Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Peter Jöback: Det finns inget mäktigare än att stå i en orkester och sjunga

Årets DN-konsert är Peter Jöbacks andra i ordningen, tio år efter den första.
Årets DN-konsert är Peter Jöbacks andra i ordningen, tio år efter den första. Foto: Alexander Mahmoud

Efter att ha spelat ”Fantomen på operan” på världens musikalscener ska Peter Jöback nu göra den i Stockholm. På söndagen uppträder han på DN:s stora konsert i det gröna, framför Sjöhistoriska museet.

Gammalt djungelordspråk: det finns dagar då Fantomen på operan lämnar musikalrepetitionerna och går på stadens gator som en vanlig man.

Peter Jöback har spelat musikalvärldens mest enigmatiska rollfigur på några av världens största scener, i såväl Londons West end som på Broadway i New York. Under hösten ska han återigen sätta på sig Fantomenmasken på Cirkus i Stockholm. När jag träffar honom i ett rum bakom Sollidenscenen på Skansen i Stockholm i början av augusti har han och resten av den handplockade ensemblen repeterat för fullt under sommaren. Trots att han var lite tveksam till att göra den igen.

Foto: Alexander Mahmoud– När jag först fick frågan om att göra Fantomen i Sverige kände jag äh, nu har jag gjort den på de bästa scenerna i världen, ska jag verkligen göra den hemma också? men den har faktiskt inte gått här på ett tag och den är ändå en av världens största musikaler. Och det är kul att ta hem något som man gjort utomlands så länge.

Att ta rollen som den vanställde, men skönsjungande, mannen som bor under L’Opera Garnier var en utmaning. Jöback är ju långtifrån den enda som spelat Fantomen tidigare.

– Med en så ikonisk roll måste man hitta sin egen ingång till honom, säger Jöback. Jag har sett ganska många som bara gjort karaktären rätt upp och ned och då tycker inte jag att det har blivit så bra. Man måste hitta sin fantom. Sätta sitt avtryck.

Jöback har hittat sin tolkning genom att blicka inåt och gräva djupt i sin egen bakgrund. Ett arbete som började och utvecklades utomlands, men kanske får ytterligare en dimension nu när han får göra rollen på svenska.

– Fantomen är en fascinerande karaktär med sitt utanförskap, vanställda ansikte och erfarenheter av att bli utsatt för övergrepp och vad det kan göra med en. Mitt i all den här vackra och pampiga musiken finns det något djupt sorgligt. Jag tror det var därför det gick så bra för mig att gå in i rollen, jag hade mycket att relatera till i min egen uppväxt, med utanförskap och övergrepp. Jag gick in för att spela honom så, som ett misshandlat barn, och ville göra honom extremt sårbar.

– Det är intressant hur viktigt det är att göra sin resa. Rent själsligt och privat alltså. Att förstå varifrån man kommer och vad man varit med om och hur det påverkat en. För mig hände det väldigt mycket just när jag nått de insikterna, inte bara med mig som person, utan även min röst förändrades. Det släppte loss det riktiga i mig. Vill man göra det jag gör – berätta historier – så tror jag det är grundläggande.

Mellan repetitionerna har Jöback också förberett sig för årets DN-konsert, hans andra i ordningen, tio år efter den första.

– Jag ska sjunga två låtar från min franska skiva (”Livet, kärleken och döden – La vie, L’amour, La mort”, där Jöback sjöng chansoner, reds. anm.) och sen ”Music of the night” från ”Fantomen på operan”, som jag ska försöka göra på svenska, avslöjar han. ”Stockholm i natt”, en av de låtar jag är allra mest stolt över och som jag skrev tillsammans med Andreas Mattson och Nicklas Frisk, ska jag också spela.

En ganska blandad kompott alltså, vilket får sägas vara ganska typiskt för en artist som under en drygt 25 år lång karriär hunnit göra musikaler, topplistesiktande pop och svensk singer/songwriter-pop om vartannat och både varit med i Melodifestivalen ett par gånger och varit duettpartner till mer indieorienterade Laakso.

– När jag gjorde samlingsskivan ”Flera sidor av samma man” 2006 märkte jag att jag hade haft en väldigt spretig karriär. Det var därför skivan hette som den gjorde. Jag insåg att jag alltid varit supersann mot mig själv, inte försökt göra om eller anpassat mig. Allt jag har gjort har varit ett resultat av vad jag just då ville göra i mitt liv. Jag blev lite rörd och stolt över hur modig jag varit.

