Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-13 16:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/per-svensson-i-sonjas-sommarvisa-mumsas-det-oljekorv-och-fettet-dryper/

Kultur

Per Svensson: I Sonjas sommarvisa mumsas det oljekorv och fettet dryper

Sonja Åkesson.
Sonja Åkesson. Foto: Arne Jönsson

Under juni har DN:s läsare fått nominera sina favoriter ur den svenska sommarpoesin. Nu har DN:s jury valt ut sju finalister, som var och en kommer att presenteras under juli månad innan en vinnare koras genom läsaromröstning. Här skriver Per Svensson om finalisten ”Tjocka sommarsolen flödar” av Sonja Åkesson.

Det är inte ”Idas sommarvisa” direkt. Inte smultron till barna och svalor som flyger och ben som är fulla med spring. I Sonjas sommarvisa är det fetkorv och flott som dryper och blodådror fulla med kolesterol.

Men sommar är det ändå. En sådan sommar då den dävna döden är nära. Solen värmer inte. Den steker. Kroppen är en korv som legat för länge i pannan. Svetten kryper ut ur skinnet som stekflott. Allt är övermoget, bara väntar på att få ruttna i fred.

Inte ”Idas sommarvisa”. Men en visa är det ändå. Den ingår i diktsamlingen ”Dödens ungar” som publicerades 1973. Tio år senare fanns den med på Ulla Sjöbloms lp ”Sonjas sånger”, tonsatt av Gunnar Edander. De tre hade alla i början av 70-talet medverkat på den feministiska skivklassikern ”Sånger om kvinnor”. 

Sonja Åkesson hade nära till visan, också till andras visor. I sina dikter lekte hon med ekon av melodier och ramsor samtidigt som hon samplade det nyrika konsumtionssamhällets prefabricerade språk; veckotidningarnas och reklamens och slentrianens klichéer.

”Tjocka sommarsolen flödar”. Samma fallande rytm som i en känd vårvisa, samma melodi: ”Hör hur västanvinden susar”. Ingen tillfällighet, vågar jag påstå. Våren, som den gestaltas i ”Hör hur västanvinden susar”, är förväntan och rörelse och livsglädje: ”Se, hur härligt vårsol ler!” Den sommar som härskar i Sonja Åkessons dikt är redan på väg ner i tarm- och avloppssystemen: ”Se hur feta sommarhimlen flödar.”

”Flera sentida forskare har placerat in henne i en ironisk/grotesk tradition dominerad av kvinnliga författarskap”, skriver litteraturvetaren Amelie Björck i sin bok om Sonja Åkesson, utgiven 2008.

Sonja Åkessons ”Tjocka sommarsolen flödar”. Dikten är fotograferad i samlingsvolymen ”Vara vit mans slav och helt andra dikter” (Norstedts, 2006).
Sonja Åkessons ”Tjocka sommarsolen flödar”. Dikten är fotograferad i samlingsvolymen ”Vara vit mans slav och helt andra dikter” (Norstedts, 2006). Foto: Eva Tedesjö

 

Den milda ironin regerar i ”Sommarräkning”, en annan och kanske mer känd sommardikt av Åkesson från samlingen ”Jag lever i Sverige” (1966). Där radas allt som hör sommaren till upp i en trots allt bejakande och lätt nostalgisk katalogdikt: ”... och lavoaren och primusköket/och tomma pavan och luftmadrassen/och ottomanen och utdragssoffan/och Lassemannen och Pelleplutten/och Salta Biten och Stinastintan.”  

I ”Tjocka sommarsolen...” har grotesken tagit kommandot. Man kan komma att tänka på George Grosz och hans kroginteriörer från Weimartidens Berlin: ”Tjocka mumsemunnen gapar.”

Poeten och litteraturvetaren Björn Julén recenserade ”Dödens ungar” i Svenska Dagbladet i maj 1973. Han lyfte särskilt fram ”Tjocka sommarsolen...”, och såg den som ett exempel på ett ”livsäckel” i Sonja Åkessons poesi.

Vad var det hon i så fall äcklades av? Det går säkert att tolka in ett element av själväckel i dikten, en leda mitt i det egna livets högsommar. Sonja Åkesson var 47 när ”Dödens ungar” gavs ut; fyra år senare gick hon bort i levercancer.

Men Björn Julén läser dikten som ett uttryck för avsmak inför ett ”överflöd” som står i bjärt kontrast till ”fattigdomen och svälten på andra håll i världen”.  Som en slumpens illustration till denna läsning framstår två annonser tryckta på samma sida som recensionen: Livsmedelskedjan Metro lockar med ”Kumlakorv”. Rädda Barnen låter en bild av ett afrikanskt barn förstärka budskapet ”Nöden väntar inte”.

Det gör inte heller klimatet, vill man tillägga sommaren 2020. Nej, men man måste ju få leva lite också. När det är sommar i Sverige och grillen glöder och Suven törstar.

Sommarsolen flödar. ”Vackert väder” kallas det. Man ska njuta. Ta för sig. Mumsa. Glömma Greta och unna sig lite ”oljekorv” med ”oljemos”.

Ämnen i artikeln

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt