Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 13:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/per-i-gedin-nationalmuseum-sviker-den-nya-och-unga-publiken/

Kultur

Per I Gedin: Nationalmuseum sviker den nya och unga publiken

Nationalmuseum borde göra om den permanenta utställningen, skriver Per I Gedin. Foto: Anna Danielsson/Nationalmuseum

Varför ska besökarna på Nationalmuseum mötas av en hårt vinklad utställning med politiserade texter? Det passar inte när det gäller den svenska konsthistoriens guldålder. Per I Gedin svarar Nationalmuseum. 

Jag kan hålla med om det mesta som Susanna Pettersson skriver som svar på min artikel att Nationalmuseum sviker sitt uppdrag. (23/9). Hade det gällt en tillfällig utställning så hade det varit intressant att belysa olika förhållningssätt till konsten, som de kvinnliga konstnärernas ställning. Men nu gäller det den permanenta utställningen av Sveriges guldålder. För många besökare är det första gången de möter den storartade konst som skapades vid denna tid av Anders Zorn, Carl Larsson, Ernst Josephson, Prins Eugen, och även av Eva Bonnier, Hanna Pauli och Julia Beck och många fler.

Nu möts besökaren av en hårt vinklad utställning med feministiska politiserade texter. En sak är att man lyft fram kvinnliga konstnärer, Susanne Pettersson försvarar sig med att man visar över trettio kvinnors konstverk, men det är ju inte antalet som är det väsentliga, det sägs inte ett ord om dessa målares konstnärliga betydelse. Dessutom är utställningens målningar placerade i en sådan röra, att inte ens vana museibesökare kan tillgodogöra sig utställningen.

Nationalmuseum. Foto: Alexander Mahmoud

Jag skrev att Nationalmuseum sviker sitt uppdrag inför allmänheten, Susanne Pettersson svarar med att uppdraget är ”att visa samlingarna i ett nytt ljus utan att mekaniskt upprepa äldre sätt”. Enligt museets regleringsbrev är uppdraget ”en verksamhet som svarar mot den unga publikens behov” och det är bland annat där som museet sviker. Nu får de se en utställning, där impressionister blandas med nationalromantiker, ungdomsverk av relativt okända konstnärer hänger intill mästerverk och där män som målar kvinnliga modeller anklagas för att stödja prostitutionen. 

Praktiskt taget inga texter analyserar eller förklarar. För konsthistoriskt okunniga besökare, kan det betyda att de avskräcks för alltid i stället för att inspireras, lära och njuta av den storartade konst som museet äger. 

Trots att det är en ”gammal” tradition att hänga konst enligt konsthistoriska traditioner är det nog den enda vägen att locka och utbilda ovana besökare. Och det som är helt bortglömt i både text och hängning är att konst till slut är en unik upplevelse, som kan sätta i gång känslor och tankar, som för alltid kan berika tillvaron som ingenting annat, att skapa den lycka man kan uppleva inför ett konstverk. Det är kanske det allvarligaste sveket mot både nya och gamla besökare.

Jag hoppas att jag kan tolka Susanne Petterssons svar, att det rör sig om en tillfällig utställning, och att den snart ersätts av en permanent utställning, hängd efter konsthistoriens grunder. Då kan man göra provokativa tillfälliga utställningar, som kan bilda ett underlag för en meningsfull debatt.

Per I Gedin är konsthistoriker och författare till biografin ”Jag, Carl Larsson” (Albert Bonniers förlag, 2011)

Läs mer: ”Vi vill visa samlingarna i ett nytt ljus” 

Läs mer: Varför slarvar Nationalmuseum bort sina mästerverk?