Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Olof Palmepriset 2017 till Hédi Fried och Emerich Roth

Olof Palmepriset 2017 tilldelas Hédi Fried och Emerich Roth. De belönas för ”oförtröttliga insatser som försvarare av alla människors lika värde samt för ett livslångt upplysningsarbete mot nazism och rasism, våld och fördomar”. 

I motiveringen betonas hur den rumänsk-svenska författaren och psykologen Hédi Fried och författaren och föreläsaren Emerich Roth som många andra överlevande från nazismens utrotningsläger levt med ett trauma, men också en stark livsvilja att berätta om sina erfarenheter. Berätta så att nya generationer ska kunna undvika ”humanitetens och demokratins sammanbrott”.

Hédi Fried är tagen av beskedet.

– Det här priset betyder väldigt mycket för mig. Jag begriper inte riktigt varför jag fått det för det jag gör är så naturligt för mig, men jag uppskattar det verkligen. Jag hade hemskt gärna velat träffa Olof Palme och ännu mer nu när jag fått priset till hans minne, säger hon.

– Han var kontroversiell, men eftersom jag inte talat med honom så har jag ju inte kunnat få en riktig uppfattning om honom. Lisbet Palme känner jag dock sedan 1950-talet, vi är ju psykologer båda två och arbetade på dåvarande PBU (Psykisk barn- och ungdomsvård). Jag är mycket glad över att vi kommer att träffas på prisceremonin.

Också Emerich Roth känner sig hedrad.

– Det känns jättebra, speciellt i min ålder – jag har ju fyllt 93 och ber till Gud varje dag att han ska förlänga min tid lite grann till för jag har så mycket kvar att uträtta. Det här är en riktig vitaminspruta, understryker han. Inte heller Roth träffade den svenska statsmannen som givit priset dess namn.

– Politik är inte min starka sida, jag använder alla mina kunskaper och min kraft till de föreläsningar som jag arbetat med i tjugosex år nu. Min enda relation till Olof Palme, om man kan kalla det en sådan, var att jag mycket starkt minns vad han kallade regimen i mitt forna hemland Tjeckoslovakien – ”diktaturens kreatur”, poängterar Roth om talet som statsminister Palme höll våren 1975 om kommunistregimens brutala framfart. 

Ert arbete mot rasism och förtryck är ständigt aktuellt, i synnerhet i dag efter hatattackerna mot judar i Malmö och Göteborg. Vad tänker ni om dessa?

– Det känns som att alla mina krafter lämnar mig. Man blir jätteledsen, men man får inte vara det – man måste bli arg i stället och se till att det på alla nivåer händer saker nu, svarar Hédi Fried.

–  Varenda svensk måste göra sitt. De här krafterna får inte släppas fram. De börjar med judarna, men slutar inte med det – de fortsätter med andra misshagliga grupper, i Tyskland var det de handikappade, homosexuella och romerna. Men man ska inte låta sig skrämmas, inskärper hon.

Emerich Roth är ledsen över det som hänt, men också över hur händelserna skildrats av nyhetsmedierna:

– Det som händer är illa nog, jag vill inte på något sätt förringa det, men det är väldigt viktigt i sådana här situationer att man korrekt återger vad som hänt. När man tar del av de här händelserna i nyhetsmedierna får man en känsla av att antisemitismen och judehatet ökar i Sverige, men det har det inte gjort – det är samma huliganer, onda och hatiska människor, de flesta välkända kriminella, som har gjort många människor illa, inte bara judar. Det har inte ökat utan det är bara sätten de här brotten yttrar sig på som har blivit grövre och grövre. 

Vad har skapat den här samhällssituationen i Sverige?

– Jag tror att det finns två anledningar, dels de muslimska invandrare som inte vet vad som hände under andra världskriget, i deras hemländer får de inte alltid veta något om den tiden. Det andra är att alla nazister som gömt sig under jorden tidigare kryper fram nu. Gränserna flyttas, det helt oacceptabla språkbruket som i dag bara får passera var helt otänkbart bara för fem år sedan, säger Fried.

När rasismen diskuteras efterfrågas ständigt mer information, upplysning. Hur kan den bli mer effektiv?

– Upplysning är ett mycket bra ord, men vad det handlar om är också att de jag talar med ska få en inkänning. Att de förstår det här också med hjärtat, inte bara med hjärnan. Det räcker inte att berätta om Förintelsen i skolorna om de som lyssnar inte tar till sig det. Därför har lärarutbildningen en stor roll i det här arbetet – och varför inte också utbilda föräldrar i de här frågorna? Det är också något jag vill kämpa för i dag. Fördomar skapas ju när barnen är i koltåldern.

Vad gör er optimistiska i dag?

– Jag träffar övervägande fantastiskt fina ungdomar i skolorna som verkligen inger hopp om framtiden, men de lyfts inte fram i medierna. Det sker i det tysta, säger Emerich Roth.

– När de onda beskrivs på tre eller fyra sidor vore det ju fantastiskt om de goda människorna fick lika många sidor, alla de fina ungdomarna som på alla sätt motverkar hatet. Skolan är den absolut viktigaste platsen i samhället. Det är i skolbänkarna som vår framtid sitter, understryker han. 

Också Hédi Fried svarar direkt att det är ungdomarna som ger henne hopp.

– De unga i dag är mycket mer positiva till förändringar än för tjugo år sedan när jag började. De är säkra på att de inte vill ha några hatideologier omkring sig. Det är en förändring, men den går väldigt, väldigt långsamt, men man får inte drabbas av panik för det, tillägger hon.

–  Blir man rädd så blir man förlamad och kan inte uträtta någonting. Jag tänker på mina och andras barn och barnbarn, det är därför jag kämpar.

BAKGRUND

Olof Palme-priset tilldelas sedan 1987 till personer som gjort en ”särskilt betydande insats inom något av områdena antirasism, mänskliga rättigheter, internationell förståelse, fred och gemensam säkerhet”. I priskommittén finns Pierre Schori, Joakim Palme, Anna Karin Hammar, Anita Klum, Hans Dahlgren och Wanja Lundby-Wedin.

 

Bland de senaste årens mottagare märks de italienska borgmästarna Spyridon Galinos och Giusi Nicolini för deras ledarskap i hjälpen för flyktingar, den palestinske kyrkoherden Mitri Raheb och israeliska journalisten Gideon Levy för deras kamp mot våld och ett fredligt Mellanöstern, den kinesiske filosofiprofessorn Xu Youyu för arbetet för demokrati och yttrandefrihet jämte Rosa Taikon för sin livslånga kamp för romernas kultur och mänskliga rättigheter. Mottagare av priset tilldelas 100 000 dollar. 

 

 

 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.