Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Ont om hångel bland bokmalarna – trots muntlig renässans

Läge för kyssar? Här syns en skildring av madame Juliette Recamiers litterära salong från tidigt 1800-tal.
Läge för kyssar? Här syns en skildring av madame Juliette Recamiers litterära salong från tidigt 1800-tal. Foto: IBL

Får jag sörpla saliv efter högläsningen? Och vem tilldelas Nobelpriset i litteratur? DN:s Jenny Lindh svarar på dina frågor om litteratur.

Får jag sörpla saliv efter högläsningen?

Jenny! För några dagar sedan blev jag via ett Facebookevent inbjuden till hemmafest, rubriken var: ”Högläsningssalong!” Det vill säga en typisk grej jag hade ignorerat om det inte vore för att en viss avlägsen (och välbyggd, hehe) bekant som jag är lite avståndsförälskad i ska delta. Och inte bara delta, det är han som arrangerar alltsammans! OMG! Honom vill jag absolut festa med och får väl aldrig ett bättre tillfälle, men det är något i själva evenemanget som skaver... misstänker att stämningen kan bli rätt stel bland dessa högläsande salongsdjur i tweed. Eller vad tror du? Blir det kul? Får jag hångla?

Hanna

Men hallå Hanna, högläsningssalong! Tänk dögulliga små antikvariatstomtar som puffar pipa och vaxar mustasch och bor i Berlin och kan allt om Heinrich Heine och driver fantastiskt obskyra kulturtidskrifter och skriver avhandlingar om Thomas Thorild och högläser klurigheter av Willy Kyrklund – GÅ DIT!

Skojar. Låter fasansfullt. Hångelchans mikroskopisk. Inget ont i högläsningsaftnar och bokcirklar och poesirecitationer och allt vad läsvänner nu ägnar sig åt, men de är knappast optimala tillställningar om man vill sörpla i sig en annan människas saliv. Och är det inte allmänt skitfrustrerande att just vi som har hyllorna fulla av partyskildrare som Thackeray och Fitzgerald är så urusla på att festa? Jag menar – var finns förlagspartajen som inspireras av ”Trimalchios gästabud”, romaren Petronius episka partyklassiker där nyrika togabrats frossar sig vanvettiga på honungsvin, påfågelssägg, hasselmöss, grillat vildsvin (med diande kultingar) samt livmodern av en ungsugga? Var finns aporkestern och champagnefontänerna från djävulsbalen i ”Mästaren och Margarita”? Varför kan inte bokmässeatmosfären var lika mjödvrålande extatisk som under Valhallsbalunserna i Snorres Edda? (Detta kan åtgärdas om vi bjuder in fler nazister, kom jag på). ”Och var är kokainet?” som en av mina vänner viskade under en sömnig bokrelease nyligen. Hon hade läst DBC Pierres ”Lights out in wonderland” och dess orgiastiska festscen full av droger, tonårspojkar och stekta utrotningshotade djur och längtade efter att uppleva något liknande. ”Inte här”, svarade jag. ”De manliga oskulderna då?” envisades hon. ”Överallt, ser du väl”, suckade jag.

Nu betvivlar jag inte att din högläsningshanne a k a Malla Muskelberg Silfverstolpe är välbyggd – i käften, åtminstone. Risken att han arrangerat alltsammans för att få framljuda verklig kvalitetslitteratur, det vill säga sina egna refuserade alster, är stor. Kanske är det dikter, kanske är det noveller, kanske läser han med stigande hänförelse en alldeles nyskriven roman likt Gustave Flaubert – vars vänner förmultnade på sina trästolar under en legendartad åttadagarsdeklamation av haveriprojektet ”Hjärtats begärelse”. Eftersom Flaubert inledde med att vråla ”om detta inte får er att yla av hänförelse är ni oförmögna att röras av någonting!” vågade ingen i rummet protestera. Senare beskrev de dock upplevelsen som ”de smärtsammaste dagarna i våra liv”.

