Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-26 15:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/per-m-ett-frankrike-fullt-av-motsagelser/

Kultur

Per M: Ett Frankrike fullt av motsägelser

Kåseri. Vi som håller på gallerna gör det inte i vått och torrt. La Douce France är fullt av motsägelser och motsättningar.

Frankrike seglar nu fram som den näst största ekonomin i EU sedan ärkefienden England och därmed Storbritannien tagit sitt oförnuft till fånga och lämnar hela härligheten.

Macron presiderar i Paris, som må vara ”La Ville Lumière”, ”Ljusets stad”. Men på landsbygden kan man också finna Le Pens Rassemblement National och reaktionär inskränkthet som inte står efter den som råder i Asterix och Obelix lilla by.

Vi som håller på gallerna gör det alltså inte i vått och torrt. La Douce France är fullt av motsägelser och motsättningar.

Under revolutionen nackades först kung och sedan drottning och det blev både republik och skräckvälde. Trettiotalet år senare lyder fransmännen under en kejsare.

När Napoleon till slut betvingats är det dags för monarki igen, följd av en andra republik och ännu ett kejsardöme, en tredje republik, naziockupation och Vichyregim, provisorisk efterkrigsregering, de Gaulle, förstås, ännu en republik, den fjärde. Men nu gäller den femte (hur länge?).

Konstigt nog har gamla stilideal förblivit populära, även om Frankrike förknippas med formförnyelser inom film, gastronomi, konst, litteratur, mode och musik.

Man är mest kärnkraftberoende i Europa och har världens tredje största kärnvapenarsenal, men fransk rockmusik finns inte, och Citroën CV2 förblir en symbol.

Inte ens tio procent är fackanslutna, men det strejkas gärna och görs uppror, som när gula västar protesterar mot att ett obsolet pensionssystem ska ersättas av ett modernt.

Frankrike är en sekulär stat, klädsamt efter en historia som inte saknar massakrer i religionens namn, som Bartolomeinatten när katoliker till det reformationsfientliga påvedömets stora glädje slaktade protestanter. Men lite senare kunde kardinal Richelieu göra gemensam sak med protestantiske Gustav II Adolf i trettioåriga kriget.

Richelieu instiftade också franska akademien, som vårdat franska språket så väl att fransmän inte talar engelska. Men geniet Serge Gainsbourg går egentligen inte att översätta, så man kan lika gärna tugga i sig passé composé.

Och efter Frankrikes period av kolonialvälde finns en rik, frankofon litteratur skapad utanför landets nuvarande gränser.

Voltaire var ingen vän av kolonialism (och avfärdade Kanada, la Nouvelle-France, som ”några tunnland snö”). Så upprorisk upplysningsgigant han än var, blev Voltaire på ganska gamla dar ledamot av akademien, och en del av etablissemanget.

Så fortsätter det; Frankrike bjuder ömsom vin och ömsom vatten, för var och en att välja på till väl eller ve.

Kan valet underlättas? På uteserveringen får man ofta betala något mer för ett kolsyrat glas av det senare än för ett glas från trakten av det förra.