Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Professor om skandalen kring Nya Karolinska: Dags att sära på staten och kapitalet

Ylva Hasselberg, professor i ekonomisk historia: Liberalerna borde lära av historien och skilja staten från kapitalet.

För nästan jämnt hundra år sedan bytte vi regering. Under första världskrigets slutskede, i oktober 1917, fick vi en koalitionsregering. Den var sammansatt av liberaler och socialdemokrater och ledd av Nils Edén.

Svältvåren 1917, då svenska folket led hungersnöd under handelsblockaden, var i färskt minne. Så var också krigets alla rövarbaroner och all spekulation, alla misslyckade regleringar och krigskommissioner. Hela huset skulle rivas ned, när liberaler och socialdemokrater kom till makten. Som socialdemokraten Erik Palmstierna uttryckte det i sina dagboksanteckningar: ”rent bord, regimförändring, landet måste erfara, att något nytt inträffat”.

Läs fler artiklar kring DN:s rapportering om Nya Karolinska Solna 

En sak man ville göra rent bord med var ett slags korporativism, som innebar att det var mycket oklara gränser mellan staten och kapitalet. Samma personer som ledde banker och storföretag fattade de politiska besluten. För vänstern (ett begrepp som innefattade även liberalerna) var det självklart att motsätta sig detta slags sammanblandning mellan politik och ekonomiska intressen.

Vi stod på tröskeln till det demokratiska genombrottet och demokrati var att hålla gränserna mellan allmänintresse och egenintresse klara. Den ekonomiska politiken skulle inte styras av de som hade de största ekonomiska intressena och den skulle inte vila på det tysta samförståndet mellan konservatismen och storfinansen.

Eli Heckscher, nationalekonom och professor vid Handelshögskolan, förkroppsligade motståndet mot den gamla regimen när han i en artikel i Svensk Tidskrift 1918 föreslog att hela krigstidsregimen måste strykas. ”När staten åter tar stora enskilda affärsmäns medverkan i anspråk, såsom nu i stor utsträckning sker i kommissionerna, inträder överhängande fara för, att särskilda företagsgrupper därigenom få ett inflytande på statens åtgärder, som kan sägas ha löst problemet att förena den offentliga och den privata driftens olägenheter.”

En liberal position 1918 var självklart att staten och det offentliga skulle främja allmänintresset medan privata intressen skulle främjas i konkurrens med sig själva och inte i symbios med staten. Och det var samma position som socialdemokratin och konsumentintresset genom Kooperationen intog.

Det här historiska exemplet har som så många andra något att säga om vår samtid. Min fråga detta valår 2018 är om det fortfarande finns liberaler som anser att privata ekonomiska intressen bör få klara sig själva och inte leva i symbios med offentlig sektor? I grunden är det vad hela frågan om vinstbegränsningar i välfärden handlar om. Att hålla på skiljelinjen mellan hur vi använder det allmännas pengar och hur var och en använder sina privata resurser.

En annan fråga med tydlig koppling till problematiken är Nya Karolinska sjukhuset. Det så kallade ”partnerskapet” mellan privat och offentligt karaktäriseras av jäv, korruption och att privata aktörer berikar sig på offentliga medel. (Dessutom har det lett till ett sjukhus som inte fungerar.) Det finns system i den här galenskapen och 1918 hade vi inte hymlat med vad detta ska kallas. Det ska kallas korporativism och det innebär att tjänstemannarollen inte fungerar, att rättssäkerhet och likabehandling inte råder och att offentliga medel slöas bort.

Nu är det dags för liberala politiska partier att tala ur skägget om detta, att välja sida. Hur i all världen kan det vara en liberal position, omfattad av de partier som anser sig förespråka ekonomisk liberalism, att näringslivet ska blomstra genom att dopas med skattepengar i stället för att blomstra genom konkurrens på en marknad? Och hur kan det vara en liberal position att den i grunden så klara distinktion mellan medborgerliga rättigheter och ekonomisk makt som kommer ur isärhållandet mellan privat och offentlig sektor får grumlas på detta sätt?

I praktiken är det alltid svårt att upphäva förmåner som en gång instiftats. I det här fallet gäller det exempelvis rätten att bygga ekonomiska imperier med politiskt beslutad skolpeng. Men i princip borde det vara omöjligt att inta denna position, såväl för liberaler som för socialdemokrater, med någon insikt om det samhälle som föregick det moderna.

OM det moderna samhället ska överleva på sikt, om demokratiska val ska behålla sin legitimitet och om väljarna inte ska rösta på populistiska partier, då är det detta slags liberala renhållningsarbete som i nuläget behövs.

Ylva Hasselberg, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.