokusering på visst instrument och sedan mindre passade inte in i Regionens allmänna anställningsformat. 

Från Regionens sida talar man om att lärarna velat ”utforma undervisningen helt och hållet själva”. Lärarna menar att man tvingas ned i en Prokrustes-säng där alla tjänster ska skäras till på samma sätt, oberoende av elevernas behov och det sätt man tidigare undervisat. Klockan är fem, stämpla ut. Och sättet att lösa konflikten är att till hösten avskaffa konstutbildningarna rakt av.

Vad är det vi tar till när samhället mår dåligt? Det är litteratur, dikt, bildkonst, dramatik

Anna-Lena Åberg var tills nyligen ansvarig för Skrivarlinjen och har också tidigare fungerat som tillförordnad rektor för Wiks folkhögskola. Konflikten gör att hon nu slutar i förtid.

– Det är inte konstigt att antal sökande gått ned, säger Åberg. Rykten om konflikten har spridits snabbt och man söker inte till en linje som är ifrågasatt – och i och med att man stoppar ansökningarna nu vet vi inte hur många som skulle ha sökt. Året på folkhögskolan är en viktig tid för många unga människor. Men på frågan om varför medel ska satsas på konstnärliga yrkesutbildningar svarar jag: vad är det vi tar till när samhället mår dåligt? Det är litteratur, dikt, bildkonst, dramatik … uppdraget att undersöka det mänskliga livet i konstens form är faktiskt ett yrke.

Den 26 maj fattar Regionen formellt beslut om nedläggningen. Men en räddningsaktion har satt igång: i dagarna bildades stödorganisationen ”Wiks vänner” med Gunnar Ardelius, Suzanne Osten och Stina Wollter i ledningen. De vill helt enkelt finna vägar att fortsätta, med, som man säger till UNT, ”allmän och konstnärlig medborgerlig bildning som mål”. Folkhögskolorna har också alltid varit just en annan väg in till såväl utbildning som bildning för många av oss – och för namn från Dan Andersson till Werner Aspenström. 

Man kan tala om coronakris – men hur man än vrider och vänder på saken ryms kulturutbildningar inte längre i Region Uppsalas verksamhet. Nu frågar man sig alltså vilka ”kurser man behöver” – och där finns från i höst inte litteratur, musik eller konst. Även sedan man satt sig in i alla turer blir det till sist en utvärdering av vad Region Uppsala anser att samhället behöver.

Läs fler texter av Ola Larsmo.