Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-10 23:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/peter-englund-angrar-att-han-blev-standig-sekreterare/

Kultur

Peter Englund ångrar att han blev ständig sekreterare

Peter Englund.
Peter Englund. Foto: Eva Tedesjö

”En på flera vis skakande upplevelse” och ett ”misstag” säger Peter Englund om sin tid som ständig sekreterare i Svenska Akademien till Söndagsintervjun i P1

Ossi Carp
Rätta artikel

– Det där var en på flera vis skakande upplevelse. Jag trodde att det skulle gå att göra och sedan skulle allt förbli, men så blev det inte och det är en stor sorg i mitt liv faktiskt, säger Peter Englund i Söndagsintervjun.

– Jag skulle inte ha blivit ständig sekreterare. Det var ett misstag av mig. Det kostade väldigt mycket, för mig själv och inte minst för alla mina närstående. Om jag skulle ha fått den frågan i dag, då skulle jag ha sagt nej.

Englund betonar dock att han inte ångrar att han 2002 tackade ja till sin stol nummer 10 med argumentet att han tror lika mycket på Akademiens idé och betydelse nu som då. I april meddelade han att han tills vidare lämnar arbetet, men är öppen för att återgå – att se på krisen delvis utifrån är ”helt förfärligt” säger han.

– Det är lite grann som att skåda ut över ett ruinlandskap. De här sex åren som jag lade på Akademien som ständig sekreterare – då jag verkligen försökte göra mitt bästa för att lämna ifrån mig en stark Akademi – de känns delvis förgäves.

Programledaren Martin Wicklin lät Englund lyssna på en bit från efterträdaren Sara Danius ”Sommar i P1” från augusti. Hon beskriver där en sammankomst där Englund och de två tidigare ständiga sekreterarna Horace Engdahl och Sture Allén bara tittade ner i bordet när hon uppmanade dem att rannsaka sig själva i ljuset av Kulturprofilen-krisen.

– Jag får henne rätt till dels. Sedan är det ju så att det sades saker och det erkändes saker. Jag tror att de här tre personerna, vi reagerade väldigt olika på det trots allt, vilket man kan se såhär med vad som skedde.

– Jag upplevde mig själv som ganska aktiv i den där processen. Om det hade varit så att alla bara tittade i bordet och gjorde ingenting så skulle inget hänt senare heller. Jag tror att vi var generade över att den här bomben i marken exploderade just under hennes tid. Den hade kunnat explodera när som helst, den kunde ha exploderat under min tid.

Bokrecension: Peter Englund sätter punkt hundra år efter krigsslutet