Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-20 05:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/per-m-sublim-slagfardighet-maste-man-respektera/

Kultur

Per M: Sublim slagfärdighet måste man respektera

Götgatsbacken. Foto: Magnus Hallgren

Kåseri. Men det har gått inflation i ordet respekt, som fått så många innebörder att det kan bli förvirrande.

Jag trivs med den reciproka artigheten i Frankrike. I allmänhet säger vi ”ni” till varandra, hälsar på grannen med ett ”godkväll” eller vad tiden på dygnet nu kräver, och ber alltid om ursäkt om vi står i vägen eller stöter till någon.

Dessa outtalade överenskommelser om hur vi bör kommunicera sinsemellan gör helt enkelt livet lite lättare. Man skulle också kunna säga att de är uttryck för ömsesidig respekt, i betydelsen att visa hänsyn.

Men det har gått inflation i ordet respekt, som fått så många innebörder att det kan bli förvirrande. Jag respekterar, alltså erkänner och lyder trafiklagen, när jag inte kör bil för fort. Men jag känner ingen aktning, hyser endast den respekt som är liktydig med fruktan, när jag möter livfarliga cykelmarodörer i Götgatsbacken.

Självklart respekterar jag vars och ens rätt att utöva sin religion och tro på vad han eller hon vill, så länge detta inte får negativa följder för andra. Däremot känner jag inte respekt för någon som helst religion i sig – vidskepelse väcker inte min vördnad.

Samma sak med var man hör hemma politiskt. Jag respekterar varken kommunism eller ultrahöger, men inte ens de som vill avskaffa demokratin ska hindras från att rösta.

Har också svårt att respektera och känna aktning för dem som tror att jorden är platt, eller inbillar sig att de gör mänskligheten en tjänst genom att inte låta vaccinera sina barn mot mässling (märkligt nog ganska vanligt här i Frankrike, som annars ska vara upplysningens vagga).

Kränkt är det ingen som vill bli. Men världen tycks full av lite väl ömtåliga själar. Somliga blir så kränkta och tar så illa vid sig av en förvisso respektlös karikatyr av profeten Muhammed att yttrandefriheten ska inskränkas och upphovsmannen mördas.

Det där med att häda istället för hedra tycks vara en särskilt känslig historia. En läsare tyckte häromveckan att jag skulle be om ursäkt för att jag citerat en av mina gamla lärare när denne svor åt en elev. Inga jämförelser i övrigt, men den som kränks och störs av att ord som ”djävla svin” kommer i tryck bör undvika såväl Shakespeare som Strindberg, inte bara mig.

När Samuel Johnson 1755 kommit ut med sin ”A Dictionary of the English Language” uppvaktades han av ett litet sällskap gudsnådeliga damer som företrädde den goda smaken i den högre sociala sfären.

De tackade honom varmt för att han inte använt fula ord eller svordomar i sitt lexikon. Dr Johnson gratulerade då damerna till att de tydligen visste vilka ord de skulle leta efter.

Slagfärdighet av sådant sublimt slag måste man respektera.