Per M: Ibland måste man våga ta andra vägar - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Per M: Ibland måste man våga ta andra vägar

Kåseri. Jakten på svalka drev oss mot höga höjder och djupa dalar.

Termometern visade 43 grader i skuggan, det var helt vindstilla, och den av meteorologerna utlovade åskan kom aldrig till vår lilla sydfranska stad Pézenas.

”Låt oss söka svalka uppe i bergen”, föreslog hustrun. Departementet Hérault med sina drygt 6 000 kvadratkilometer i regionen Occitanien är mer geografiskt omväxlande än hela det ytmässigt mer än sjuttio gånger större Sverige, så nog finns det berg alltid.

Och helt oerfarna är vi ju inte, efter att ha bilat över alperna, i höglänta toskanska trakter, liksom upp i Pyrenéerna. Där har vägarna visserligen ibland varit såväl smala som slingriga och brutalt branta, med bergvägg på ena sidan och stup på den andra - men ändå ganska lätt framkomliga.

Således körde vi kaxiga till mods i en dryg timme mot det omtalade Cirque de Navacelles, en skyddad så kallad Grand Site de France. Denna bergsplatå på 800 meters höjd i södra Centralmassivet omger en dalsänka med ett litet samhälle och livsfarliga forsar längst ner i grytan.

Anblicken från utsiktspunkten ovanifrån är fullkomligt fantastisk. Men varför står det en minibuss på parkeringen? Det visar sig att franska turistbyrån erbjuder turister gratis transport med erfarna chaufförer ner till dalen och upp igen.

Möten är oundvikliga och kräver precision på centimetern.

Först när vi helt själva gett oss ut på den smala, branta och extremt kurviga serpentinvägen som leder ner blir det uppenbart att denna service är en mycket god idé. Har man väl anträtt vägen finns nämlingen ingen återvändo. Att backa tillbaka är uteslutet, lutningen är hisnande och motorbroms nödvändig. Möten är oundvikliga och kräver precision på centimetern för att inte sluta i en mindre katastrof som sönderrepad bilsida, eller större, som störtning ner längs bergväggen.

Tungan rätt i mun, med andra ord.

Har man väl kommit ned finns det ingen annan väg tillbaka än densamma, fast upp. Slira inte på kopplingen så att du får motorstopp …

Efteråt googlar jag på Cirque de Navacelles, och läser på Wikipedia: ”Vägarna i området är mycket dåligt underhållna och är bara tillräckligt breda för ett fordon. För att passera landformationen måste man ta en farlig, men spännande, väg ner i dalen … och på vägen tillbaka upp måste man vara djärv.”

Vi kunde i alla fall konstatera att det faktiskt var lite, men bara lite, svalare där uppe på platån av Cirque de Navacelles. Men inte mer än att kuddhunden och den rumänska resandehunden förblev sovande under hela äventyret.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.