Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 12:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/per-svensson-ar-vi-klokare-i-dag-an-pa-spanska-sjukans-tid/

Kultur

Per Svensson: Är vi klokare i dag än på spanska sjukans tid?

Det provisoriska ”Spanska sjukhuset” i en skolgymnastiksal i Östersund, hösten 1918.
Det provisoriska ”Spanska sjukhuset” i en skolgymnastiksal i Östersund, hösten 1918. Foto: TT

Mellan 1918 och 1920 härjade spanska sjukan i Sverige och tog närmare 40.000 människors liv. DN:s Per Svensson läser greve Hugo Hamiltons dagböcker och drar paralleller till i dag.

Sommaren 1918 kom spanska sjukan till Sverige. Sydsvenskans kolumnist Per T Ohlsson och DN:s historieskribent Magnus Västerbro har nyligen båda lyft fram denna svåra influensaepidemi som en nästan oundviklig referens när vi nu lite yrvaket försöker förstå vad det nya coronaviruset kan göra med världen och oss själva,

Det finns stora skillnader. Spanskan var så mycket dödligare. Den gemensamma försvarsförmågan så mycket sämre. Då var det i hög grad unga människor som drabbades värst. I dag är det de äldre. Men det finns också likheter.

Man ser dem när man bläddrar i greve Hugo Hamiltons dagböcker. Hamilton är kanske mest känd som nonsensrimmande länk mellan två svenska litterära storheter; morfadern Erik Gustaf Geijer och dottersonen Olof Lagercrantz. Men han var också en central politisk maktspelare decennierna efter sekelskiftet; landshövding i Gävle och talman i första kammaren. I sina dagböcker från åren 1911–1919, utgivna i två band av Norstedts på 50-talet, väver han elegant samman riksdagsdebatter med middagsskvaller.

I juli 1918 semestrar Hamilton och hans dotter Florrie på Marstrand. En bekant vägrar låta sin dotter följa med Florrie på utflykt till Danmark eftersom han är rädd för koleran och den då nyanlända spanska sjukan .”Vilken ynkedom”, fnyser greven.

Spanskan hade inga klassfördomar. Den gjorde sig hemmastad i alla samhällsskikt

Men redan en vecka senare är han glad över att han och dottern nu ska lämna Marstrand utan att ha fått den nya sjukdomen ”som dagligen griper omkring sig alltmer.” Han noterar att många sommargäster mörkar att de är smittade och ändå ”gå till måltiderna på pensionaten, vilket naturligtvis ytterligare öka smittans spridande”.

Spanskan hade inga klassfördomar. Den gjorde sig hemmastad i alla samhällsskikt. I Hamiltons dagboksnotiser kan man följa hur farsoten äter sig in överklassen, så småningom når den fram till hans närmaste. Hans syster Eva von Krusenstjerna och hennes familj har ”hela hösten varit hemsökta av spanska sjukan”, skriver han den 25 oktober 1918. ”Särskilt Agnes har varit illa sjuk. Det har nu slagit sig på hennes nerver, så att hon, som i tre veckor varit nästan fullständigt sömnlös trots de starkaste sömnmedel, i går måste föras till Solna sjukhem. – Stackars Eva”.

Hugo Hamiltons systerdotter Agnes von Krusenstjerna överlever spanskan och blir på 1930-talet till Sveriges kanske mest skandalomsusade författare med romanserien om fröknarna von Pahlen.

Men sjukdomen tar också liv, tiotusentals. En av dem som dör är Gustaf V:s yngste son, prins Erik. En annan är Hugo Hamiltons ende son, Adolf.

Han har kommit hem efter att som artilleriofficer tjänstgjort som frivillig på den vita sidan i inbördeskriget i Finland. Den 19 februari 1919 är Adolf och hans fru Ebba på släktmiddag hos Hugo Hamilton. Dagen därpå ligger båda sjuka i spanskan.

Adolf avlider redan på tredje dagen efter familjemiddagen: ”I dag kl 3 e.m. dog min präktige gosse. Jag hade setat hos honom på förmiddagen och tyckte, att han snarare var bättre än sämre. Vid 1/2 2-tiden avlöstes jag av Florrie, emedan jag skulle gå och hålla ett plenum i kammaren. Och redan klockan 3 var allt slut.”

Ebba Hamilton fortsätter att kämpa mot febern och tillfrisknar så småningom.

Är vi kollektivt klokare i dag? Det tycks faktiskt vara så, åtminstone i vissa avseenden

Det finns något förbryllande i Hugo Hamiltons och hans omgivnings förhållande till epidemin. Man vet att sjukdomen är smittsam, det framgår av Hamiltons dagboksanteckning från Marstrand. Ändå rullar allt på som vanligt: sammanträden i riksdagen, middagar, visiter, opera- och konsertkvällar. Hur förklara det? I april 1919, två månader efter sonens död, hejdar sig ändå Hugo Hamilton och blickar lite häpet ut över sin stad:
”Spanska sjukan rasar nu fruktansvärt i Stockholm. I alla hus och alla familjer ligga människor sjuka. Och likväl dansas det och ätes middagar, kanske mer än någonsin, och alla teatrar, biografer och restauranger äro varje kväll överfulla av folk.”

Är vi kollektivt klokare i dag? Det tycks faktiskt vara så, åtminstone i vissa avseenden.

Men Per T Ohlsson framhåller samtidigt i sin kolumn om spanska sjukan att den i sig kanske bidrog till att göra Sverige klokare, redan när den rasade.

Epidemin härjade i ett Sverige som visserligen lyckats hålla sig utanför det stora kriget men ändå var urlakat efter år av brist och ransonering. De fattiga hungrade. Apelsiner på en kungamiddag var en sensation. Mot den fonden fördes striden om demokratin. Det kunde ha slutat illa, i ett skoningslöst klasskrig, som i Finland där Adolf Hamilton sett och säkerligen gjort fruktansvärda saker ”... jag njöt, när jag såg den tjocka svarta randen av lik”, skrev han i ett av sina brev till fadern.

Sveriges historia blev en annan: I december 1918 fattade riksdagen principbeslut om allmän och lika rösträtt. Per T Ohlsson gissar att den känsla av gemensam utsatthet som spanska sjukan skapat i Sverige kan ha bidragit till att denna ”fredliga revolution” kunde genomföras. ”För när ingen går säker tydliggörs behovet av ett gemensamt ansvarstagande”.

Här kanske det trots allt är vi som har något att lära av 1918 års Sverige.

Läs fler artiklar av Per Svensson här.