Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-21 10:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/peter-joback-jag-skams-lite-for-att-jag-kanske-har-statt-i-vagen-for-min-bror/

Kultur

Peter Jöback: Jag skäms lite för att jag kanske har stått i vägen för min bror

Johannes Bah Kuhnke och Peter Jöback axlar rollerna som bröderna Anders och Simon i ”Jag kommer hem igen till jul”. Foto: Lotta Härdelin

Mitt i julefriden bubblar mörka familjehemligheter upp till ytan. Peter Jöback gör huvudrollsdebut i filmen ”Jag kommer hem igen till jul”. En berättelse inspirerad av hans egen historia. 

Året är 2002. Artisten och musikalstjärnan Peter Jöback är 31 år gammal och känner sig förolämpad. Han har precis släppt ett nytt popalbum, är mer vältränad än någonsin och vill nu bli världskänd. Då frågar hans skivbolag om han vill göra en julskiva på svenska.

– Jag bara tittade på dem och sa: ”Menar ni allvar, en julskiva? Så sunkigt, det är väl det sista man gör i karriären?” 

Till slut gick Jöback ändå med på att spela in några av låtarna på prov. När den melankoliska pianomelodin till ”Jul, jul, strålande jul” fyllde rummet började han plötsligt att gråta.

– Jag insåg hur mycket av min barndom jag hade förträngt.

– Jullåtarna var ju min barndom. Det fanns ett vemod i dem, och vi gjorde till slut en skiva som blev jättebra. 

Albumet blev inte bara bra, utan toppade också listorna. Klassiska jullåtar blandades med svenska versioner av Leonard Cohens ”Halleluja” och Bob Dylans ”I believe in you”. Skivan fick namnet ”Jag kommer hem igen till jul” – samma titel som Peter Jöbacks debutfilm som huvudrollsinnehavare har försetts med. Flera av låtarna från hans album framförs också i filmen. 

Berättelsen är inspirerad av Jöbacks historia och idén till filmen är hans egen. Han har tidigare berättat om sin uppväxt och hur han blev utsatt för sexuella övergrepp av en äldre man i sin teatergrupp. Han hade också en pappa med alkoholproblem. 

Peter Jöback spelar huvudrollen i spelfilmen som är inspirerad av hans egen historia. Foto: Lotta Härdelin

Jöback beskriver julen som ”förlösande”. Det är en högtid man inte kommer undan, understryker han. Och i den här filmen blandas pepparkakor och glögg med mörka barndomstrauman. 

– Det är en fiktiv film, men det var ändå kul att vandra in i vissa rum och känna att ”det här kommer jag ihåg”. 

– Det finns också konfrontationer med familjen i filmen som jag önskar att jag hade tagit i mitt liv.

Peter Jöback och Johannes Bah Kuhnke som bröder i ”Jag kommer hem igen till jul”. Foto: Josef Persson

I ”Jag kommer hem igen till jul” återvänder världsartisten Simon (Peter Jöback) hem till det lilla samhället där han växte upp. Han reser dit för att för första gången på många år fira jul med sin familj. På ytan en klassisk julberättelse: Ett snöigt vinterlandskap, matchande rentröjor, Kalle Anka på tv:n, skinande julgranskulor och tindrande barnaögon framför ännu oöppnade julklappar. Men bakom den idylliska inramningen gömmer sig mängder av konflikter. 

Jag har skämts lite för att jag kanske har stått i vägen för min bror

Inte minst mellan Simon och hans bror Anders (Johannes Bah Kuhnke). När Simon flyttade till Los Angeles stannade Anders kvar i byn. Han har ständigt fått leva i skuggan av sin brors enorma lyskraft. Syskonrelationen har flera likheter med Peter Jöbacks egen, menar han. 

– Jag har skämts lite för att jag kanske har stått i vägen för min bror. Han är sex år äldre än mig och är pianist. Jag kommer till exempel ihåg när vi var små och var med i en talangjakt. Min bror sjöng och jag körade bakom honom. Då fick han höra att ”du borde vara med igen men då kan du väl låta Peter sjunga i stället”. 

I filmen skildras bland annat brödernas relation med en vhs-inspelning från ett framträdande på julaftonskvällen. Släkten öser beröm över Simon men intresserar sig inte särskilt över Anders sångtalang. 

– Det har alltid varit så att jag är den ”gulliga”. Den scenen är kopierad från en riktig vhs som jag har från när jag och min bror var små. Det var precis så.

