Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

PEN International: Mishu Dhar har mycket goda skäl att frukta för sitt liv

Mishu Dhar.
Mishu Dhar. Foto: Ulf Gustafsson

Internationella PEN skriver om den bangladeshiske bloggaren Mishu Dhar, som hotas deporteras från Sverige.

PEN International har med bestörtning tagit del av uppgiften att den bangladeshiske bloggaren Mishu Dhar står inför hotet att med omedelbar verkan deporteras från Sverige, detta sedan hans ansökan om verkställighetshinder den 17 februari avslagits av det svenska Migrationsverket. Verkets beslut grundar sig på påståendet att myndigheterna i Bangladesh ”har såväl vilja som förmåga” att ge Mishu Dhar fullgott skydd om han skulle återvända.

Mishu Dhar: Jag känner mig oroad och frustrerad

Mishu Dhar har sedan juni 2013 bloggat under psuedonymen ”Juliyas Caesar”. Han publicerar sig på Facebook och på satirsajten ”Dhormockery” (en sajt med tydlig ateistisk profil, som extremister i Bangladesh sedan 2013 försökt få myndigheterna att förbjuda). Han lämnade Bangladesh på ett studentvisum 2015 efter att under lång tid ha hotats av islamister och misshandlats föregående sommar. Sedan han lämnade landet har han fortsatt att skriva, nu under sitt eget namn, och han har fortsatt att ta emot dödshot via sociala medier. Hans identitet är numera känd, vilket gör att han löper en ännu större risk att utsättas för våld i Bangladesh.

Dhars skrivande har handlat om kritik mot etniskt våld, konfiskation av land, diskriminering av minoriteter och systematiska våldtäkter mot kvinnor från minoritetsgrupper i regionen Chittagong. Han har argumenterat för yttrandefrihet och för en sekulär stat och varit mycket tydlig i sin kritik av regeringens politik och dess eftergivenhet mot extremism.

Sedan 2013 har sekulära, religionskritiska och upplysningsinriktade författare och förläggare i Bangladesh varit en måltavla för extremister och utsatts för hot och våld. Åtta författare och förläggare har mördats, åtskilliga fler har attackerats och skadats svårt. PEN International har i en rad sammanhang tagit upp situationen i landet, bland annat vid Human Rights Councils möte i Genève i juni 2016.

Den bangladeshiska regeringens åtgärder har varit minst sagt bristfälliga. Ett fåtal våldsverkare har arresterats, men de flesta mord och överfall är ännu olösta. Regeringen har inte vidtagit några allvarligt menade åtgärder för att få stopp på våldet. Man har inte erbjudit de hotade något skydd från extremisternas våld. Tvärtom – istället för att försvara yttrandefriheten, även på det religiösa området, har framstående bangladeshiska politiker varnat författare för att inte ”provocera fram starka reaktioner från troende”. När hotade bloggare vänt sig till myndigheterna har de fått rådet att ”ligga lågt”, att undvika ämnen som politik och religion och till och med att ”resa utomlands.”

Mishu Dhar har mycket goda skäl att frukta att han skulle mötas av hot och våld eller till och med mördas om han återvände till Bangladesh. Det är högst osannolikt att han trots de uppenbara mordhot han utsätts för skulle få något skydd av polisen. Det finns även belägg för samarbete mellan polismakten och vissa islamistgrupper, vilket kastar en skugga över polismaktens trovärdighet.

Det svenska migrationsverket tycks blanda samman själva existensen av myndigheter i Bangladesh med deras förmåga att fungera. Bangladesh har förvisso ett parlament, domstolar, poliser och en grundlag som skyddar yttrandefriheten ”inom rimliga gränser”. Men facit av dessa institutioners vilja att försvara mänskliga rättigheter är i sanning förskräckande – särskilt vad gäller hot mot journalister, bloggare, författare, sexuella minoriteter och människorättsaktivister. Staten har genom passivitet och missriktade åtgärder gravt misslyckats att försvara de medborgare som utövat sin yttrandefrihet, och de åtta mord på bloggare som begåtts sedan 2013 är det förfärande resultatet. Efter överfallet på ett café förra året har staten visserligen slagit till mot vissa fundamentalister, och så sent som förra veckan arresterade man den förrymde fånge som 2013 dömts för mordet på bloggaren Rajib Haider. Men det rör sig om åtgärder som man vidtagit först efter det att själva övergreppet begåtts. Att betrakta ett sådant samhällsklimat som ”normalt” och att man under sådana omständigheter anser att yttrandefriheten garanteras, så som Migrationsverket tycks mena, är helt enkelt ett chockerande påstående.

I december 2016 lade den svenska regeringen fram en skrivelse inför riksdagen med titeln ”Mänskliga rättigheter, demokrati och rättstatens principer i svensk utrikespolitik” I denna rapport nämner man särskilt morden på sekulära bloggare i Bangladesh som ett exempel på hur mänskliga rättigheter kränks i religionens namn. Regeringen och dess Utrikesdepartement pekar ut detta som ett problem som den svenska utrikespolitiken har att hantera. En annan gren av statsmakten, nämligen Migrationsverket, avser att deportera en sekulär bloggare till just detta land där hans mänskliga rättigheter med stor sannolikhet kommer att kränkas.

Det svenska Migrationsverkets beslut är en stor besvikelse. Den bedömning verket gjort – att bangladeshiska myndigheter skulle kunna beskydda Mishu Dhar – står i bjärt kontrast till den senaste tidens dokumenterade övergrepp i landet. De senaste åren har präglats av en mordvåg, bland annat på Ananta Bijoy Das, vars ansökan om visum till Sverige avslogs av svenska myndigheter; av misshandel, överfall och hot från extremister såväl som ”goda råd” till bloggare från bangladeshiska myndigheter att skriva om ”säkra” ämnen och att inte ”förolämpa” religiösa människor. Även från högsta ansvarigt håll inom det styrande partiet har kommit uttalanden om att ateistiska bloggare och författare borde vara ”försiktiga” med vad de skriver om.

På vilka grunder anser egentligen Migrationsverket att Mishu Dhar skulle kunna leva i säkerhet i Bangladesh? Genom att avslå hans överklagande har Migrationsverket svikit det svenska samhällets egna ideal, så som de slås fast i den svenska grundlagen, brutit internationella överenskommelser om frihet och rätt och även svikit förväntningarna hos alla dem som världen över försvarar yttrandefriheten.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.