Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Olle Svenning: I kväll inleddes en avgörande kamp mellan Rajoy och Puigdemont

Foto: Francisco Seco / AFP

Två högerpolitiker, Mariano Rajoy och Carles Puigdemont, inledde ikväll en avgörande kamp om Spanien och om Katalonien.

Rajoy är premiärminister och spansk nationalist. Puigdemont har alltid varit glödande katalan. I kväll anade han sin triumf: Som una nació. Vi är en nation.

Ha tålamod, det dröjer några veckor till, försäkrade han i sitt tal. En symbolisk gest till centralregeringen. Puigdemont överlåter åt centralregeringen att göra slut på alla illusioner om dialog, samförstånd och kompromisser.

Den spanska staten kommer att upplösa den nya republiken och överta dess institutioner. Kanske fängslas Puigdemont.

Den katalanska motmakten är svag: civil, praktiskt taget aldrig våldsam. Puigdemont har stöd av mäktiga folk-och kulturrörelser och från en minimal majoritet i parlamentet. I den ingår ett anarkistiskt revolutionärt parti - en påminnelse om ett upproriskt förflutet.

Rajoys makt vilar tungt på kungahus, kyrka, spanska medier, domstolar och hela armén: Los poderes facticos (de som verkligen styr).

Premiärministern kan också räkna med stöd från socialisterna, PSOE. Veteraner därifrån rekommenderar stridsvagnar mot Katalonien.

Hittills beväpnar sig den spanska staten främst med grundlagen, paragraf 155, som består av elva rader och inte säger någonting om hur en autonomi och dess medborgare ska berövas sina rättigheter. Paragrafen tolkas av Författningstribunalen, vars medlemmar utses och framförhandlas av högern och socialisterna. Författningstribunal hjälpte för några år sedan Rajoys regering att eliminera en självständighetslag framlagd av en socialistregering och som 75 procent av katalanerna stödde i en folkomröstning. 

Därmed utlöstes den kris som härjat Spanien i sju år: spansk nationalism mot katalansk. Den spanska är centralistisk, auktoritär, national-katolsk, dessutom distanserad till EU. Den katalanska är, grovt uttryckt, utåtriktad, öppen för det mångnationella; den är för republik.

Motsättningen gäller också politisk ideologi och praktik. Barcelona är en av få städer som ansträngt sig för att ta emot flyktingar och förberedde detta genom att bygga tiotusentals nya lägenheter. Regeringen, med makt över Kataloniens budget, smulade sönder projektet.

Den katalanska självständighetskampen har varit fylld av grova politiska felbedömningar. En var den illa förberedda folkomröstningen, en annan var förhoppningen om att erövra EU:s förståelse. Katalonien är sannolikt Europas mest EU-entusiastiska region. Det är EU, inte i den spanska centralmakten, som symboliserar demokrati och den utvecklas genom gemenskaper mellan regioner och städer. Katalaner är anhängare av federalism, nationell och europeisk, framtidens EU.

EU solidariserar sig med det sönderfallande Rajoy-styret, ännu ideologiskt pålitligt och troget den svårt föråldrade ideologin om ”Nationernas Europa.”

Inför det väntade våldet i Katalonien ett citat från Jordi Savall, en av vår tids främsta musiker och kulturpersonligheter:” Tror Spanien att våld kan tysta miljontals katalaner?”

Läs mer: Ja till självständighet - men inte just nu

Läs mer: Tio möjliga nya europeiska stater

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.