Har din bror sett filmen?

– Ja, det var så mäktigt och samtidigt nervöst. Jag var arg på mig själv för att jag dröjde med att visa den. Men till slut satte vi oss framför en dator och tittade – helt tysta. Efter en stund tog han tag i min hand. Han förstod precis vad jag ville berätta och blev själv väldigt rörd. Det var så himla fint, säger Peter Jöback med ett lätt darr på rösten. 

Jag har lärt mig hur jag ska gestalta Simon genom mitt arbete med mig själv

Jöback är i dag Sveriges främsta manliga musikalstjärna. Han har spelat stora huvudroller på både Broadway i New York och i Londons West End. Att för första gången axla en huvudroll i en spelfilm är ändå speciellt för honom. 

– Även om jag är 48 år så blir jag faktiskt som ett barn inför det här. Jag hoppas att filmen kan få folk att se min potential och att jag kan få utveckla mig ännu mer. Jag känner mig som en svamp som vill lära mig små knep och se hur andra skådespelare gör, berättar han. 

– Jag har lärt mig hur jag ska gestalta Simon genom mitt arbete med mig själv. Jag hade aldrig kunnat spela den här rollen för tio år sedan för då hade jag blandat ihop historien med mitt eget liv. Men nu har jag jobbat med mig själv och gått i terapi.

– I dag finns det inget jag skäms för.

Regissör Ella Lemhagen, här tillsammans med Peter Jöback och Johannes Bah Kuhnke. Foto: Lotta Härdelin

Bakom ”Jag kommer hem igen till jul” står en meriterad skara filmarbetare: Suzanne Reuter gestaltar brödernas mamma Mona som helst inte vill prata om familjens tabubelagda förflutna. Loa Falkman syns i en biroll, även om han mest går runt och spelar fanfar. Daniel Karlsson står för manuset och Ella Lemhagen (”Tsatsiki, morsan och polisen”, ”Kronjuvelerna”) regisserar. Vidare tar Johannes Bah Kuhnke sig an rollen som Simons sammanbitna bror Anders. Bah Kuhnkes karaktär är kapellmästare för byns lokala kör som ska arrangera en julkonsert – där Simon ska medverka. Men snart rivs gamla sår upp. 

– Jag tycker om att spela den här misslyckade brodern, säger Bah Kuhnke. 

– Han som verkligen ville lyckas men som inte nådde riktigt ända fram. I stället är han kvar i samhället och är fylld av ångest och tillkortakommanden, den som verkar i det tysta och ser till att allting flyter. Det var Anders som fick ta hand om all skit när Simon lämnade byn och gjorde raketkarriär, sammanfattar han.

Hur lika är du och Anders?

– Du menar om jag är bitter och fylld av tillkortakommanden? 

Det var du som sa det. 

– Men du insinuerade ju att jag var det, säger Bah Kuhnke och skrattar, men blir sedan allvarlig. 

– Man använder alltid lite av sig själv i alla roller, det skulle jag göra även om jag skulle spela nazist.

– Trots att jag inte är det.

Johannes Bah Kuhnke tycker om att spela den lite mer misslyckade brodern, berättar han. Foto: Lotta Härdelin

Johannes Bah Kuhnke, tidigare känd för sina insatser på Stockholms stadsteater – men också för sin huvudroll i Ruben Östlunds succéfilm ”Turist” – jämför Anders och Simons relation med manlig och kvinnlig vänskap.

Peter är en människa som alla i Sverige vet vem det är. Jag blev chockad över att en offentlig person av sådan dignitet var så transparent

– Jag älskar manlig vänskap, men tycker att det är mycket lättare med kvinnlig. I sådan vänskap finns det ofta ett mer direkt sätt – med män är man tvungen att traska sig igenom fler lager innan man når fram till samma kärna som man kan nå med en kvinna.

– Det här är lite Anders och Simons problem. Om de öppnade upp sig för varandra och berättade hur de verkligen kände så skulle deras relation varit mycket bättre. 

Relationen mellan din karaktär Anders och Jöbacks Simon kan väl sägas är filmens hjärta. Hur var det att spela in den ihop?

– Peter är en människa som alla i Sverige vet vem det är. Jag blev chockad över att en offentlig person av sådan dignitet var så transparent. Hur mycket han delade med sig av sitt liv, både framgångar, tillkortakommanden och rädslor, berömmer han.