Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-08 03:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/per-svensson-i-ulf-lundells-rom-i-regnet-ar-sommaren-en-kvarglomd-lappglans/

Böcker

Per Svensson: I Ulf Lundells ”Rom i regnet” är sommaren en kvarglömd läppglans

Porträtt av poeten som ung man. Vita bergen 1976.
Porträtt av poeten som ung man. Vita bergen 1976. Foto: Åke Malmström/Pressens bild

Under juni har DN:s läsare fått nominera sina favoriter ur den svenska sommarpoesin. Nu har DN:s jury valt ut sju finalister, som var och en kommer att presenteras under juli månad innan en vinnare koras genom läsaromröstning. Här skriver Per Svensson om finalisten ”Rom i regnet” av Ulf Lundell.

Det är i sångpoesin den svenska sommaren lever som mest intensivt.

Det förklaras kanske inte bara av att former och förhållningssätt som successivt förvisats från skriftpoesin fått en fristad i den sjungna poesin utan också av att sommarens Sverige är så präglat av kollektiva riter. Denna kollektiviserade sommar är som gjord för allsång.

Ulf Lundells ”Öppna landskap” har blivit en sådan allsång till sommaren, med lärkorna som sjunger underbart och vindarna som tar fart. ”Rom i regnet” är något annat; ligger närmare skriftpoesin och centrallyriken, är mer solitär. 

När vi för några veckor sedan inledde artikelserien kring svensk sommarlyrik intervjuade vi Niklas Schiöler, en av redaktörerna för antologin ”Svensk poesi”, och litteraturhistorikern Britt Dahlström, som redigerat en antologi på temat Sommardikter. De var eniga om att i den svenska poesin gestaltas sommaren ofta som något som ska komma eller något som har varit. Det är före eller efter, förväntan eller vemod. Man längtar eller sörjer, drömmer eller minns. Juni, när ”före” under ett magiskt ögonblick balanserar på ”efter”, är den favoriserade månaden.

Bild 1 av 5
Foto: Eva Tedesjö
Bild 2 av 5
Foto: Eva Tedesjö
Bild 3 av 5
Foto: Eva Tedesjö
Bild 4 av 5
Foto: Eva Tedesjö
Bild 5 av 5 Ulf Lundells ”Rom i regnet”. Texten är fotograferad i ”texter noter bilder” (Wahlström & Widstrand, 1996).
Foto: Eva Tedesjö

I dessa avseenden är ”Rom i regnet” exemplarisk. Sommaren besjungs i preteritum. Den var ett snabbt förbrunnet möte ”en juninatt”, natten som är så kort att den, som Harry Martinson skriver i en älskad sommardikt, aldrig blir av. När Ulf Lundell växlar tempus till presens är det höst. Sommaren har lagts i ”oktobernattens grav”. Kvar är bara minnet och två kvarglömda ting som skulle kunna förstås som symboler för sångens ”jag” och ”du”, en ensam tombutelj bland regnvåta löv och en läppglans på en hylla.

”Rom i regnet” finns med på albumet ”Ripp Rapp” som släpptes 1979. Motiviskt hör sången hemma i samma sfär som debutromanen ”Jack” från 1976, mer specifikt romanens tredje del med dess desperation, desillusion och resignation, den långvariga baksmällan efter ”Sextisju, sextisju”.

Nere vid Zinkensdamm. På Hornsgatans öde stråk. Utpekande urbanitet av den sorten är ovanlig i svensk sommarpoesi. Naturen, eller åtminstone landsbygden, är dess föredragna habitat. Lundell förvandlar mycket riktigt snabbt staden till natur. En koltrast sjunger på ett tak någonstans och på ”Tantolundens golv av gräs” dukas det upp en måltid med anor från Bellman. Inte rött vin med pimpinella och en nyss skjuten beckasin, utan rom och frukt och det mystiska men rimmande ”något mer”.

Ulf Lundells ”Ripp Rapp”.
Ulf Lundells ”Ripp Rapp”.

En klassisk sommaridyll? Ja, fast i sådana brukar det väl inte regna? Var det bara allitterationen som tvingade sångens kontrahenter att dricka sin rom i strilande regn? Inte bara. Regnets funktion är också att släcka juninattens desperata glöd, den som bara lämnar aska efter sig. I stället får Tantolunden bli Edens lustgård före syndafallet där Adam och Eva mumsar frukt och sommaren är ljus och len; en sommar med blänk i lövverket, en sommar med läppglans.

T S Eliot brukar förknippas med begreppet ”det objektiva korrelatet”. Han syftade på konkreta företeelser eller scener i ett diktverk som är bärare och förmedlare av en specifik känsla. Vore man göteborgare skulle man säga att den kvarglömda läppglansen i ”Rom i regnet” är det objektiva ceratet. Sinnebilden inte bara för en sommar som bara finns som minne och för vår vilja att försköna detta minne (”...som vi sa för att det lät så bra”) utan också för dikten själv, både just denna och i största allmänhet.

Läs mer: Så skriver svenska diktare om sommaren

Ämnen i artikeln

Böcker
Ulf Lundell
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt