Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Per M: Krånglig resa med fyrfota vänner

Kåseri. Kuddhunden och rumänska resandehunden skulle flyga med oss hem till Stockholm. En enkel resa som krävde massor av logistiska krumbukter.

Vanligtvis kör vi bil de tvåhundrasextio milen mellan Stockholm och vår lilla sydfranska stad Pézenas, och så småningom samma väg tillbaka. Den här gången skulle vi vara bekväma, och bestämde oss för att flyga till Sverige.

Detta krävde en logistik som inte stod D-dagen efter.

Vår väninna Kristina körde oss de fem milen till flygplatsen i Montpellier. Vi var framme i god tid. Ska man checka in kudd- och rumänska resandehundar som ”särskilt bagage” gäller samma regler som för LAS, fast tvärtom. Först in, sist ut.

Så, till att börja med ska hundarna, mycket motvilliga, vägas i sina burar, för att sedan släppas ut igen och rastas. EU-passen för hundar ska fram, och allt tar sin tid. Detta gör en sinnessjuk dansk i incheckningskön så ursinnig att jag beklagar att jag inte är beväpnad.

Därefter ska de små stackarna, som nu fått veterinärrekommenderade lugnande piller, återigen in i sina burar, för att en timme innan avgång levereras till en särskild anhalt, där burarna röntgas.

Sedan följer den vanliga säkerhetsproceduren för oss tvåfota resenärer som terrorister gjort så grundlig och omständlig.

På grund av hundarna accepterar inte Norwegian att vi bara far vidare efter mellanlandningen i Köpenhamn. Det är nödvändigt att stiga av planet på Kastrup, hämta ut bagage och hundar, och gå igenom hela incheckningsproceduren en gång till. För att efter omlastning ta ett senare plan.

Men, vad är det för fel med livslångt lärande, så länge det gäller att komma med avgången till Stockholm några timmar senare?

Inför avresan i Frankrike och under stoppet i Danmark och innan taxin från Arlanda till Södermalm, måste förstås kuddhunden och den rumänska resandehunden få utföra sina behov, liksom få vatten och mat.

Att de små medresenärerna i sina burar och under dessa umbäranden faktiskt lyckades behärska blåsor och tarmar var imponerande. Men när de sist av alla väl levererades på Arlandas särskilda transportband för specialbagage var deras blickar talande:

”Hur kunde ni utsätta oss för detta? Är det dags att komma nu … djurplågare!”.

Det kunde förstås ha varit värre.

Stackars Laika dog av stress och överhettning i de uppenbarligen hundhatande sovjeternas Sputnik 2 ett par timmar efter uppskjutningen 1957.

Men det kunde också ha varit bättre.

”Det är inte en hund. Det är en varg”, så brukar Fantomen i sin skepnad av Mr Walker säga när flygvärdinnan fåfängt vill hindra honom att ta med Devil ombord på planet.

Och Tintin har aldrig några problem med att ta med Milou in i kabinen.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.