Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-04 03:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/per-svensson-vi-vann-ocksa-kriget-pa-tryggt-avstand-fran-slagfaltet/

Kultur

Per Svensson: Vi vann också kriget – på tryggt avstånd från slagfältet

Fredsparad på Kungsgatan i Stockholm vid andra världskrigets slut den 7 maj 1945.
Fredsparad på Kungsgatan i Stockholm vid andra världskrigets slut den 7 maj 1945. Foto: Olle Wester/TT

Den 7 maj 1945 hälsade Stockholm freden efter andra världskriget. Kungsgatan i konfettiregn har präglats in i det kollektiva medvetandet. Men det fanns också underströmmar av skuldkänslor. 

Dagens Nyheters förstasidesrubriker tisdagen den 8 maj 1945 var euforiska: ”En jublande värld hälsar fria Europa” och ”Stockholm hälsade freden med glädje, jubel och yra”.

På måndagen hade de tyska styrkorna i Europa kapitulerat. ”Glädjen på Stockholms gator var sydländsk”, rapporterade DN. Men den kunde också upplevas som smått amerikansk. Kungsgatan hade förvandlats till ”en festlig Stockholms Broadway”, hette det i en bildtext.

Det sistnämnda har i efterhand visat sig bli mer bokstavligt sant än bildtextförfattaren hade kunnat ana. Kungsgatan i galet konfettiregn har präglats in i det kollektiva medvetandet som en av det svenska folkhemmets urscener.  

Firandet på Kungsgatan i tv-serien ”Någonstans i Sverige”.
Firandet på Kungsgatan i tv-serien ”Någonstans i Sverige”. Foto: Freddy Lindström/TT

I omåttligt populära tv-serien ”Någonstans i Sverige” från 1973 är det Janne ”Loffe” Carlsson och Monica Zetterlund som firar freden på Kungsgatan. I den nästan lika populära tv-serien ”Vår tid är nu” från 2017 är det under fredskarnevalen på Kungsgatan som Nina (Hedda Stiernstedt) möter kökspojken Calle (Charlie Gustafsson).

Det finns historiska belägg för att atmosfären verkligen kunde vara extatisk. 

Veckans utgåva av Vetenskapsradion historia ägnas Sverige och freden 1945. Tobias Svanelid intervjuar historikerna Yvonne Hirdman och Klas Åmark. Hirdman, som för några år sedan publicerade en dokumentärroman om fredsvåren, ”Lent kändes regnets fall mot min kind medan barnen brann i Berlin”, byggd på närläsning av Dagens Nyheter, kunde bekräfta att Stockholm i maj 1945 varit en ovanligt uppknäppt stad. Ett av arkivfynden var en notis på temat ”röd klänning upphittad”.

Men det fanns samtidigt, som särskilt Klas Åmark framhöll, underströmmar av oro för framtiden och skuldkänslor för vad Sverige gjort, och inte gjort, under krigsåren.

Symtomatiskt är att den största bilden på DN:s förstasida den 8 maj inte visade yran på Kungsgatan (det finns också med) utan en jublande folkmassa utanför norska legationen på Banérgatan. Och även om huvudrubriken lyfter fram ”det fria Europa” slås man av hur tungt tonvikten i tidningen ligger på Norden, befrielsen av Danmark och Norge. Det var det stora. 

Och när nationalförfattaren Astrid Lindgren, intensivt närvarande i krigshändelserna, drygt 25 år senare skriver ”Bröderna Lejonhjärta”, en saga om mod och kärlek, död och förtröstan, i en värld där ondskan tagit makten är det alldeles uppenbart det ockuperade Norge som skymtar i Törnrosdalen.

Sverige hade dock under de tidiga krigsåren knappast visat sig vara i besittning av något lejonhjärta. När kung Haakon flydde genom Norge efter tyskarnas överfall den 9 april 1940 ville han få möjlighet att vila ut i Sverige.  Den svenska regeringen lät den norske kungen veta att han i så fall kunde riskera att bli internerad. Kom helst inte hit, var det faktiska budskapet från broderlandet, som därefter öppnade sina gränser för tyska permittenttåg. 

Två Stockholmare, Kerstin Bauer och Ulla-Lisa Fogelberg, firar freden.
Två Stockholmare, Kerstin Bauer och Ulla-Lisa Fogelberg, firar freden. Foto: TT

Man kan misstänka att kung Haakon med något blandade känslor läste det gratulationstelegram Gustaf V skickade till honom den 7 maj 1945.

De intensiva svenska hyllningarna till Danmark och Norge under fredsveckan i maj – ”Ja vi elsker” och ”Der er et yndigt land” – var helt säkert uppriktiga, bottnade i djupt känd glädje. Men man kan inte bortse från att det också fanns ett kompensatoriskt element: skuldkänslor som jublades bort, en längtan efter att få känna att också vi varit med, att också vi varit på den rätta sidan, att också vi vunnit både kriget och freden.  Och kanske är det i sin tur en förklaring till att scenerna från Kungsgatan så gärna repriserats.

DN:s huvudledare den 8 maj 1945 hade en en kort och kärnfull rubrik, ”Befrielsen”, och avslutades med formuleringar som gärna kan tolkas som insiktsfullt självironiska: ”Danmark och Norge blev Nordens lilla men hjältemodiga bataljon i mänsklighetens stora frihetsstrid. Sveriges flagga hälsar dem på avstånd från slagfältet”.

Läs fler krönikor och andra texter av Per Svensson 

Läs mer:

Så såg Finlands sak under kriget ut från Sverige 

När Europa reste sig ur askan