Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-19 03:56

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/per-m-vi-fortsatter-att-kora-franskt/

Kultur

Per M: Vi fortsätter att köra ­ franskt

Citroen DS Foto: Rights Managed

Kåseri. Både anglo- och frankofilin tvingar mig till ständiga jämförelser mellan två länder som ibland tycks betrakta sig som varandras arvfiender.

Redan innan Brexit blivit ett fullbordat faktum ser jag Storbritannien alltmer som en före detta europeisk stat. Men affiniteten dröjer sig kvar. Liksom förstås med Frankrike, som tvärtom försöker sätta allt större prägel på EU.

Både anglo- och frankofilin tvingar mig till ständiga jämförelser mellan dessa två länder som ibland fortfarande tycks betrakta sig som varandras arvfiender, L’Entente cordiale från 1904 och samma sida i två världskrig till trots.

Man kan till exempel jämföra ländernas väsensskilda bilar. Det mest prisvärda fordon vi någonsin haft var en Renault 19, så trygg i nästan alla väder att hustrun kunde kliva ur bilen helt oskadd efter att hon en ishalkig vinterdag totalkvaddat den mot ett träd.

Det sämsta fordon jag någonsin framfört var en Jaguar XJS som måste ha monterats ihop en måndagsmorgon av kretiner, och som ständigt läckte allt hon hade av vätskor. Franska författaren Françoise Sagans visdomsord ”Jag gråter hellre i en Jaguar” fick ny innebörd.

Den bästa bilen genom åren var emellertid också en Jaguar, en S-Type jag dumt nog sålde så att vi skulle kunna köpa en dieseldriven Citroën C5.

Det var den sista cittran med den gashydrauliska fjädringen och som skänkte så skön komfort under långresor från Stockholm till Sydfrankrike och tillbaka (samt med den underhållande bieffekten att barn gärna blev åksjuka).

Den var också ett stort åbäke, inte helt lätt att manövrera orepad genom de franska städernas ofta trånga gränder. Även denna bil började springa läck. Genom ett hål inte mycket större än ett knappnålshuvud sipprade fjädringsgasen sakta ut. Då började bilen hoppa på vägen likt en ostyrig ponny.

Hur ekivokt det än må låta fortsätter vi trots detta att köra franskt, fast nu i en liten Citroën DS 3.

Formmässigt skulle man kunna likna vår senaste bil vid en modernt chic 2CV, alltså den franska folkbilen Deux chevaux. Dessutom anknyter namnet aningen fåfängt till den klassiska DS, som man i Frankrike uttalar Déesse – Gudinnan (även om många svenskar prosaiskt kallar den ”paddan”).

Den 7:e juli för hundra år sedan sålde André Citroën sin första bil. Svenska GranTurismo (som skriver så läslockande om bilar som njutningsmedel att den blivit ett av mina favoritmagasin) uppmärksammar med senaste numret att märket firar jubileum, och berättar bland annat om ovannämnda två ikoniska Citroëner.

Men allra läckrast finner jag nog Citroën Traction Avant, den ofta svarta bil som hjälper Jean Gabins skurkar att fly undan lagen i franska filmer från mitten av förra seklet. John Thaws kommissarie Morse hade min själ fått gasa på i sin röda Jaguar Mark 2 för att hinna med i svängarna.