Möjligen borde vi känna annorlunda i dag när muntlig litteratur i alla former upplever en renässans. Högläsning hyllas, ljudboksmarknaden exploderar och så kallad ”storytelling” är skållhet – så skållhet att konceptet bakom nya trendhotellet Scandic Downtown Camper är ”... att sitta tillsammans vid en lägereld och berätta historier och minnen och äta mat som är gjord på råvaror”, enligt tidningen Stockholm Direkt. Ja, varför inte, Hanna. Lägg till champagnefontän och några pippuffare så har du faktiskt den ultimata kombinationen av högläsningssalong och dekadent fest. Ska vi gå dit? Skojar. Låter fasansfullt.

Vem får årets Nobelpris i litteratur?

Kära bibliotekarien, vi är ett gäng som slagit vad om årets Nobelpristagare i litteratur, men ingen av de andra har varit lika slug som jag – som insåg att jag kunde fråga experten Jenny Lindh. Så: Vem får årets Nobelpris?

Daniel

Hej Daniel! Dessvärre är jag sämst i hela Sverige på Nobelspekulationer vilket jag aggressivt maskerar genom att ställa motfrågan: Men vet DU vem som fick priset mitt födelseår, 1979?! (Svar: Odysseus Elytis, greken som året efter fick priset för världens mest bortglömda författare.) Ingen har hittills svarat rätt.

Nå, som tur är har jag pålitliga vänner. Så för din räkning mejlar jag min bibliotekariekollega Fredrik – respekterad för sin kunskap om olyssningsbar klezmerjazz, fruktad för sina kusligt pricksäkra Nobelprofetior – och ber honom än en gång gissa rätt. Blir det kenyanen Ngugi Wa Thiong’o? Sverigeaktuelle Adonis? Ungraren Laszlo Krasznahorkai (Gud låt det inte bli Krasznahorkai, så strokeframkallande att bokstavera i bibliotekskatalogen), Nawal El Saadawi, Jon Fosse (snark), Milan Kundera (dubbelsnark) eller den lågmälda högoddsaren Tua Forsström? ”Nej, Nobelpriset kommer i år självklart att tilldelas Ko Un”, svarar Fredrik blixtsnabbt. En koreansk munk, alltså? ”Ja, det är fan på tiden”, hälsar han.

Bibliotekarien ­rekommenderar

76-åriga Margaret Atwood får inte heller Nobelpriset i år men det gör inget. Som kvinnan bakom ”Angel Catbird” – en sprillans ny seriebok om en djursuperhjälte med identitetskris – är hon ändå klart ballast av kandidaterna. Och på svenska kommer i dagarna ”Den frystorkade brudgummen”, en melankolisk men samtidigt frätande rolig novellsamling som kretsar kring teman som åldrande, skapande och eskapism. Missa framför allt inte lustmordet på den impotenta machopoeten – och upprättelsen hon ger en hånad fantasyförfattare.

Bibliotekarien hyssjar

Sällan har en gest varit så tom som när en ursinnig Staffan Valdemar Holm i veckan klippte sönder sitt lånekort efter ett inställt panelsamtal om normkritik på Stadsbiblioteket i Stockholm. Det går ju, som de flesta vet, numera precis lika bra att låna med pinkod och personnummer. Vill Holm ta avstånd på riktigt bör han därför uppsöka ett bibliotek, medtaga legitimation och få sitt låntagarkonto raderat manuellt. Och har han hunnit ångra sitt tilltag (händer många av oss teatraliskt lagda) är alltså ingen som helst skada skedd.

Bibliotekarien hämtar upp från magasinet

Världsdagen för mental hälsa infaller på måndag och vi bör fira den genom att frossa i litterära psykopater – allt enligt det beprövade mentalhälsoreceptet ”jag är åtminstone inte lika uppfuckad/ondskefull/väck som hen”. Magasinet kryllar ju av ondingar. Shakespeares Jago, Jean Baptiste Grenouille (”Parfymen”), Cathy Ames (”Öster om Eden”), Margaret White (”Carrie”) och Patrick Bateman (”American Psycho”) är figurer som ständigt toppar listor över litteraturens minst empatiska människor men det finns många, många fler som ditt lokala hälsofrämjande bibliotek gärna hämtar fram.

