Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Peter Jöback: ”Sammanbrottet var så himla bra för mig”

 

Efter sju år av terapi och rehabilitering sätter Peter Jöback upp en självbiografisk föreställning på Cirkus i Stockholm. ”Med hjärtat som insats” handlar om att våga riskera för att vinna allt.

Under våren är Peter Jöback tillbaka på Broadway i rollen som Fantomen på Operan. Och Gaston Laroux berättelse om ett anrikt operahus som hemsöks av ett spöke, vars röst är hänförande men med de fula sidorna bakom en mask, är inte helt olik Jöbacks egen.

När han var trettiotvå hann mörkret i kapp honom: övergreppen han utsatts för, självdestruktiviteten, arbetsnarkomanin. Sammanbrottet tog sju år av terapi och rehabilitering att komma över, men han kom ut starkare. Och nu var masken slängd.

– Sammanbrottet var så himla bra för mig. Jag minns att någon lärde mig att man själv kan bestämma vilken person man vill vara. Föräldrarna kanske kan avgöra det när man är liten, men i dag vet jag vad jag vill, utifrån mina egna åsikter.

Krisen hjälpte honom också att se på artisteriet med nya ögon. Han blev mer lyhörd och bättre på att ta kritik. Dessutom vågar han be om hjälp i stället för att försöka klara allt själv.

– Det förändrade hela mitt sätt att se på min karriär. Innan dess hade arbetet varit ett sätt att överleva, men nu handlar det snarare om att uttrycka mig. Jag trodde att det var min meritlista som gjorde mig till en bra person. Men jag kom på att jag var en bra person bara genom att vara människa; resten var en bonus.

Nu sätter han upp en självbiografisk föreställning på Cirkus i Stockholm om just detta: en underhållare som hamnar i en kris, rannsakar sitt liv och funderar över varför det blev som det blev. Titeln ”Med hjärtat som insats” handlar om att riskera för att vinna allt.

– För att vara en bra entertainer så måste man våga lägga hjärtat på ett fat, blotta sig, riskera att bli sårad. Bowies Berlinperiod var ju fantastisk, på Frank Sinatras ”In the wee small hours” hör man hur dåligt han mådde, och Édith Piaf gjorde sina bästa skivor de sista tre åren när hon visste att hon skulle dö. Det är väl så även för dig när du skriver: brinner du för något så blir det också det bästa du gör. Visst gör det ont ibland, men för mig är detta det enda sättet att leva.

Jöback utlovar en Peer Gynt-resa från barndom till nutid, som påminner om hans egen historia, men som också vem som helst kan känna igen sig i. Och även Ibsens rollfigur kämpar med att finna sitt inre i ytan, sitt jag i skådespeleriet.

– För mig har det tagit jättelång tid att våga omfamna mig själv och min historia. Speciellt i den tiden vi lever i nu, där världen är krampaktig och osäker. Jag kanske är i den fasen i mitt liv, att jag har ett behov att fundera kring var jag står.

Under föreställningen kommer han att blanda sina kända låtar med nyskrivna sådana från ett kommande album. Han utlovar en resa mellan ”dekadenta Berlin, romantiska Paris, magiska New York, sofistikerade London och inte minst lyxiga Las Vegas”.

Vilken av städerna är du mest lik?

– Jag är ju allt det där! Mitt tecken är tvillingarna och vi är ju två från start, så vi är alltid mångfasetterade.

Även föreställningen kommer att bli flerbottnad. När jag frågar om tema får jag en medvetandeström som svar.

– Kärlek, sexualitet, att hitta mörka sidor från barndomen, att frigöra sig själv, att finnas på djupet, bekräftelse, lust, passion, om att ha många känslostadier i en männi­ska, om att vara välkomnad. På ett underhållande sätt förstås, men det måste finnas en botten i det – det är ju inte en krogshow.

I stället vill han tala om ”popteater”, och vill passa på att hylla den estradörtradition han själv verkar i. Men genom att bland annat närma sig det filmiska uttrycket vill han också utmana sig själv. Något han även eftersträvar i det privata.

– Om jag är på fest går jag ofta till det hörn med människor som jag har minst gemensamt med. Det finns inget ballare än att lyssna på människor som man inte har något gemensamt med och sedan upptäcka att man egentligen är lika. Det är ju det som gått fel i världen: att vi låser in oss och inte lyssnar på varandra, när vi egentligen alla är världsmedborgare.

Peter Jöback

Peter Jöback (född 1971 i Stockholm) är sångare, skådespelare och musikalartist.

Han slog igenom 1995 i rollen som Robert i succémusikalen ”Kristina från Duvemåla”, och har sedan dess medverkat i en rad musikaler i och utanför Sverige och gett ut 17 album.

Han är aktuell både i New York med huvudrollen i ”Fantomen på Operan” och på hemmaplan med den självbiografiska föreställningen ”Med hjärtat som insats”.

Föreställningen har premiär den 20 september på Cirkus i Stockholm.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.