Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 07:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/per-m-det-ar-inte-latt-att-vara-forst/

Kultur

Per M: Det är inte lätt att vara först

Foto: Universal History Archive/REX

Kåseri. Det kostade på att vara de första som seglade runt jorden. Endast arton av de tvåhundrasextio män som gav sig av 1519 kom tillbaka.

I morgon är det precis femhundra år sedan portugisen Ferdinand Magellan lämnade Spaniens sydvästra kust för en tre år lång resa. Det var en navigation över okända och farliga hav, med myteri, stormar, skeppshaverier och andra umbäranden, och såväl möten med vänligt sinnade som stridigheter mot arga ursprungsbefolkningar.

Resan blev den första världsomseglingen.

Karackerna Trinidad, San Antonio, Concepción och Victoria samt karavellen Santiago, alla kring blygsamma hundra ton, letade efter en ny rutt till Kryddöarna (Molluckerna) för Spaniens räkning. Men den lilla flottan, Armada de Molucca, decimerades rejält under expeditionen.

Det kostade på att ta sig igenom vad som kom att heta Magellans sund och över Stilla havet, via bland annat Marianerna och Filippinerna vidare över Indiska oceanen, och slutligen tillbaka till Atlanten efter rundningen av Godahoppsudden.

I sann kolonialistisk och katolsk anda lade Magellan under resans gång sig gärna i inre angelägenheter på olika öar, och försökte kristna flera av dem. Att han för egen del höll skörbjuggen borta genom sitt förråd av kvittenmarmelad hjälpte inte i långa loppet – Magellan dödades i april 1521 av ett spjut i en sammandrabbning med lokalbefolkningen på ön Mactan i Filippinerna.

Endast karacken Victoria fullföljde den långa seglatsen, och då återstod bara arton man av de tvåhundrasextio som gav sig ut. Bland dessa fanns Juan Sebastián Elcano, den siste befälhavaren (och därmed egentligen den förste världsomseglaren), krönikören Antonio Pigafetta och lotsen Francisco Albo.

De två sistnämndas nedteckningar är tillsammans med skriftställaren Maximilianus Transylvanus intervjuer med överlevande från Victoria de enda samtida skildringarna som finns kvar från världsomseglingen.

Magellans egna (liksom Vasco da Gamas) efterlämnade dokument förstördes under den jordbävning och tsunami som allhelgonadagen 1755 ödelade Lissabon och därmed också det kungliga biblioteket i Ribeira-palatset.

Det vi känner till av det mestadels olyckliga äventyret är spännande så det räcker. Men för den fantasifulle som vill skapa en historisk äventyrsbok finns alltså åtskilliga luckor att på egen hand fylla i.

Och så har också skett. Den amerikanske författaren Kenneth D Schultz bygger sin roman ”Magellan’s Navigator” (Olympicvista Publishing 2016) på en föregiven, ”i dessa dagar oväntat funnen”, resedagbok av lotsen Albo. Den bjuder en både trovärdig och fantastisk färd så här ett halvt årtusende efteråt.