Tre bra startböcker av Olga Tukarczuk 

1. ”Jakobsböckerna”

(Ariel förlag, 2014, på svenska 2015)
Övers. Jan Henrik Swahn

En majestätisk, myllrande och nästan tusensidig roman som utspelar sig i 1700-talets mitt, i dåvarande Polens sydöstra hörn där gränsfolken möts som i en kulturell gryta. Där färdas den judiske predikanten Jakob Lejbowicz Frank – en biografisk, kontroversiell figur som på sin tid ansåg sig vara en inkarnation av både profeten Jakob och Messias. Det blir ett kraftprov till roman, där den febrigt fantasifulla skrönan möter det evigt mänskliga och dess humana och kanske geografiska gränser. 

2. ”Löparna”

(Ariel förlag, 2007, på svenska 2009)
Övers. Jan Henrik Swahn

Bokens titel anspelar på en konservativ sekt som utvecklades inom och i opposition mot den ryskortodoxa kyrkans reformation under 1600-talet under namnet beguny: löparna. Det enda sättet att fly undan ondskan var att hålla sig i rörelse, menade de. Allt som hindrar rörelsen är av ondo. Denna kluvenhet mellan gott och ont, rörelse och stillastående, tar Tokarczuk till utgångspunkt för ett otal essäistiskt präglade berättelser där människor strävar efter att finna balans mellan polerna. Kanske är det själva boken som till slut står för balansen.

3. ”Björnens ögonblick”

(Ariel förlag, 2012, på svenska 2014)
Övers. Jan Henrik Swahn

En samling som håller fram Olga Tokarczuk som essäist. Som i essän ”Djurens masker”, där hon med hjälp av källor i olika tider diskuterar människans förhållande till djuren, eller närmare bestämt djurs lidande. Hon börjar med Pythagoras och landar till slut i vår tids Peter Singer och Jane Goodall. Det kommer att handla om den mänskliga empatin och dess gränser. Under rubriken ”Resedokument” begår hon en mängd ibland korta betraktelser över fenomen som kaffebryggning, dreadlocks, golfbanor och kinesiska flickskolor. 

 

Tre bra startböcker av Peter Handke

1. ”Målvaktens skräck vid straffspark”

(Albert Bonniers, 1970, på svenska 1971)
Övers. Margaretha Holmqvist

Många har haft synpunkter på denna romantitel, eftersom det snarare är straffsparkaren som känner skräck. Detta åsido, så har Handke här hittat formen i berättelsen om Joseph Bloch: en före detta fotbollsmålvakt som numera försörjer sig som byggarbetare. Läsaren är inspärrad i hans fragmenterade medvetande när han förföljer och mördar en biokassörska. Här finns ingen moral, inget humanistiskt fundament. I detta sitt genombrott som författare avstår Handke från att tolka världen. Han förevisar den.

2. ”Don Juan: (hans egen berättelse)”

(Albert Bonniers, 2007, på svenska 2006)
Övers. Marja Müllner

En genväg in i Peter Handkes författarskap bjuder kanske denna roman på, eftersom den ger ordet åt en välkänd gestalt. En typisk Handke-figur – en eremit som skyr människorna – får besök av en flyende don Juan, som börjar berätta om sina senaste kvinnoäventyr och erövringar. Här görs den kände charmören och äventyraren till en tragisk figur, tvingad att underkasta sig det sexuella spel som kvinnorna initierar. Som vanligt är det inte alls särskilt självklart att man med Handke ställer sig på hjältens sida.

3. ”Kort brev till långt farväl”

(Albert Bonniers, 1972, på svenska 1975)
Övers. Margaretha Holmqvist

”Så långt jag kan minnas tillbaka har jag varit som född för fasa och skräck”. Så presenterar sig den 30-årige österrikare som befinner sig på flykt på den amerikanska västkusten. Vem han flyr ifrån? Sin hustru Judith. De har haft ett jobbigt äktenskap och hon tycks följa den alltmer desperata flyktingen i spåren. I den här romanen rör sig den klassiska Handkemannen i det tidiga sjuttiotalets amerikana och garnerar det märkliga mötet med en lämpligt thrilleraktig intrig. Det är lika kyligt som engagerande.