Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Per Wästberg om Nobelkritiken: Amerikanernas bedömningar bygger på okunnighet

Per Wästberg sitter på stol nummer tolv i Svenska Akademien. Arkivbild.
Per Wästberg sitter på stol nummer tolv i Svenska Akademien. Arkivbild. Foto: Fredrik Funck

Under onsdagen väckte författaren Garrison Keillor stor uppmärksamhet med en text för Washington Post där han påstår att Svenska Akademien är för humorlös för att kunna bedöma litteratur. Nu svarar ledamoten och författaren Per Wästberg på kritiken.

I sin artikel skriver Keillor att svensk kultursmak enbart premierar dystra romaner om supande enslingar som sitter i tystnad och tittar på snö. Därför är Nobelkommittén inte kapabel att känna igen god litteratur som avviker från den mallen.

Akademien belönar nihilism snarare än litteratur, skriver Keillor.

Per Wästberg, akademiledamot på stol nummer tolv, känner igen kritiken.

– Artiklar som den här tycker jag mig läsa varje år, och då från Amerika, så det känns välbekant. Och bilden av Sverige som det dystra suparlandet i någon sorts Ibsens skugga är väldigt tacksam att ta fram på inga grunder alls, utom möjligen från några deckare. Jag tycker det är så löjeväckande men speglar kanske USA:s missnöje med att inte oftare belönas. Gissar jag.

Att så förhållandevis få amerikaner tilldelats Nobelpriset – Keillor nämner i synnerhet Philip Roth – beror på att de skriver för mycket med humor och medmänsklighet vilket då skulle ligga dem i fatet.

– Jag tycker det är absurt. Vi läser vansinnigt mycket böcker från hela världen, somliga skrattar man ihjäl sig åt medan man gråter åt andra. Bedömningsgrunden måste ändå vara vad vi i Akademien tycker är värdefull litteratur, säger Wästberg.

Om man ska prata mer generellt om hans åsikt, borde svensk litteratur bli mer humoristiskt präglad? Är den för dyster?

– Jag vet just inte. Jag tycker de flesta litteraturer är dystra, och tror inte att det gäller specifikt den svenska. Det är en kliché det där, tittar man på den norska litteraturen så kan man lika gärna säga att den består av Hamsun och landsbygd och dysterhet och djävulskap. Dessa framför allt amerikanska bedömningar bygger på okunnighet och en ovilja att fatta att vi i Akademien och Nobelkommittén inte bara läser amerikansk kultur, utan även afrikansk, asiatisk, sydamerikansk, för allt vad tygen håller. Då blir även den anglosaxiska litteraturen bara en del i ett globalt pussel.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.