Det finns en väldig spännvidd i det Jöback gjort, han har provat sig fram och provat mycket.

– Bredden i det jag har gjort har nog berott på att jag helt enkelt försökt komma på vem jag är. Det har funnits ett intresse för musik och att uttrycka mig själv från första början, men jag hade länge ganska svårt att uttrycka mig med ord, var blyg och kände ett utanförskap. Musiken var sättet för mig att göra mig hörd. Jag kunde lyssna på mig själv och inse att jag faktiskt sjöng bra. Musiken blev mitt sätt att uttrycka mig. Jag märkte att folk lyssnade på mig när jag sjöng.

Mitt fokus i dag är mycket mer att samarbeta och glädja mig åt musiken. Förut hade jag en tendens att mer pricka av saker på en lista.

DN-konserten ger honom, precis som arbetet med musikalerna, chansen att göra något han har uppskattat ända sedan han först började med teater i tonåren – att arbeta i en större grupp.

– Det är en kick. Jag tror det har att göra med min uppväxt inom teatern – att få göra något tillsammans med andra. Det finns väl om man spelar i band också, men jag gillar verkligen att det är en så stor grupp. Att man samarbetar och skapar ett stort ljud. Det finns inget mäktigare än att stå i en orkester och sjunga, du är helt omgiven av musikalitet.

– Mitt fokus i dag är mycket mer att samarbeta och glädja mig åt musiken. Förut hade jag en tendens att mer pricka av saker på en lista, att göra det man ska göra. För att bevisa att man kan. Nu vill jag mer utmana mig själv och göra saker som är lite svårare. Jag måste pressa mig, men mer för min egen skull än för att bevisa för någon annan.

Parallellt med förberedelserna inför ”Fantomen på operan” och DN-konserten har Jöback också arbetat med något helt annat. Tillsammans med producenten Tobias Fröberg (Ane Brun, Lisa Ekdahl, Tomas Andersson Wiij) och engelska singer/songwritern Kathryn Williams arbetar han på ett nytt renodlat popalbum. Där Jöback i ännu större utsträckning än tidigare bidragit med egna låtar.

– Jag behövde någon som Tobias Fröberg som sa till mig att jag kan. Under åren när jag höll på med musikal som mest, innan jag gjorde min första popskiva, hade jag en skiva klar med egna låtar, men det var ingen som riktigt vågade släppa den. Eftersom alla ville att jag skulle bli så stor dög bara a-listan bland låtskrivare: Diane Warren, Jörgen Elofsson, Max Martin. Det var ju också kul och jag hade inga problem med att dra på mig skinnbrallorna och plattånga håret, det var den fasen i min karriär, men jag vet ju också att jag har andra låtar i mig.

Skivan, som kommer under nästa år om allt går som det ska, blir ännu en ny riktning för artisten som verkar kunna göra – och gör –det mesta.

– De som har hört de nya låtarna har blivit lite förvånade. Det är exakt vad jag vill.

Foto i text: Alexander Mahmoud

Fakta. Peter Jöback
  • Född: Den 4 juni 1971 i Stockholm.
  • Bakgrund: Utbildades vid Adolf Fredriks musikskola, Södra latin och Kungliga Musikhögskolan. Deltog 1990 i Melodifestivalen med låten ”En sensation”, som slutade näst sist. Blev därefter musikalstjärna med stora roller under 90-talet i ”Sound of music”, ”Grease” och ”Fame”. Rollen i Björn Ulvaeus och Benny Anderssons ”Kristina från Duvemåla” ledde också till ett internationellt genombrott: Jöback spelade i ”Miss Saigon” i London och har senare även gjort ”Phantom of the opera” både i Londons West end och på Broadway i New York. Parallellt med musikalkarriären har Jöback också gett ut ett antal album i eget namn.
  • Skivor i urval: ”Only when I breathe” (2000), ”Jag kommer hem igen till jul” (2002), ”Storybook” (2004), ”East side stories” (2008), ”I love musicals – the album” (2013).
  • Lyssnar på: First Aid Kit, Adele, Rufus Wainwright, Ane Brun. (Det finns något slags sårbarhet som förenar dem som jag verkligen gillar).
Läs mer. DN-konserten
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.