Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-21 03:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/per-m-jag-star-over-ordning-och-reda/

Kultur

Per M: Jag står över ordning och reda

Foto: ANNA SIMONSSON

Kåseri. Jag hittar alltid något oväntat att lyssna på, se, eller läsa, eftersom ju slumpen styr vad jag finner. 

Rätta artikel

Ska Beatles stå efter Bach i skivsamlingen, med Chet Baker någonstans emellan, för att följas av Beethoven?

Eller ska skivorna sorteras efter kompositör, artist, genre eller tidsepok? Jag har givit upp, det är huller om buller som styr när mina skivor står som de vill. De finns inte heller alltid i sina rätta fodral, visade det sig när jag satte in Johnny Cash i cd-spelaren i stället för, som var avsikten, John Cale.

Och letar jag efter en film av Sam Pekinpah kan mycket möjligt Wolfgang Petersen ha tagit hans plats; det blir ”In the Line of Fire” istället för ”The Wild Bunch”.

Frågan om det är regissör, skådespelare eller titel som ska bestämma placeringen komplicerar ytterligare det hela. Bör Bond-filmerna stå kronologiskt tillsammans, eller ska Brosnan, Connery, Craig, Dalton, Lazenby, Moore och Niven bilda varsin liten ö i alfabetsordning?

Samma kaos och frågeställningar har drabbat böckerna. Gustave Flaubert borde befinna sig före Ian Fleming, men det gör han inte. Jag vet inte ens var Flaubert finns i dessa dagar – kanske i bokraderna bakom de yttre bokraderna, eller ovanpå dessa, kanske i källaren, kanske under sängen, kanske i Stockholm, men lika gärna i Sydfrankrike. Inte fan vet jag.

Det handlar ytterst om en livslång prokrastinering som gör att jag ständigt skjuter upp sorteringen av alla samlingar. Jag äger en bok i ämnet, Alexander Rozentals ”Dansa på deadline”. Den är försvunnen.

Jag skulle kunna säga att jag, i dubbel bemärkelse, står över allt sådant. Dock, bland annat biblarna, koranen, psalmboken, liksom Richard Dawkins, Christer Sturmark, Ayaan Hirsi Ali och andra nyateistiska ryttare, står märkligt nog samlade i ”Den Andliga Bokhyllan”. Dit har också ”Hellblazer”, Salman Rushdies ”Satansverserna” och Miltons ”Paradise Lost” sökt sig.

Det kallar en gudlös jävel som jag för ett sant under.

Det finns, intalar jag mig, en fördel. Jag hittar alltid något oväntat att lyssna på, se, eller läsa, eftersom ju slumpen styr vad jag finner. Och samma slump skulle, om mitt liv vore oändligt, till slut leda till att alla skivor, filmer och böcker jag ställer där det finns en ledig plats, en vacker dag hamnar i perfekt ordning. Även detta ett under.

Nu, i bråda deklarationstider, gläds jag åt ännu ett mirakel. Jag behöver inte leta efter inkomstuppgifter och andra papper jag inte har en aning om var eller ens om de fortfarande finns. Skatteverket nöjer sig med min elektroniska signatur.

Denna ska fogden få. Åtminstone viss ordning råder på torpet.