”Hon kom, hon sågs, hon sponsrades”, står det överst på affischen. Nya showen ”Pernilla Wahlgren har hybris” tar vid där 50-årsföreställningen ”Kort, glad och tacksam” slutade: backstage under applådtacket med huvudpersonen som självupptagen diva. Igen. 

Något av det mest fascinerande med samtiden är att det går att vända i princip vilket beteende som helst till sin egen fördel – bara man är medveten om problematiken. Följaktligen driver Wahlgren den här gången med hela sin privata dokusåpavärld (inklusive hundarna) och influencerkulturens sponsavtal. Men även med singeltillvaron, det egna sexlivet (eller snarare frånvaron av det) och med underhållningsbranschen i sig.

Proffsiga ensemblen Hanna Hedlund, Ola Forssmed, Måns Nathanaelson och Kim Sulocki är var och en lysande och bjussiga på sitt sätt. I Edward af Silléns regi blir det både snäppet vassare och mer vulgärt än sist med såväl ”metoo-certifierad” manlig strippa som Melloestetik. 

Det drivs skoningslöst elakt och sanslöst roligt med underhållnings-tv, från ”Stjärnorna på slottet” till ”Skavlan”. Men den röda tråden – ensemblen försöker hitta en karl åt Wahlgren för att äntligen få turnépaus – är svagare än enskilda sketcher och slipade sångnummer som nittiotalets ”C’est démon”.

I synnerhet dejtingprogramsparodin ”Låt den rätte komma in” känns rent plågsam när en man ur publiken släpas upp på scen. Med flera kockar i manussoppan drar infallen också åt lite för många håll. Men det är inte så lätt att göra just lätt underhållning, som Wahlgren själv uttryckte det i förra showen. Nu liknar hon sig själv vid en lök och det är faktiskt svårt att hitta en bättre beskrivning av en artist som lager för lager skalar av sig själv utan att någonsin sluta spela sig själv. 

Samtidigt lyckas hon upphöja alltsammans till en ny metanivå. Denna show om showandet är så skickligt utförd att Pernilla Wahlgren automatiskt blir immun mot varje kritisk invändning man kan tänkas ha om en artist som fläker ut sig själv på scen.

Läs fler texter av Johanna Paulsson och fler av DN:s scenrecensioner