Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-30 12:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/per-m-redan-en-kindpuss-ar-for-mycket/

Kultur

Per M: Redan en kindpuss är för mycket

Kindpuss.
Kindpuss. Foto: Sven-Erik Sjöberg

Kåseri. Kan det ha varit som ren försvarsåtgärd mot oönskad beröring som Serge Gainsbourg alltid hade en glödande Gitane i mungipan.

Jag har smickrats när svenskar i vår lilla sydfranska hemstad sagt mig att ”vi brukar alltid läsa vad du skriver om livet här i Pézenas”.

Men tyvärr kan det inte vara sant. Jag fullkomligt avskyr den franska seden med faire la bise, pussas på kinden. Därför har jag på denna sida, som en försynt antydan, då och då nämt denna intensiva ovilja mot att bli kysst. Om så bara i luften. Och vara nödd att göra samma sak tillbaka.

Jag föredrar alltså att skaka hand. Eller varför inte bara byta en vänlig nick? Men det länder mig till blygsamhet att nästan ingen hörsammat min vädjan mellan raderna. Ingen kan nämligen ha läst den.

För all del, det är kutym i Frankrike med kindpussar i tid och otid. I det mondäna Paris är det en snabb och lätt i förbifarten som gäller. Men här, i det mindre chica departementet Hérault, nöjer man sig inte med färre än tre.

Kanske i ett förtvivlat försök att genom kroppskontakt framstå som kontinentala har alltså också de flesta svenskarna lagt sig till med samma ovana. Jag undrar om det inte var som ren försvarsåtgärd mot oönskad beröring som den store Serge Gainsbourg alltid hade en glödande Gitane i mungipan i sitt ständigt stickigt orakade anlete.

Kanske något att ta efter.

Jag minns inte att min mor slösade kramar på mig när jag var liten, och möjligen fick jag för mycket eller för lite eller ingen napp alls. Det var kanske så min milda hapefobi, olust inför fysisk kontakt med andra än mycket närstående, tog sin början.

Läkare och tandläkare fysiskt inpå livet kommer ingen undan som vill ha vigör och garnityr i behåll. Men jag lyckades återvända hem från ett resereportage i Budapest utan att ha utsatt mig för de många badhusens kroppsmassörer, trots att staden är känd för sådana.

Jag har också tvingats förolämpa folk i Finland som jag tycker om – att mer eller mindre naken trängas med andra i en hälsovådligt het bastu är som en vision av Helvetet.

Det Stora Illustra Morgonbladets bortgångna etikettexpert Magdalena Ribbing ansåg diplomatiskt att det kunde bli påfluget att tvinga på en ovillig omgivning sina omfamningar, och menade att en kram för lite var att föredra framför en för mycket.

Ett sätt att få vara i fred i dessa coronatider skulle kunna vara att lägga sig till med en lätt hosta.