DN: s Jenny Lindh

• Bibliotekarien rekommenderar

Det är hög tid att boka biljetter till Berlin och det internationella Cormac McCarthy-symposiet som går av stapeln den 7–9 juli. Tanken på att fira industrisemester på seminarier med rubriker som ”Psychogenesis and the composition of ’Outer dark’” och ”Cannibalism and other transgressions of the human in ’The road’” får åtminstone mitt bröst att fyllas av sträv längtan.

Enda minuset är att föremålet för symposiet tycks vara frånvarande. Kanske anser den 82-årige McCarthy att det hipsterstinna Berlin är ”No country for old men”.

• Bibliotekarien hyssjar

Kungliga Bibliotekets årliga biblioteksstatistik är dyster: utlån, bemanning och öppettider minskar och biblioteksfilialerna har blivit stadigt färre under hela 2000-talet. Besparingar och kommunala nedprioriteringar ligger sannolikt bakom den negativa trenden, men det riktigt deppiga är väl att så få bryr sig. Var är ropen och rubrikerna?

Svaret på den frågan stavas glesbygd: det är framför allt i små orter på landet (ni vet det där växttäta stället dit storstadsbor åker för att instagramma lador) som utarmningen sker.

Bibliotekarien hämtar upp från magasinet

Det är inte bara min hy, allt påminner om Frankensteins monster just nu. I sommar är det 200 år sedan Mary Shelleys ”Frankenstein” skapades i världens coolaste skrivtävling med kombattanter som John Polidori och Lord Byron.

Vi har även sett Monstret leva upp i vårens bästa tv-serie ”Penny dreadful”, samt, metaforiskt, i Mats Strandbergs fina barnbok ”Monstret i natten”vars tematik påminner om Shelleys roman. Och ni minns väl vem som teaterdebuterade som Monstret? Just det: Freddie Wadling. Ingen kunde väl bättre gestalta den kantstötta smärtan hos litteraturens mest oförglömliga freak.

Mer från Jenny Lindh

Bibliotekarien rekommenderar

Min sista rekommendation före sommaren blir en skamlös flört med er, kära spaltläsare, för faktum är att jag skulle vilja rekommendera er till alla jag känner och i synnerhet till alla tjuriga jag känner (vilket är många – jag är trots allt bibliotekarie). Mer uppiggande, kunniga, frågvisa och neurotiska människor finns inte och jag vill tacka för alla mejl och pappersbrev om vampyrer, poesi, bokhyllor, Strindberg, bibliofagi, märkliga släktingar, tygkassar, klassiker, slutmeningar, bokcirklar, åldersångest, separationsångest, skrivångest, bokångest, biblioteksångest, beslutsångest och allmän misär (kopplad till ångest) jag fått: jag läser allt men hinner inte besvara så många som jag skulle vilja. Det gör mig lite ångestfylld, men strunt samma. Vi ses i höst!

Bibliotekarien hämtar upp från magasinet

Nej, ni slipper INTE Eurovision i Boklördag! Finalfestens Wien är nämligen en stad med duktigt litterära anor. Här verkade ”the heroes of their time” (obs Zelmerlöwparafras), stjärnor som Ingeborg Bachmann, Thomas Bernhard och Kafka. Min favorit är Nobelpristagaren Elias Canetti, vars enda roman ”Förbländningen” dock är mer slug än schlager. Huvudpersonen Peter Kien är en boksamlare som avskyr kvinnor. Ity han är man gifter han sig nu ändå, vilket så småningom leder till hans fall – och däremellan utspelas en av 1900-talets stora romaner. Twelve points till Canetti för hans briljanta karikatyr av en kulturkarl.

Bibliotekarien hyssjar

Blev kallad ”feministhäxa” på Twitter för att jag kritiserade veckans debattext av Karl Ove Knausgård, denna mäktiga klicktårta som visserligen hade en och annan poäng under sin pompösa glasyr av självklarheter och plattityder – men som också upprepade ordet ”cyklop” så många gånger att mina två (förvisso tättsittande) ögon gick i kors. Ändå längtar jag efter sommarens planerade omläsning. Juni, juli och augusti plöjer jag hela ”Min kamp”.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.